Toppades formen för tidigt?
Häcken ligger i toppen efter sju spelade omgångar. Ändå känns det inte tryggt i magen. Hur kommer det sig? Åk med i min emotionella berg- och dalbana, så spekulerar vi.
Med en spelartrupp bestående av namn som Paulinho, Irandust, Jeremejeff, Ahmed Yasin, Lindegren, Abrahamsson, etc. så visste vi Häckensupportrar om att vi satt på en trupp som hör hemma i det allsvenska toppskiktet. Men man ska aldrig börja estimera förrän man har några resultat att utgå ifrån. Och det kunde man göra när försäsongen drog igång. Cupvinsterna började hagla in, och media publicerade positiva men diskreta notiser på sportsidorna. När Celik tryckte in 3-2 i semifinalen mot Djurgården och finalplatsen säkrades, började Häcken tippas som guldutmanare till Malmö. "Okej, det är bara försäsong. Troligen kommer vi inte ens vinna guld. Jag blir glad om det blir topp-3. Vi kommer säkert torska mot Malmö i premiären". Som supporter för ett lag som saknar en historia av många titlar, så kan man i förebyggande syfte mot potentiellt krossade förväntningar använda olika metoder. Jag körde med låga förväntningar. Efter en solid insats mot Malmö borta i premiären (1-1), där Häcken såg ut som ett lag som går för guld, och 7 inspelade poäng efter tre omgångar, smög hybrisen sig på ofrivilligt. Till och med gnagarkollegan på jobbet började komma med kommentarer som "Ni ser ut som det enda guldlaget i Allsvenskan just nu".
Nu sitter jag här, 7 omgångar in, och stirrar på en allsvensk tabell där Häcken är ett poäng från förstaplatsen. Trots det känns Häcken just nu inte som ett topplag. Det känns inte ens som topp-3. Toppades formen för tidigt på säsongen? Jag hoppas jag har fel, men skulle inte Häcken spela bättre anfallsfotboll än vad man gör just nu?
Man såg förvirrade ut mot Djurgården och kunde knappt skapa någonting. "Har du redan gett upp?" frågade Norling Alm efter en usel insats mot ett AIK som själva har presterat lågt under förväntningarna. Man tog en 1-0 seger mot Sundsvall, där oavgjort kanske hade varit mer rättvist. Den bländande anfallsfotbollen har uteblivit, framförallt mot starkare motstånd (med Malmö som undantag). Oförmågan att regelbundet skapa heta chanser har ständigt varit en faktor. Och Alm verkar ha fört tillbaka Stahre-filosofin, att backa hem efter att ha tagit ledningen. Det syntes både mot Sundsvall, och höll på att kosta segern mot Helsingborg.
Vad är nyckeln till att vända på detta? En skadefri Daleho? En Nasiru som gör mer rätt än fel på planen? Är det matchplanen som är fel, eller rör det sig om omotiverade spelare? Vilket det än är så behöver Alm reda ut det snarast, för med detta spel kommer Häcken inte att fortsätta ligga ett poäng från förstaplatsen. Ursäkta pessimismen. Man kan vara optimist och påstå att: vi har mycket poäng, ett guldlag ska vinna matcher även när de är dåliga (vilket Häcken har) och att våra förluster har varit mot fullt värdiga motståndare. Men då svarar jag att ett guldlag även ska spela som ett guldlag.
Kom igen Alm, visa alla oss pessimister att vi har fel.
