Napoli - Milan0 - 0
Tung förlust på Olympia
Det var besvikna miner efter förlusten på Olympia och den största emotionella svallvågen kom efter Leonard Zutas utvisning.
Häcken reste till Helsingborg med ambitionen att ta med sig tre poäng hem till Hisingen och till 24 spelade minuter såg det ut kunna bli en rolig eftermiddag för de gulsvarta.
Olympias gräsmatta såg inbjudande ut och vårsolen lyste över läktarna. Peter Gerhardsson ställde upp en stark startelva med tre förändringar jämfört med förlustmatchen i Borås för en dryg vecka sedan.
Ivo Pekalski var tillbaka på mittfältet och Moestafa El Kabir startade på topp. Den tredje förändringen var Leonard Zuta som ersatte David Frölund. Förändringarna var efter den senaste förlusten befogade. Kari Arkivuo hade flyttat över på högerbacken för att tillsammans med mittfältaren Björn Anklev störa David Accams framfart – den planen var nära att gå i lås.
Häcken fick dock en mardrömsstart på matchen. Loret Sadiku ger hemmalaget ledningen redan efter sju minuter. Vänsterfrisparken från Christoffer Andersson är bra och Emil Wahlström hänger inte med i markeringsspelet när Sadiku är steget före och petar in 1-0.
Men gästerna skulle replikera – och det blixtsnabbt. Tre minuter senare snappar Kari Arkivuo upp Moestafa El Kabir, som tagit en smart löpning mellan HIF:s mittbackar, får bollen perfekt i steget, och med sin sedvanliga klass tvingar Pär Hansson att kapitulera. Ett härligt fotbollsmål, och återigen visar El Kabir varför han just nu är ovärderlig för Häckens offensiv.
Matchen är i det läget sådär härligt frejdig som den brukar vara mellan de bägge lagen. Bollinnehavet pendlar jämnt och det saknas inte tendenser till målchanser. Häcken, som till skillnad från tidigare matcher, nu äntligen har fått igång kantspelet, kommer i den 21:e minuten fram på högerkanten genom Björn Anklev. Högermittfältaren bryter in i straffområdet och prickar med sitt inlägg Loret Sadikus hand, och domaren pekar på straffpunkten. Martin Ericsson kliver fram och iskallt lurar han bort Pär Hansson till fel hörn.
Häckenglädjen blir dock kortvarig för bara tre minuter senare inträffar en händelse som skulle komma att förändra matchbilden. Leonard Zuta får syna det röda kortet efter en hög spark mot Emil Krafth. Vad som först ser ut att bli ett gult kort, byts efter att huvuddomaren reviderat med linjemannen, till ett rött, och Häcken får fortsätta matchen med en spelare mindre på planen.
HIF, som redan innan utvisningen satsat på ett aggressivt kantspel, väljer att intensifiera den taktiken med fokus på David Accam. Häcken står upp bra, och Ivo Pekalski gör tillsammans med den defensiva linjen ett kanonjobb. Mattias Lindström är närmast en kvittering, men Christoffer Källqvist gör en klassparad på mållinjen.
Häcken tar med sig ledningen in i halvtidsvilan och gör kanske årets hittills bästa halvlek. Walid Atta är en klippa i backlinjen. Firma Pekalski/Lewicki vinner mittfältsmatchen och längst fram är Moestafa El Kabir ruskigt stark. Utvisningen på Leo Zuta går att sägas mycket om, men mer om det längre fram i artikeln.
Andra halvlek inleds med massiv press från hemmalaget. Björn Anklev har flyttat ner på högerbacken och har det svettigt mot HIF:s David Accam. Hemmalaget trummar på för en kvittering och chanserna ökar i antal. Tillslut fick också Häcken och Christoffer Källqvist se HIF kvittera genom Arnor Smarasson. David Accam driver upp bollen, tunnlar Ivo Pekalski, för att passa ut den till Jere Uronen, som i sin tur skickar in den i staffområdet där Smarasson kan trycka in kvitteringen.
David Accam fortsätter att imponera och med kvarten kvar sätter han 3-2 till HIF. Målet är en fin prestation där Accam utmanar Anklev, bryter in i straffområdet, och trycker upp bollen i Källqvists vänstra kryss. Häckenmålvakten är på bollen men avslutet är helt enkelt för bra.
Med fyra minuter kvar av ordinarie matchtid satsar Häcken allt för att nå en kvittering när Christoffer Källqvist går upp på en frispark, men som Martin Ericsson tyvärr misslyckas med. HIF kontrar därefter in slutresultat 4-2 genom Elias Andersson som rullar in bollen i öppet mål.
Matchsummering
Det är svårt att släppa tankarna på hur matchbilden skulle kunnat se ut om inte Leonard Zuta hade blivit utvisad. Det råder egentligen ingen tvekan om att Zuta kommer in bryskt i kampen mot Emil Krath, som i sin tur kommer in i situationen med full fart. Kollisionen är ett faktum och därefter finns det två sidor av myntet.
Gult kort är en självklar dom. Zuta kan i efterhand ha värderat situationen på ett annat sätt, men utifrån att han bara har blicken på bollen, och inte ser den framstormande Krafth, så känns rött kort bryskt. Det fanns inget uppsåt att skada HIF-spelaren utan en teori är att situationen förvärrades av att Krafth började blöda, och i sin tur upplevde linjedomaren duellen som aggressiv.
Men trots att det här med största sannolikhet fick Häcken att tappa matchen så går det inte att frångå det faktum att Helsingborg gjorde det bra. HIF visade prov på bra spelvändningar och effektivt kantspel från framför allt, David Accam, som för övrigt var väldigt nära att skriva på för Häcken innan han gick till skåningarna. De positiva vibbarna är trots förlusten många. Fram till utvisningen och även under det numerära underläget visade Häcken vilja, inställning och ett jävlar-anamma.
Laget arbetade tillsammans och det var en fröjd att se hur lagdelarna försökte. Ivo Pekalski går in från start och gör en jättematch. Smart, positionsstark och hungrig i närkampsspelet. Tillsammans med Oscar Lewicki har Häcken ett mittfältslås som bara kommer att bli bättre under säsongen.
Walid Atta visar än en gång varför han är en av allsvenskans bästa mittbackar. Moestafa El Kabirs mål är klass rakt igenom och likaså framspelningen från Kari Arkivuo.
På onsdag väntar Halmstads BK på Gamla Ullevi. Trots gårdagens förlust är hoppet ändå större i dag jämfört med efter förlusten mot Elfsborg.
