Utan karta och kompass
Med hjärtat i halsgropen "klarar" BK Häcken en pinne i Uppsala. Än så länge obesegrad i årets allsvenska, men att påstå att det råder karnevalstämning på Hisingen torde vara en överdrift.
Jag vet inte hur lämpligt det är att göra TV-spelsreferenser på en sajt om fotboll, men jag gör ett försök. The Legend of Zelda är en av världens mest kritikerrosade spelserier som har funnits ända sedan slutet på 80-talet. Med undantag för ett par titlar går samtliga spel ut på att man, i rollen som hjälten Link, skall rädda kungadömet Hyrule och befria prinsessan Zelda (därav namnet). För att göra detta besöks alla möjliga och omöjliga delar av världen. Berg skall bestigas, fält skall erövras och grottor skall utforskas.
Ett genomgående tema är att det, i varje tempel, krävs en karta och kompass för att ta sig fram. Utan dessa livsviktiga föremål, som varit delar av serien sedan begynnelsen, spelar det ingen roll vilka fancy vapen vår hjälte än har - Han kommer kamma hem noll i alla fall. Att slåss med ett ballt svärd i mörkret är liksom inte så ballt.
Lite så känns BK Häcken anno 2020 inledningsvis på årets allsvenska. Hisingens stolthet är till synes utan vare sig karta och kompass.
Hade någon sagt till mig att de gulsvarta skulle varit obesegrade efter tre omgångar hade jag tagit det på förhand, men jag hade nog inte riktigt väntat mig detta. Tre kryss känns något överraskande, men det är framförallt hur det har sett ut som gjort mig konfunderad. Det ser håglöst, fantasilöst och allmän initiativfattigt ut. Borta är den fart vi förknippat med våra getingar, bolltryggheten likaså och helt plötsligt är defensiven det vi mest berömmer när vi spelat 270 minuter.
Såg inte riktigt den komma.
Jag brukar sällan stirra mig blind på en tabell. Kanske är det det som gör mig till den jag är (vilket i och för sig är tur för Häcken, anser att de haft den svagaste inledningen kanske med undantag för mästarna DIF och Helsingborg), men jag är mer intresserad av spelet. En bra insats kan säga mer än några trepoängare, likadant kan en dålig insats göra att jag känner oråd trots att poängen håvas in. Det är lite som att ha minusbalans på kontot och fortsätta att köpa saker på avbetalning, verkligheten kommer förr eller senare ikapp dig. Dessvärre är det lite den känslan jag bär med mig hittills.
Att BK Häcken har tre poäng efter tre omgångar är inte katastrof i sig, men sättet det har gått till på borde göra alla med gulsvarta sympatier rejält oroliga. I den första matchen mot Falkenbergs FF anade jag direkt att något inte stämde. Trots att vi skulle föra matchen och var det på pappret bättre laget hade vi förtvivlat svårt att skapa rejäla målchanser. Än svårare var det att tyda vad vår idé egentligen var. Skall vi spela ett brett anfallsspel där yttrarna får stora roller? Vill vi jobba med inläggsspel? Snett inåt bakåt? Instick centralt? Snabba spelvändningar?
Jag hade förtvivlat svårt att hitta något som helst mönster och det gjorde mig orolig. Jag kan leva med att förlora en match om jag ser att det finns intentioner, en eller flera idéer om hur vi skall lösa problemen vi ställs inför. Då vet jag åtminstone att det finns en plan och att vi jobbar på det. Det är lite som att försöka gå ned i vikt och äta och träna bra, men utan att se resultat direkt. De kommer ju förr eller senare, förutsatt att vi gör rätt saker. Strategin (dieten) kan i sin tur visa sig vara felaktigt vald, men det är ju det som är tjusningen med fotboll - Att det inte går att veta hur det ska gå på förhand.
Men i första matchen mot FFF kunde jag inte se några intentioner. Det såg fantasilöst och i många stunder lite skräckslaget ut. Jag ägnade inte mer tid åt det, mer än att en premiär alltid är en premiär.
Mot Malmö FF var det samma visa. BK Häcken hade förtvivlat svårt att skapa rejäla målchanser och det såg på nytt ut som att vi inte visste vad vi vill göra med bollen. Att vi var mer trygga utan den än med den. Visst, vi kan skylla på skåningarnas höga press och att vi blivit sönderlästa, men det är förstås inte hela sanningen. Självklart vet Alm & Co om att lag kommer pressa högt och att de då har en plan B och C.
Eller?!
Jag tycker Tooivos intervju i Dplay efter MFF sade det mesta. Att vi inte var nöjda med den nivån som visats hittills. Gott så.
Så möter vi Sirius borta, och samma tryne visar upp sig på nytt. Det ser ängsligt ut och idéfattigt. Som att spelarna inte vet vad de skall göra med bollen. På nytt får jag svårt att se vad vi skall göra i vårt anfallsspel. Skall vi jobba med kontringsspel? Speluppbyggnad? Kombinera centralt? Hitta väggspel? Sätta bollen på en target och sedan fördela? Jag vet verkligen inte och det är ett illa tecken. Jag är fine med att vi har en strategi och att den är fel, då får vi väl tänka om, men nu är det som att vi inte ens har valt en.
