Intervju med Stig Lindholm
Stig Lindholm har följt Brage sedan 40-talet. Han har en storartat samling av statistik och tidningsurklipp som täcker hela Brages historia, från starten 1925 fram tills idag. Stig har haft vänligheten att ställa upp på en intervju för Brageredaktionen där han delar med sig av sina erfarenheter som Bragesupporter genom historien.
Stig Lindholm och jag har stämt träff på Gullmarsplan i södra Stockholm, ett stenkast från hans hem i Årsta, mitt i djupaste Bajenland.
- Vi kan väl ses utanför fruktaffären, sa Stig när vi talades vid över telefon en vecka tidigare. Fruktaffären hette numera Pressbyrån, men för Stig har det alltid varit ”fruktaffären”. Han är av den generationen.
Stig står utanför pressbyrån med en portfölj i handen, varifrån det sticker ut en grönvit Bragevimpel. Vi kom överens om att han skulle ha det, så att jag skulle veta vem han var. Jag går fram till honom med utsträckt hand och vi presenterar oss för varandra.
- Fint väder vi har fått, säger Stig. Jag håller med.
Vi börjar gå mot en restaurang som Stig har valt ut. Det visar sig vara ett ställe som jag känner till mycket väl. Det är nämligen det där nattöppna kebabhaket på Gullmarsplan där man alltid käkar fyllemat i väntan på nattbussen. Jag visste dock inte att det även fanns kaffe och smörgåsar på menyn. Jag frågar Stig vad han vill ha och plockar fram mitt Mastercard.
- Jag kan ta en kopp kaffe bara tack, svarar Stig. – Du vet, jag äter bara vid speciella tidpunkter, annars får jag problem med blodsockret, fortsätter han. Jag beställer två kaffekoppar och en ostfralla, sedan slår vi oss ner vid ett bord.
Stig Lindholm är 83 år och har bott i Stockholm i hela sitt liv.
- Jag borde ju hålla på Hammarby egentligen men… så blev det inte, säger Stig med bred söderdialekt.
Berätta om din första Bragematch.
- Det var på Råsunda, 1940. Vi mötte AIK och jag följde med min morbror dit. Arenan var ungefär halvfylld. Vi förlorade med 1-0 tror jag, men jag är inte säker på det. Sen dess har jag hejat på Brage hela tiden… I vått och torrt, ja det har ju varit allt för mycket vått tyvärr. Det har varit många kämpiga år.
Hur kom det sig att du började hålla på Brage?
- Ja du, från början så fick jag en liten masdräkt av morsan, när jag var fyra-fem år. En folkdräkt alltså, med tofsar. Mockabrallor. Och sen kom man liksom automatiskt in på Dalarna och Brage… Det är svårt att förklara det där. Och sen 37:orna, dom gjorde mycket till. Då var jag åtta år.
- Sen har jag ju börjat på att samla på allting. Jag har fört statistik på Brage ända sedan början. Jag är lite statistiktokig alltså… I många sammanhang. Och jag var så pass intresserad utav det så jag började med att göra små tabeller för egen del. Det här var i tidiga tonåren. Sen har jag sparat alla tabeller och köpt alla fotbollsböcker från varje år ända sedan start.
Stig förklarar hur han har gjort när han statistikfört alla Brages matcher sedan 1925 och visar upp en bunt med papper som han plockat fram ur sin portfölj. Här står alla Brages motståndare listade i bokstavsordning. Under varje lag finns borta- och hemmaresultat för varje år som lagen mötts. Snyggt, prydlig och lättläst.
- Sen att få den här statistiken avstämd då… Det var ju alltså runt 53.000 mål. Och sen ska ju gjorda mål stämma med insläppta mål. Jag hade missat på en trettio mål ungefär, och jag tror jag höll på i två-tre månader och leta efter dom där jävla målen… och hittade dom tillslut.
När gjorde du avstämningen?
- På sjuttiotalet nån gång… från starten 1925 fram till dess alltså. Sen har jag gjort maratontabeller för högsta och näst högsta serien som jag har följt och fyllt på hela tiden.
Stig går och hämtar grädde till sitt kaffe. Jag bläddrar i Stigs kilometerlånga statistik som alltså sträcker sig från starten i Dalatvåan år 1925 till dagens datum. Vilken hängiven människa han är, tänker jag. Lite galen. Men hängiven.
Stig kommer tillbaka:
- För en tid sedan, ja en sju-åtta år sedan, så fick jag dator. Så nu har jag ju skrivit in allt på datorn. Förut satt jag ju och skrev allt för hand vet du, säger Stig och skrattar lite. – Det är ju lite lättare nu…
Stig berättar om sin vänskap med Evert – Brages speaker sedan en herrans massa år tillbaka:
- Ja, han känner jag mycket väl. Han har ju hållit på sedan början av sjuttiotalet tror jag… eller om det är slutet på sextiotalet kanske. Jag brukar övernatta hos honom när jag åker till Borlänge på match.
