Fredrik Risps årskrönika 2003, del 1
IFK Göteborgs mittback ger sin syn på säsongen 2003. Del 1 handlar om Blåvitts val av ny tränare samt Fredriks första tid i Serie A-laget Chievo Verona.
Hej alla Svenskafans-läsare och Blåvitt-älskare. Jag har även i år fått det ärofulla uppdraget att skriva en årskrönika om mitt händelserika år och att få dela med mig av vad jag upplevt och även lite hur jag ser på framtiden.
Del 1 av 3
Tränarfrågan?
Efter det ganska omtumlande 2002 så var jag väldigt nyfiken på hur vi nu skulle gå vidare och vilken satsning som skulle ske inför 2003. Den första frågan som vi i spelartruppen skulle ta ställning till var, vem ska leda laget nästa säsong? Vi satte oss ned och diskuterade fram och tillbaka olika namn som vi tyckte var intressanta. Det hela slutade med att vi hade 3-4 olika namn som vi kunde tänka oss som tränare, men att det nu var upp till styrelsen att sköta resten och rekrytera någon på listan.
Efter några veckor så blev det klart att Bosse Johansson skulle bli vår nya tränare och han var givetvis en av de kandidater som vi i spelartruppen hade velat se som tränare. Många tyckte att det skulle bli spännande med ett nytt ansikte och en annan sort fotbollsfilosofi än vad vi varit vana vid. Det var helt enkelt ett måste att få in lite nytt "blod" i föreningen och Bosse uppfyllde de kriterier som styrelsen och vi var nyfikna på.
Försäsongsträningen drog igång redan i december och det var ännu oklart hur truppen skulle se ut inför 2003. Spelare som Höiland och Sebastian Henriksson fanns fortfarande med i träningen men jag visste att de inte skulle bli kvar till nästa säsong, vilket jag tyckte var synd eftersom jag och min fru umgicks mycket med dem och deras sambor på fritiden. Vi tappade därför två ordinarie spelare och det skulle bli svårt att ersätta dem.
När vi sedan började på allvar i januari så hade vi lyckats knyta till oss Karl Svensson, Sampo Koskinen och Hasse Blomqvist. Det var mycket intressant att se Hasse dribbla loss inne i hallen och dela med sig av sina konster, men det fanns så klart vissa frågetecken kring hans fysiska status. Kalle var en jagad man och det var kul att vi lyckades värva honom, för på sikt tror jag att han kan bli riktigt bra.
Träningen var väldigt olik den vi varit vana vid. Det fanns nu en hel del mer tekniska inslag i träningen i form av olika skottfinter och dribblingar. Träningsveckorna var ganska intensiva med två träningspass dagligen men vi var också helt lediga på helgerna vilket var bra för återhämtningen.
Chievo
Men så en dag i slutet av januari endast några dagar innan transferfönstret stängde så fick Blåvitt ett fax ifrån Italien. Jag kunde inte i min vildaste fantasi tro att det skulle finnas något intresse från utlandet i och med den katastrofala höst vi hade 2002. Men Chievo från staden Verona hade haft mig under uppsikt under två års tid och de behövde en mittback ganska akut och därav den snabba affären.
Två italienska representanter från Chievo kom till Göteborg för att inleda förhandlingar både med mig och med klubben. Kontraktet var utformat som så att de skulle låna mig fram till sommaren med en option att köpa loss mig för ett visst pris. Förhandlingarna gick bra och under dagen löstes alla små pusselbitar och klubbarna kom överens.
Så det var bara att börja packa resväskan för att dagen därpå åka till Italien för den obligatoriska läkarundersökningen och påskrift av kontraktet. Jag kunde ännu inte riktigt smälta vad som hänt och trodde nog inte riktigt på det förrän jag var på plats och träffade Chievos president och klubbägare.
När väl läkarundersökningen var avklarad och kontraktet påskrivet så var det dags för mitt första träningspass. Jag blev väl bemött av både spelare och ledare och innan jag skulle träna så hölls en liten presskonferens där jag presenterades för media. Jag fick själv välja tröjnummer och eftersom nummer 3 var ledig så tog jag givetvis det.
Första träningspasset var i själva verket en träningsmatch mot vårt ungdomslag och jag fick spela en halvlek där jag spelade i mittförsvaret med Nicola Legrottalie. Det var givetvis svårt med kommunikationen eftersom de flesta i laget inklusive tränaren Luigi Del Neri endast talade italienska, men Daniel Andersson fick vara tolk och förklara vissa kommandon.
Jag bodde på hotell de första två veckorna innan min fru Anna kom ner till Italien och jag använde mycket av hotelltiden till att direkt börja fördjupa mig i den italienska grammatiken, för det förstod jag ganska snabbt att det skulle bli ett måste för att försöka göra sig förstådd. Vi fick sedan en fin lägenhet mitt inne i Verona stad och vi såg det lite som ett äventyr att ha flyttat till denna antika italienska småstad.
