En snappahanne som spanar - 20 januari
Dags för årets första rapport från herrträningarna. Dagens träning bjöd på intensiva övningar och en tuff 11v11-match där blå laget till slut segrade. Anders Christiansen imponerade med sitt ledarskap och Otto Rosengren satte ett snyggt mål. Under ledning av tränare Julián Marín Bazalo visade även ungdomarna att de håller hög nivå. En dag fylld med kämpaglöd.
Det verkar som att pågarna har tagit med sig solen från Spanien. Med några plusgrader i luften och strålande sol känns det nästan som vår, trots att det bara är mitten av januari. Man känner sig lite som en björn som kommer ut ur sitt ide. Men även om vädret lockar fram lite optimism, kan jag inte låta bli att känna en viss bitterhet över att vi ännu ett år blivit snuvade på en premiärträning på Stadion. Nåja, förhoppningsvis är allt förlåtet om killarna gör jobbet mot
Twente på torsdag.
På vägen genom Pildammsparken märks det också att vi är mitt uppe i transferfönstret. Ryktena går heta: Ali till Turkiet? Kotto till Belgien? Nuh på väg till Olympic. Samtidigt provspelar Alvarez i BoIS. Sen så har vi Karlsson och Ekong – en för bredden, en för spetsen. Blir det fler förändringar i truppen? Troligtvis.
Nu är det dags att släppa spekulationerna och lägga fokus på det som händer på planen. Dags för dagens spaningar!
Enligt kalendern på hemsidan skulle träningen börja kl. 12, men spelarna tog sin tid att komma ut i den lågt stående, strålande solen. De samlades på den fina hybridmattan, som verkligen såg ut att vara i toppskick. Stor eloge till dem som sköter planen – den såg perfekt ut för dagens pass. När jag satte mig ner och tog fram bläckpennan för att fylla det tomma bladet slog det mig hur långt föreningen har utvecklats sedan 2014. Det märks tydligt, inte minst i hur
träningarna struktureras idag. Uppvärmningen gav direkt ett exempel på detta, med tre stationer som var både välorganiserade och effektiva.
Den första stationen leddes av fysansvarige Tom Noon. En enkel men viktig övning: spelarna pendlade med benen över låga, gula häckar, följt av sidledssteg för att värma upp och få igång rörelsemönstret. Den andra stationen leddes av vår nya spanske tränare, Julián Marín Bazalo, som med tydlig auktoritet och precision övervakade övningarna. Fokus låg på passning, mottagning och rörelse – koncept som låter enkla på pappret men var allt annat än det i praktiken.
Fyra konor formade en rektangel, med två bollar i spel samtidigt. Passningarna skulle slås diagonalt, och efter varje passning skulle spelaren förflytta sig till nästa kon. Det låter kanske enkelt om det görs i långsamt tempo, men i den här övningen ställde lite högre krav. Spelarna behövde slå sina passningar utan att krocka med den andra bollen eller de medspelare som korsade bollbanan. Att hålla fokus och precision i detta tempo var en utmaning i sig.
Det här var dock bara första stadiet av Juliáns övning. Den andra fasen var så avancerad att jag inte ens ska försöka ge mig på att beskriva den i detalj – den såg ut att kräva både snabbhet och skicklighet. Övningen avslutades med en enklare variant, där diagonala passningar och rörelser ledde till avslut på antingen de två små målen eller det stora målet som de små var placerade i. Det snyggaste avslutet under passet stod Otto Rosengren för, när han med kirurgisk precision skickade upp bollen i det främsta krysset – ett avslut som fick flera att nicka uppskattande.
Mitt i allt detta kunde man inte undgå att höra Pontus Janssons djupa stämma och det gäckande jublet från övriga spelare. Situationen? Martin Olsson lyckades sparka omkull en av de gula häckarna under en övning. Ponne var blixtsnabb med en pik och ropade högljutt: "De drar tvåtusen från ditt konto! Jo, de drog tvåtusen från mitt konto!"
Kommentarerna möttes av skratt från hela gruppen, och det märktes tydligt att stämningen var på topp.
En annan smårolig händelse inträffade innan träningen drog igång ordentligt. När spelarna var på väg ut passade Anton Tinnerholm på att knyta om skorna och gick ner på knä. Då ”råkade” gammeldansken Sören stöta till honom, men Anton var mer än redo och greppade tag i sin danske lagkamrat för att hålla balansen. Tack vare detta behövde inte östgöten Resa sig Upp! och den lilla incidenten bjöd på ytterligare skratt bland pågarna.
Den sista av de tre stationerna leddes av Theodore Olsson, som höll i en mikroskopisk, klassisk kvadraten-övning. Spelarna delades upp i par, och reglerna var enkla: om någon av dem missade en passning eller slog bollen på en av de två jagarna i mitten, fick de själva hoppa in som jagare tillsammans med sin partner.
Ali och Busse råkade illa ut när det var deras tur att jaga – de blev rejält uppsnurrade av det skickliga passningsspelet runt omkring. När spelarna runt dem lyckades fullfölja sin passningskvot som krävdes för att vinna övningen, bröt jubel ut från gruppen, som gladeligen såg till att göra livet surt för jagarna i mitten. Uppskattningsvis tog uppvärmningen, inklusive denna övning, ungefär en tredjedel av passet innan Theodore blåste i pipan och gav signal för en välförtjänt vattenpaus. Under kvadraten-övningen blev det hett om öronen, särskilt när AC hamnade i mitten som jagare. Efter en intensiv jakt ansåg han att han faktiskt hade fått en tå på bollen och röt till, tydligt frustrerat: ”Den var ju fan på bollen! Fast på halvdanska då. Men fick inget gehör.