Stig fortsätter med att berätta om sin samling av tidningsurklipp:
- Jag har ju en väldigt stor samling, den är inte komplett alltså, men väldigt mycket har jag. Ända sedan trettiotalet går det tillbaka, men det får du se när du kommer hem till mig någon gång. Jag och, vad heter han... Solum? Han på Borlänge Tidning…
Johan Solum?
- Ja just det, han ja. Vi började göra en tidskrift där vi skulle samla alla mina gamla urklipp, men det blev aldrig klart tyvärr… Han hade väl inte tid kanske.
- Dom har ju spelat runt 1900 matcher nu, Brage. Och alla finns med här i min statistik.
Medan jag tittar storögt på Stigs livsverk plockar han fram några av de tidningsurklipp som han har arkiverat. Bland annat visar han upp en liten insändare i Borlänge Tidning som han själv har skickat in, daterad torsdag 26 juni 1975. Den lyder såhär:
”BRAGE-FANS…
Det är NU Brage behöver hjälp!
Finns det någon i Borlänge som
vill starta en SUPPORTER-
KLUBB för Brage? Men snabbt
- Brage skall till 2:an i år!!
(Kan själv ej ”hålla i trådarna”
då jag bor i Stockholm, men
hjälper gärna till).
Hjälp gamla Brage nu!!
Stig Lindholm, Fyrskeppsvägen
30, 121 54 Johanneshov.”
- Ja, den där skickade jag in i ren desperation. Jag ville att Brage skulle ha en supporterklubb, säger Stig.
Jag kan inte låta bli att fundera på hur det ser ut idag. Serik Fans 08-sektion har alltid varit pådrivande i supporterfrågor och erkänt engagerade. Sen får man se det här… från 1975. Redan då var Stig Lindholm – 08-sektionens föregångare – pådrivare för att få till en supporterklubb till IK Brage. Inte förrän 20 år senare skulle Serik Fans bildas, men Stig ville redan då dra igång detta. Helt otroligt.
Har du något speciellt Brageminne som sticker ut från mängden?
- Det är just den där perioden då Rolf Zetterlund var med. 1980 gick dom ju upp. Det var ju stort. Han blev ju årets fotbollstränare. Och Robert Hansson och Thomas Nilsson och dom där var med.
- Och på den tiden när jag var på matcherna då var jag alltid inne i omklädningsrummen. Och jag har framförallt ett minne som jag kommer ihåg väldigt väl, det var när vi spelade i tredjedivisionen. Vi spelade borta mot ett lag som hette Film – konstigt namn – men så hette dom. Dom spelade i Sörmland nånstans, mitt inne i skogen hade dom sin fotbollsplan. Rena urskogen alltså, och så mitt i den så var det en gräsäng. Inga läktare. Och så hade dom en liten träkåk på 10-15 kvadrat som omklädningsrum. Det var ett helsicke att hitta dit, vet du. Det här var någon gång på 60-, 70-talet.
- Sen har jag ett minne från när vi spelade mot Sundbyberg. Det måste ha varit i tredjedivisionen. Jag bodde på Södermalm och cyklade alltid vart jag än skulle. Det var en sån där gammal cykel, en vanlig standardmodell. Det regnade den dagen. Och blåste. Och sen ner jag var i Bromma ungefär, då gick ena delen av styret av. Så jag fick cykla med bara ett handtag. Och det blåste och var ett jävla väder, jag fick jobba som fan för att komma fram.
- Dom vann ju matchen i alla fall, så det var ju skönt det. Då var jag inne i omklädningsrummet för första gången. Då fick jag en klubbnål utav en av spelarna – jag kommer inte ihåg vad han hette – men jag blev i alla fall jävligt glad för den. Sen var det bara att cykla hem i det där vädret, med trasigt styre. Det var jobbigt kommer jag ihåg.
Finns det några spelare i Brages historia som du tycker utmärkt sig extra?
- Ja, jag har ju den här listan jag knåpat ihop…
Stig tar fram en lista på alla(!) spelare som spelat i IK Brage genom tiderna. De är sorterade i bokstavsordning följt av födelseår, åren de spelade i Brage, antal matcher, osv. Varenda spelare finns dokumenterad.
- Rolf Zetterlund är ju en såklart, säger Stig medan jag stirrar storögt på hans lista med historiska grönvita spelare. De flesta namn känner jag inte igen. Några av spelarna var födda under 1900-talets första decennium. Olle Andersson hette en av dem. Jag tänkte att han måste tillhört Brages allra första spelartrupp som joggade ut på planen på Domnarvsvallen i Dalatvåan år 1925. Jag ryser.
- Stig Lindström och Thomas Nilsson var ju i landslaget. Men jag tycker ändå inte att dom tillhör de allra största, säger Stig.
