Mjällby AIF-Bodens BK: 1-0 (1-0)
Det är fullbordat. Mjällby kvar i Superettan.
Mirakulöst är utan tvekan det ord som bäst beskriver det faktum att Mjällby AIF lyckades med att förnya sitt kontrakt i Superettan. På ett något blåsigt Strandvallen med dystra moln hängande över sig fick inte mindre än 5.552 personer bevittna detta. Matchen blev inte direkt något att skriva hem till mamma om men det var kanske inte så konstigt när så mycket stod på spel men ändå blev det en relativt fartfylld och offensiv matchöppning. Problemet med det något regnblöta underlaget gjorde sig dock gällande både nu och då. Mjällby kom i inledningen av matchen i en hel del bra lägen med en del frisparkar och hörnor till följd. Dessa slogs av Pavel Zavadil och skapade flera goda målchanser.
En som var på ett strålande spelhumör denna dag var Johan Svensson som stökade om rejält i Bodens försvar och flera gånger tvingades Boden ta lite väl bryskt hand om honom. Flera vassa inlägg kom från hans fot och dessa föregicks oftast av helt otroliga räder förbi förvånade Bodenförsvarare. Ekenberg var som vanligt på plats vi dessa tillfällen och hade en del bra chanser dock utan att få till det. Olsson var som vanligt pigg och alert och hade så när kommit loss vid ett par tillfällen. Två gånger var han i utmärkt läge väntande på en förlösande passning som dock uteblev.
I den 15:e minuten hände det som absolut inte fick hända. Lindberg satte alltför resolut stopp för en Bodenanfallares framfart mot Dusan i Mjällbymålet och det renderade honom en utvisning. Med 10 man skulle nu Mjällby alltså försöka reda ut det här. En verklig Jobspost som dock Mjällby skulle visa sig reda ut med den äran. Sjöfors flyttades i och
med detta ned i backlinjen. Boden spelade lite småfult i första halvlek och det drabbade som sagt inte bara Johan utan även Olsson som fick ta en del smällar. Boden skapar visserligen en del men man förvånar sig inte över att laget har hamnat i den måltorka som man befinner sig i.
Matchen är i mitten av 1:a halvlek något av ett sömnpiller och den enda ljuspunkten var att solen tittade fram en stund just då. Man väcks dock till liv i den 30:e minuten när Johan än en gång blir fälld och Pavel slår en delikat frispark som dock smiter strax utanför målet. Samma scen utspelar sig bara ett par minuter senare dock med samma slutresultat. Den 37:e minuten skulle visa sig bli direkt matchavgörande och än en gång är det Johan Svensson som fälls och än en gång är det Pavel Zavadil som slår frisparken. Bollen ser dock ut att gå förlorad när den går till vänster om Bodens mål och ser ut att gå ut men den fångas dock upp på linjen av en mycket alert Sjöfors som nickar snett bakåt mot målet där Tobias Johansson omarkerad kan nicka in 1-0 till Mjällby.
Publiken börjar nu vädra morgonluft men Boden svarar med en stark forcering för att försöka nå en kvittering före halvtidsvilan men med tur och skicklighet lyckas Mjällby förhindra att målet får påhälsning. En av matchens giganter har den största delen i det här och jag tänker då på Mjällbys fantastiske målvakt Dusan Melicharek.
Olsson går ut i halvtid och ersätts av Daniel Nilsson. Ekenberg går samtidigt upp på topp. Nu följer Bodens starkaste period i matchen och under loppet av bara ett par minuter har man fyra hörnor och skapar ett par mycket bra målchanser. I mitten av andra halvlek har Bodens attacker bedarrat och även om Mjällby inte skapar allför mycket utan koncentrerar sig på försvar så gör man detta med bravur. Boden tillåts därför att ha mycket boll men det leder oftast inte fram till några större farligheter.
I den 72:a minuten blir det dock lite oroligt och det skapas farhågor när Ekenberg går ut och ersätts av Philip Jonasson. I den 74:e minuten får Boden en ruggig dubbelchans genom först ett skott i ribban och sedan genom returen från nära håll som dock Dusan med både tur och skicklighet tar hand om. I den 79:e minuten börjar jag plötsligt inse att jag står och bevittnar undret att Mjällby klarar sig kvar i Superettan. Under publikens högljudda ovationer lämnar Johan Svensson planen till förmån för Tomas Westergren i den 86:e minuten och tiden fram till 92.09 blir det sedan inget annat än en ren transportsträcka för Mjällby AIF.
Efter slutsignalen får glädjen sitt fulla utlopp och spelarna gör ärevarv runt Strandvallen för att tacka sin fantastiska publik och för att ta emot dess hyllningar. Detta noteras genom smått fuktiga ögon och med en något sprucken röst meddelas via mobiltelefonen hustrun om det lyckosamma slutresultatet.
Mjällby vinner en match som visserligen inte är särskilt välspelad men man vinner rättvist och detsamma kan man säga om det faktum att man klarat sig kvar i Superettan. Vad det gäller spelarkritik så får Johan ett klart överbetyg och detsamma gäller Sjöfors och Dusan. Men vad skulle man egentligen gjort utan en sådan ”slitvarg” som Rickard Sandström? När gjorde han en dålig match senast?
Hela laget skall dock ha en eloge för den bragd som man nu har åstadkommit och då inte minst lagets utmärkte tränare Thomas Andersson som har gått i land med sitt hopplösa och helt omöjliga uppdrag att rädda Mjällby kvar i Superettan. Thomas är en mycket framsynt man men framförallt är han en visionär. I kombination med den ödmjukhet som besjälar honom är han en oskattbar tillgång för Mjällby AIF.
Ett hjärtligt grattis från oss alla på Svenska Fans Mjällbyredaktion till ansvariga och spelare i Mjällby AIF och till alla er som håller på vårt kära Mjällby.