Grön & Vit: Huliganism och supporterkultur samma grej?
SVT:s Gomorron Sverige rapporterar om hur huliganer infiltrerat AIK. I inslaget rullar bilder på mäktiga tifo-arrangemang samtidigt som uppläsaren berättar om våldet inom fotbollen.
Återigen presenteras huliganismen som "supporterkultur" och till och med "fotbollskultur" som Gomorron Sveriges programledare Marianne Rundström uttryckte sig. Återigen rullar bilder av fantastiska tifon och färgsprakande läktarfester när uppläsaren pratar om huliganer. Jag frågar mig vad SVT tror att det sänder för signaler till folket? Tror SVT att gemene man hemma i soffan själv ska räkna ut att bilderna som rullar inte har något som helst att göra med vad uppläsaren förmedlar?
Supporterkultur är en sak, huliganism en helt annan. Jag är såklart också orolig över händelseutvecklingen i AIK, där Firman Boys skaffat sig inflytande ända in i styrelserummet. Jag blir bestört när jag hör att huliganer hotat AIK:s spelare och ledare för att driva igenom sina intressen. Men att koppla samman dessa händelser med de supportrar som lägger ner otaliga timmars idéellt arbete med att sy flaggor, måla gigantiska tifodukar och planera läktararrangemang av världsklass, det är förkastligt. Det kallas att svartmåla och är straffbart enligt svensk lag.
Det är hög tid att media markerar skillnaderna mellan supporterkultur och huliganism. För samtidigt som supporterklubbar jobbar hårt för att värva medlemmar och få intresset för svensk fotboll att växa så motarbetas dessa eldsjälar av medias snedvridna förmedling av fotbollsrelaterat våld. Vem vill ställa sig i AIK:s klack med sina barn när de fått lära sig att Black Army och Firman Boys är av samma skrot och korn?
Att huliganer använder lagtillhörighet som ursäkt för att bruka våld är förkastligt. I ett land som Sverige saknas naturliga skäl till att bruka våld - vi har inga inbördeskrig eller liknande konflikter - då söker sig de våldsbenägna till scener där de ändå kan få utlopp för sin aggressivitet. Tyvärr har fotbollen blivit en av dessa scener och det påverkar svensk fotboll negativt. Men det är ännu mer förkastligt att media drar hela ståplatsläktaren över en och samma kam.
Supporterkultur för mig är folkfest och fotboll på en och samma gång. Det är en gemenskap som inte går att finna någon annanstans. Här får alla plats. Här blir den socialt utstötte mottagen med öppna armar. Här hittar den ensamma människan vänner för livet. En supporterklubb har egentligen bara ett primärt mål: Att få så många medlemmar som möjligt. Detta såklart för att kunna bjuda sitt lag på en mäktig upplevelse på arenan. Här värderas du inte efter ditt utseende, din klasstillhörighet eller ditt nationella ursprung. Här värderas du efter ditt engegemang och din kärlek till klubben.
Supporterkultur skall uppmuntras, inte svartmålas.
Rämaläma!