- Simon Hunt. Engelsman. Väldigt bra. Bernard Brcic. Gurra är naturligtvis en favorit. Kjell Kronkvist hade vi också en målvakt som hette. Han gick till Djurgården. Stockholmslagen har ju snott många Bragespelare genom åren. Bengt Andersson var ju bra också. Sen har vi Bernt Ljung förstås, när vi är inne på bra målvakter. En annan spelare som förtjänar att hyllas det är ju Tore Åhs, som spelade i Brage från -49 till -66. Han gjorde 664 matcher för klubben.
Finns det någon tränare - Förutom Rolf Zetterlund – som utmärkt sig genom tiderna?
- Ja, Lennart Samuelsson. Jag vet inte om han var så värst skicklig som tränare men han var väldigt sympatisk och hade spelat back i landslaget och i Elfsborg. Sen blev han tränare i Brage, men det var när de spelade i andradivisionen.
Om man jämför dagens Brage med hur det såg ut på 40-talet, vad är de största skillnaderna?
- Läderbollen slutade ju dom med och började med plastbollar, svarar Stig efter en stunds betänketid. – Förr var det ju bara läderbollar vet du, med snörning och grejer.
- Och spelplanerna är ju helt annorlunda. När konstgräset kom in i bilden blev det en helt annan grej. Domnarvsvallen hade ju stora problem med planen, dom kom aldrig i gång och spela, grabbarna. Det var rena leråkrarna. Man fick ställa in och skjuta upp många matcher. Det var ingen ordning alls.
Stig funderade en stund, men kunde inte komma på så många skillnader på Brage anno 1940 och Brage anno 2012. Kanske är det trots allt så att vi i Dalarna har lyckats behålla den gamla, fina fotbollskulturen och bevarat den så som den alltid har varit.
Supporterskapet ser ju lite annorlunda ut nu jämfört med då. När började man med dagens typ av läktarkultur?
- Ja du, det där har ju ökat varje år. Jag gillar inte dom där Hammarbajarna och AIK-klackarna.
Vad är det du inte gillar…?
- Det finns för många rötägg. Det är dom som dominerar intrycket. Dom förstör ju allting, går inte dit för fotbollens skull utan bara förstör och jävlas.
Men tycker du att det är okej med sång på läktarna?
- Ja, naturligtvis. Men raketer och eldar och sånt skit… Jag tycker domarna ska få mer befogenheter att avbryta matcherna. Jag har varit med om det en gång. Om det var mot Assyriska eller Syrianska eller vilka det var, jag har svårt att skilja på dom där.
Vilken tidsperiod har du fått flest intryck från i Brages historia?
- Det måste vara åttiotalet. En härlig tid. Det var en dröm att gå och se matcherna. Roger Hansson var en av dom stora lirarna på den tiden. Och så ”Serik” förstås.
Nils-Erik ”Serik” Johansson, han var ju känd för att skruva in hörnor. Har du sett honom göra det på riktigt?
- Ja då, det har jag. Nacka Skoglund slog ju också såna hörnor. Han snackas det ju om mer. Det snackas inte om Serik på samma sätt. Förutom vi som vet om det då… Men vem som var först, det vetefan. Eller jo, det var nog Nacka förresten… Han var ju tidigare.
Stig och jag pratar vidare om gamla grönvita legender ett tag till. Vi skummar igenom hans register över alla de spelare som någon gång dragit på sig den grönvita tröjan. Göran Arnberg, Lasse Nilsson, Stig ”Lill-Massa” Johansson och många, många fler.
Vad tror du om framtiden då?
Jag är så stelbent så jag är inte riktigt med på dom här utländska spelarna. Jag är inte personligen emot dom, men jag vill att spelarna ska vara från Dalarna. Men det går ju inte att genomföra i dagens läge, alla klubbar har ju massor av utländska spelare och då blir det inte den där rätta klubbkänslan tycker jag. Och det där med att köpa spelare hitan och ditan… Som supporter känner man nästan att man håller på tröjorna mer än på själva laget. Det spårar ur åt det hållet tyvärr. Man borde satsa mer på att få fram egna produkter, det tycker jag.
När intervjun börjar närma sig sitt slut plockar Stig fram sin samling av limericks som han vill visa mig. Han har skrivit otaliga sådana varav några handlar om Brage. Han gav mig ett smakprov på ett par som han kunde utantill. Dessa två skrev han för många år sedan när han stod och väntade på bussen till jobbet. Och vad passar bättre att avsluta en intervju med Brages mest hängivna supporter om inte med en uppvisning i skaldekonst:
I nordiska sagorna upptäcktes Brage
Som snart fick både kängor och krage
Kung fotboll grymtade ömt
Om detta han länge drömt
Så han tatuerade namnet på sin mage
Hela Dalarnas stolthet heter Brage
Av de fotbollskunniga kallat ”lage”
De trillar boll med taktik
Inför en salig publik
I en kringgärdad vinterprydd hage
