Krönika: Humöret var skillnaden
Segern på Örjans vall underbyggdes av moral, hårt arbete och en storspelande Christoffer Källqvist. Fast Peter Gerhardsson kunde framför allt se att positiv inställning lönar sig under 90 minuter.
Solen lyste över Örjans vall. Om det var vårvädret eller den fina resultathistorian i Halmstad som fick spelarna att utstråla glädje låter vi vara osagt. Men det var tack vare rätt attityd som fick laget att studsa tillbaka och spela fotboll i bästa Häcken-anda.
Passningsspelet var varierat. Långa svepande crossbollar av Ivo Pekalski. Maxlöpningarna av Joel Andersson och Nasiru Mohammed såg till att ytor öppnades upp för René Makondele, som kom till bättre rätt i den centrala utgångsrollen.
Samuel Gustafson verkade inte sakna avstängde tvillingbrorsan Simon på planen. Tvärtom. På Örjans vall såg Samuel mer ut som den duktiga seniorspelaren han är. Borta var gnället, bollsölet och den valpiga uppsynen.
Så hur mycket saknades nyckelspelarna Martin Ericsson, Simon Gustafson och Kari Arkivuo? Knappast något alls. Istället var det som att spelet gick snabbare. Den extra sekunden och bollrörelsen var borta. Tillbaka var istället Häckens patenterade omställningsspel. Därför var det inte ologiskt att Thorvaldssons och Anderssons mål kommer till likt facit ur Gerhardssons taktikpärm.
Det verkar också som att Jasmin Sudic cementerat sin startplats i mittbackslåset. Insatsen mot HBK var mycket stabil. Spelet såväl på marken som i luften är bra. Sudic skadehelvete är över. Nu är han på väg mot toppen igen.
Christoffer Källqvist bar kaptensbindeln – och som han gjorde det. Det är en sak att rädda en straff. Men två stycken – i en halvlek! Källqvist är tillbaka mellan stolparna och det med besked.
Sällan har väl någon varit så glad i en halvtidsintervju som Gunnar Heidar Thorvaldsson. Om Simon Gustafsons numera ökända intervju var präglad av frustration så var Thorvaldssons raka motsatsen. Efter det förlösande målet var det som att islänningen ville ta hela allsvenskan i sin famn. Det var en stor kväll för anfallaren som haft det tufft i Häcken. Framspelningen till Joel Andersson mål var perfekt.
I det stora hela var segern mot Halmstad resultatet av en stor kollektiv kraftsamling. Fokus låg på att spela den fotboll som laget är bäst på. Fart, finess, variation och tålamod. För trots att domaren Jonas Eriksson dömde två straffar till Halmstad så räckte det inte.
Christoffer Källqvist må vara en straffräddare av rang, men hans räddningar var frukten av att hela laget stod upp för varandra under en tuff 90 minuters kamp där allt var vidöppet.
Gårdagens spelarprestationer bör ge Peter Gerhardsson något att fundera över. Häckentränaren säger sig alltid ställa upp med bästa laget. I nästa match väntar en ny tuff batalj mot vännen Alexander Axéns Örebro.
Peter, låt den positiva energin vara genomsyrande i startelvan, och Häcken kommer att fortsätta spela rolig och vinnande fotboll.
