Seger med 4-1 mot Halmstad

Paulinho gjorde hattrick när Häcken körde över Halmstad. Segern borde varit större än 4-1.

Inför matchen talade HBK:s tränare Jan Jönsson om att förbättra försvarsspelet jämfört med senaste matchen (2-4 mot Djurgården) medan Gerhardsson betonade vikten av att redan i inledningen av matchen skapa chanser och därmed självförtroende i spelet. Sett till detta gick första halvtimmen helt klart till Halmstad. Häckens patenterade instick fastnade allt som oftast i ett kompakt Halmstadsförsvar. Medan hemmalaget endast lyckades åstadkomma halvchanser var Halmstadskontringarna desto farligare. Deras vänsterkant med framförallt Barny oroade ständigt och bortalaget skapade flera farliga chanser.
 
Det var heller ingen överraskning att Halmstads ledningsmål hade sin upprinnelse just på deras vänsterkant. Efter en kontring fick Halmstad en frispark i ”Stefan Ishizaki-läge” på Häckens högerkant. Frisparken slogs in mitt framför mål, där Momo försökte nicka undan men fick istället till en perfekt nickskarv otagbart i Abrahamssons vänstra burgavel.  
 
Ledningsmålet fick emellertid Häcken att höja tempot. Även om det fortsatt var mest halvchanser som skapades kom de allt tätare. Och så, efter halvtimmen spelad, visade Paulinho klass. Han vek in från sin vänsterkant, fick en klackpass av Martin Ericsson, och placerade bolen otagbart i bortre krysset.
 
Efter kvitteringen fortsatte Häckenspelet att förbättras. Bolltappen blev färre och halvchanserna blev till helchanser. Resterande del av halvleken hade Häcken också ett klart grepp om spelet, även om Halmstads kontringar fortfarande var ett orosmoment.
 
Med bara minuter kvar av första halvlek gjorde så Palle sitt andra mål för dagen. Rakt framför mål, nästan stillastående i halvcirkeln, placerade han återigen bollen otagbart i krysset, den här gången i Halmstadkeeperns högra.
 
I andra halvlek försökte Halmstad flytta upp spelet, vilket passade Häcken utmärkt då ytor öppnades. Redan efter knappa fem minuter fick Jeremejeff ett läge till höger i straffområdet och dundrade bollen stenhårt i ribbans underkant. Några minuter senare kom han i nytt läge efter en smörpass av Samuel Gustafson, den här gången till vänster i straffområdet. Efter en iskall chip rullade bollen i knapp styrfart över mållinjen.
 
I ställningen 3-1 kunde Häcken spela ut och dominerade fullständigt, medan Halmstads anfall blev allt färre och alltmer uppgivna. Jeremejeff hade bl.a. ett skott i stolpen i ett läge som var i det närmaste identiskt med läget vid hans 3-1-mål, den här gången framspelad av Martin Ericsson.
 
Paulinho fullbordade sitt hattrick med dryga 20 minuter kvar att spela. Detta genom en kort hörnvariant från vänster, där Paulinho fick tillbaka bollen och sköt ett lurigt skott i första krysset ur egentligen ingen vinkel alls. Tjusigt, men möjligen en målvaktstabbe. Palles hattrick bestod alltså av tre skott i krysset.
 
Med en 4-1-ledning spelade Häcken ut ännu mer och skapade flera farliga chanser, både genom omställningar och mot samlat försvar. Flera av anfallskombinationerna gav 2012-nostalgi. Enligt statistiken vann också Häcken bollinnehavet med 56-44 och avsluten med 15-10. Känslan är dock att det var många klara Häckenchanser i slutet av matchen som lektes bort så till den grad att de inte ens kvalificerades som avslut. Lite synd eftersom ett mål till hade gjort att vi gått om Helsingborg i tabellen.
 
Sammantaget en mycket bra match av Häcken, som spelade så bra som vi vet att de kan. Häcken svarade för fem fantastiskt vackra mål, även om ett var i fel bur. Eftersom Häckens ledning lovat att för varje Häckenmål skänka 10 000 kronor för att hjälpa flyktingar får man väl utgå från att 50 000 kronor kommer Unicef till del inom kort.
 
Det kan också konstateras att det räcker med en publiksiffra som dagens, ca 2 800, för att Nya Rambergsvallen ska bli trivsam. Om publiksiffran på sådana här matcher, mitt i serielunken, skulle öka med kanske 1 000 personer kommer det bli en fantastisk upplevelse att gå på Hisingsfotboll framtiden. Häckenklacken gjorde också en strålande match. Sådana dagar finns det ganska många lag som har sämre klack än Häcken…
 
Bästa spelare i Häcken var naturligtvis Paulinho. I övrigt var Momo fantastiskt bra och stod för flera klassbrytningar. Man saknar inte Lewicki.  Mashamaite gjorde allsvensk debut och kom in matchen mer och mer. Hans andra halvlek kändes stabil och han kommer säkert bli bra tillsammans med Sudic. Det var också allsvensk comeback efter skada för Jeremejeff, och även om han kanske inte är helt hundra ännu kan man se att han har ett större självförtroende än övriga anfallare i truppen. Simon Sandberg var som vanligt strålande som högerback och Emil gjorde bra match. Och jisses vad skönt det är att Martin Ericsson är tillbaka, även om han bara orkade drygt 70 minuter.
 

0 kommentarer