Efter vattenpausen tog träningen en mer fysisk vändning med en serie löpningsintervaller, där spelarna pressade sig själva rejält under Toms strikta övervakning. När detta var avklarat delades truppen upp i två lag för en 11 vs 11-match på halva planen. Medan övriga spelare drog på sig västar och gjorde sig redo, gick Gudjohnsen, Ponne och Tinnerholm åt sidan för att fortsätta med sina individuella löpningsintervaller. Jag får erkänna att den lågt stående solen och spelarnas placering långt ute på planen gjorde det svårt för mig att urskilja de exakta startelvorna. Det jag kunde se var att lagen var rätt mixade, med en blandning av erfarenhet och ungdom. Något som dock stack ut var att Stryger, Rösler och Nils höll ihop i samma lag, vilket inte direkt förvånade någon.
En positiv observation från dagens spel var att Haksabanovic deltog aktivt i spelet och såg pigg ut. På den lite mer negativa sidan fick jag höra att Johnsen klev av efter ett samtal med Tom Noon. Förhoppningsvis var det endast av säkerhetsskäl och inget allvarligt.
Ni kanske hoppades på att få läsa om spektakulära mål, men tyvärr var spelet lika tajt och välbalanserat som ett
schackbräde. Trots det lyckades det blå laget knipa segern till slut. Det började med att bollen spelades fram till "Das Bot" Botheim, som tryckte in 1-0 med ett lågt men hårt avslut bakom Persson i målet.
Norrmannen firade målet med utfällda armar, fullt av självförtroende. Blå lagets dominans fortsatte när Kenan Busuladžic lyckades peta in 2-0 i en rörig situation nära mållinjen. Svarta laget gav dock inte upp, och Jörgensen reducerade efter att ha fått en fin boll på högerkanten. Han vek skickligt in i banan och satte ett välplacerat avslut. Matchen slutade därmed 2-1 till det blå laget.
Övrigt noterades att ingen spelare stack ut markant idag, förutom de som uppenbart är i god form. Ali var en av de mer framträdande spelarna och skapade en hel del i både 11 vs 11 och 7 vs 7-matcherna. Hugo Bolin och Otto Rosengren gjorde också starka insatser och visade varför de förtjänar sin plats. Ungdomarna i truppen förtjänar också en eloge – även om ingen av dem särskilt utmärkte sig idag, vek de sig inte heller i spelet mot etablerade spelare i Sveriges bästa lag. Det är i sig ett starkt betyg.
Efter 11 vs 11-matchen delade Rydström och hans team upp spelarna i tre lag om sju för att köra 7 vs 7-matcher. Här försökte jag faktiskt allt vad jag kunde för att få en översikt över lagen:
? Blåa laget: Lewicki, Skogmar, Jeppson, Jörgensen, Bolin, Ali och Botheim.
? Orange laget: Nils, Rösler, Kenan, Berg, X, Busse och Olsson.
? Svarta laget: AC, Otto Rosengren, Ekong, Makolli, Karlsson, Åkesson och Haksabanovic.
(Jag skulle inte sätta mitt liv på att det är rätt där ovan men i alla fall 90%).
Här är ännu en tydlig skillnad mellan nu och för tio år sedan: om samma övning hade genomförts 2013 hade det tredje laget mest troligt bara stått och tittat på medan de andra spelade. Men nu, med den utökade stab som finns i föreningen, ledde Julián en hel del övningar med det tredje laget. De fick bland annat genomföra inläggsövningar, tekniska övningar och passningsspel. Den utvecklingen visar verkligen på hur mycket träningsstrukturen har förbättrats och professionaliserats över åren.
Spelet i matcherna bjöd på intensivt tempo, där kommunikationen mellan spelarna var på topp. Många skott avfyrades, men de flesta fastnade på ivriga försvarare som satte upp bra markeringar. Två sekvenser stod dock ut som de mest öppna.
Den ena när AC slog en fin passning upp till Ekong, som sedan placerade bollen säkert vid den bortre stolpen.
Den andra var när Ekong såg en löpande Sead i djupled, lade en perfekt boll bakom försvararna, och Sead skickade in bollen i boxen. Stryger var nära att nå den men Friedrich hann dit och gjorde en snygg räddning.
Det var mycket dragande och slitande i tröjor, högljudda kommentarer om offsider och intensiva situationer. Efter ett rafflande slut var det till sist Svarta laget som stod som segrare, med Kapten AC stolt hållande fanan hög i luften.
Hunden, Katten, Glassen – Dagens prisutdelning
Dagens hund: Ger jag till Colin Rösler. Han var internationellt tuff och gjorde några riktigt fina brytningar under spelets gång, vilket verkligen bidrog till att skapa en stabil defensiv.
Dagens katt: Går till Anders Christiansen. Som kapten på plan satte han verkligen ribban för vad det innebär att ge allt för att vinna. Hans ledarskap och energi var en stor anledning till varför det Svarta laget lyckades ta hem segern.
Dagens glass: Går till dagens snygga strut, Otto Rosengren. Ett avslut som verkligen satte pricken över i och visade på hans tekniska kvalitéer när
han satte bollen i det främsta krysset. Detta kommer vara hans år.