En av de få ljusglimtarna inledningsvis den här säsongen, Irandust, gjorde på nytt en bra match. Inte bara för sitt fantastiska mål, utan också för att han höjt sig en nivå sedan förra säsongen. Han är äckligt svår att ta bollen av, gör sällan misstag och har blivit än mer killer instinct än sist. Borta är tveksamheten, han bara kör. Vilket är synd eftersom många andra ser ut att ha tappat bort sig helt.
Ekpolo, som länge levt på att kompensera sina misstag med sin snabbhet, göra oftare bort sig än innan. Lindgren, som under en längre tid blivit lite av en säkerhetsrisk, kombinerar nu lysande passningar med katastrofala chansbrytningar. Abrahamsson, en av allsvenskans bästa målvakter, tvålar bort bollar och gör tveksamma ingripanden. Gustav Berggren står på hälarna i eget straffområde. Yasin dribblar mest bort sig själv och skäller på domaren.
Jag önskar att mycket gick att tillskriva ovan, alltså individuella misstag, men det är långt ifrån sanningen. Jag kan leva med individuella misstag, så länge jag ser en idé. Just nu ser jag ingen och det är illavarslande. Tar hellre att vi har en idé som vi misslyckas med än att vi misslyckas med att ha en idé.
Hur ska BK Häcken egentligen göra mål under 2020?
Vi har gjort fyra stycken hittills, varav två beror på Irandusts individuella briljans, en tilltrasslad fast situation och ytterligare en individuell prestation av firma Lindgren & Bengtsson. Och det så jag ser på de gulsvarta hittills - Att vi hoppas att den individuella kvalitén vida skall överglänsa betydelsen av en tydlig spelidé. Det håller liksom inte att sätta tilltro i att Irandust skall hitta på något skojigt i match efter match.
Det går att gnälla på lag som till exempel Falkenbergs FF, men om sanningen skall fram har de en tydligare profil än BK Häcken just nu. De ligger lågt, erövrar bollen och satsar på kontringar på en snabb eller stark forward samt fasta situationer. That´s it. Vi kan tycka vad vi vill om det, men det är i varje fall tydligare än ingenting. Jag kan verkligen inte ser vårt mönster eller vad vi vill göra. Jag hade hellre tagit 1 poäng efter tre omgångar om jag åtminstone såg att det fanns en tanke, nu är jag mest orolig. Det är lättare att rätta till en filosofi som är felkalibrerad än att hitta på en ny.
Det går att peka på att vi borde haft en straffspark mot Sirius och Marics stolpträff, men min bild av de första 270 minuterna hade varit detsamma. Att det ser idéfattigt ut. Först när Sirius inte orkade eller släppte på guarden för att gå för alla tre så skapade vi mer. Det kan vi inte konsekvent lita på under säsongen.
Det som jag tycker är talande är att de som verkligen steppat upp är de som inte har så mycket att förlora. Bengtsson gjorde en mycket bra match, Maric gjorde det bra både mot MFF och idag när han kom in, medan konkurrenterna på samma positioner såg betydligt mer ängsliga ut. Kan det ha handla om rädsla för att misslyckas? Jag ogillar att svänga mig med ord som "in med ynglingarna", snarare är det "låt de rutinerade ta sitt ansvar" från mig, men fan vet. Som ni ser har jag lika lite idéer som Häcken verkar ha för stunden, men det jag spontant kan känna är att idén med en ensam forward just nu inte verkar fungera. Vi behöver ha fler spelare som kan växeldra längst fram, nu blir det relativt statiskt. Samt att anfallsspelet är för smalt, vi behöver bredda mer.
Oavsett vad - Jag vill mest just nu bara se en tanke.
Andreas Alm är, efter två säsonger i BK Häcken med ett cupguld om halsen, inne i sin tuffaste period hittills på Hisingen. Spelarna ser märkbart villrådiga ut och alla andra runt omkring funderar på varför vi ser så identitetslösa ut. Jag tänker inte påstå att hans framtid hänger på cupkvarten mot Elfsborg. Dels har styrelesen mer tålamod än så, dels så är vi i en situation och pandemi som inte direkt tillåter så pass drastiska åtgärder. Men någonting måste det skruvas på. Det kanske inte är mycket, men det behöver finnas tydlighet. Det oroar i intervjun efter matchen att han inte riktigt verkar ha svar på vad som skall skruvas på (mer än att vi skall bli "bättre", men vad?), vi kan bara hoppas på att han sätter upp en fasad och att han vet mer än vad han säger. Att det finns en ritning på GPA som han skissat färdigt på.
Jag har skrivit ordet "fine" ett par gånger i min rant här.
Jag är också fine med att vi förlorar mot Elfsborg och även några omgångar till, bara jag ser en idé. Någonting att hänga tilltron till och se utvecklas över säsongen. Just nu framstår Andreas Alm mest som en försiktig general som förvisso kan täppa igen, men har ont om idéer om hur vi skall utveckla offensiven. Jag hoppas innerligt att den känslan är felaktig. Jag tycker inte att vi ska behöva värva oss ur den här krisen, vi måste hitta vår idé först, men om det blir panik och handlar om att rädda ett kontrakt...
Då finns det ju en lång snubbe i Dresden som inte är lär vara särskilt sugen på att spela fotboll i tyska tredjedivisionen.
