Lagbanner
Matchkrönika: Häcken föll ihop – igen
Martin Ericsson deppar på Gamla Ullevi – igen.

Matchkrönika: Häcken föll ihop – igen

Häcken missade än en gång chansen att haka på i toppstriden. Facit efter chockförlusten hemma mot Falkenberg är att laget inte har vad som krävs när det gäller som mest.

Det lyste ett stort grönt ljus för BK Häcken innan avsparken på Gamla Ullevi. Elfsborg manglades på Behrn Arena och IFK Göteborg knockades i "Kamratmötet" mot Norrköping på Nya Parken. Bollen låg hos Hisingens stolthet, som på nytt hade fått möjligheten att koppla greppet om topplaceringen. Likt omgången när Åtvidaberg var på besök, och hade allsvenskt kontrakt i blickfånget, blev slutresultatet mot Falkenberg, med än knivigare utgångsläge, detsamma. 

Jag har lyssnat på Peter Gerhardsson på presskonferenserna efter så kallade marginalsegrar: "Varje match lever sitt eget liv. Det finns inget som heter tur i fotboll. Antingen är man tillräckligt bra i de avgörande lägena, eller så är man inte det" Klyschor, men sanningar i vad fotboll i grund och botten handlar om. 

Uttalandet är nämligen helt i linje med vad Häcken presterade igår och varför laget inte vinner när det gäller som mest. Stolpträffar, ribbträffar eller bollinnehav som räknas i procent. Statistik kan ge en ytlig beskrivning matchbilden, men har inte kraften att avgöra den, och fotbollen är som vi alla vet mycket mer komplicerad än så.

Falkenberg vann matchen för att effektiviteten, skickligheten, viljan och kylan var bättre. 

Häckenspelarna lämnade Gamla Ullevi som förlorare – igen. Det har under hösten blivit en allt vanligare syn. Jag tror inte på hemmaspöken. Jag tror på att heltidsarbetande fotbollsspelare, precis som alla vi andra, inte alltid har den mentala styrkan för att klara av att hantera kritiska situationer och leva upp till förväntningarna från omgivningen.

Häckens första halvlek är ett ras. Inställningen att fokusera på ansvarsrollen i såväl defensiv som offensiv är obefintlig. Vi ville se Hisingens stolthet, pålästa efter kraschen mot Åtvidaberg, och inspirerade av karaktärssegern mot Kalmar. Väl förberedda, redo att ta jobbet och tre poäng för att visa för oss supportrar, sig själva och klubben att de hade förstått allvaret med matchen. 

Vi fick istället bekräftelse på att laget inte är redo att axla rollen som den respektlösa utmanaren från Hisingen som bara kör – kör utav bara sjutton, och struntar i om ljuset slår om till rött. 

Sett över helheten är det elva spelare som ska göra jobbet. Det krävs hundra procent engagemang och inställning i kropp, själ och hjärna – inte 70, 80 eller 95 procent. Då är det bättre att man stannar hemma och lämnar över ansvaret till någon annan spelare som är redo – det är mer rättvist. 

Gerhardssons fotbollsdeviser är logiska och enkla att förstå. Som i all fotbollsmatematik finns det uträkningar. Taktiska, mentala och fysiska. Den gemensamma nämnaren för att vinna en fotbollsmatch är att ta fram det bästa när det gäller. All träning, nötande och förberedelse ska förpackas till en matchvinnande prestation under 90 minuter.

Häckens insatser under hösten och 2014 är förpackade och levererade till alla oss gulsvarta supportrar med ovisst innehåll. Tre omgångar återstår och nio poäng att spela om. Det börjar bli tjatigt att skriva om att chansen fortfarande finns kvar - Häcken borde nämligen ha tagit den för längesedan. 

Thomas Bennelind@thomasbennelind2014-10-06 08:45:00
Author

Fler artiklar om Häcken