Vem har varit den genomgående bästa spelaren under året?

Det har nu blivit dags för den sista omröstningen efter 2005-års säsong och den gäller det tyngsta priset: Årets genomgående bäste spelare!

Vilken spelare tycker du har varit Mjällbys bäste alltsedan matcherna tidigt i våras? Vem har hållit genomgånde högst nivå under detta år? Vem värderar du högst?

Tack för din röst!

Årets genomgående bäste spelare – 7 nominerade:
(Om någon undrar varför Melicharek och Zavadil saknas i denna kategori beror det på för få spelade matcher under säsongen)

	Marcus Lindberg, back: Nyförvärvet från Helsingborgs IF tog direkt på sig härförarrollen i försvaret och ingick i startelvan hela året (om han inte var avstängd). Oavsett vilken mittbackspartner han tilldelades uppträdde han stabilt. Att han ådrog sig flest varningar i laget kan delvis förklaras av hela lagets brister i försvarsspelet.
	Tobias Johansson, back/mittfältare: Smålänningen från Helsingborgs IF användes på mittfältet större delen av säsongen och visade att han är en duktig offensiv avslutare (antagligen högst träffprocent innanför målramen i sina avslut av alla spelare….förutom Zavadil). Från sin yttermittfältsposition han hann med 5 mål, detta trots att han var petad ur startelvan några matcher under sommaren. Årets tre sista matcher spelade han på högerbackspositionen och han gjorde 2 mål även därifrån.
	Fredrik Olsson, anfallare: Den unge, talangfulle mörrumssonen fick sitt riktiga genombrott detta år. Trots begränsad speltid under årets första seriematcher noterades han för 13 (spel-)mål och hamnade med det i toppen av seriens skytteliga. För en del framstod han som den nye Flemming, det är ingen tillfällighet att han mer än en gång dök upp som ”gubben i lådan” i straffområdet och gjorde mål. Han var målfarlig även från distans (minns skott/lobb-målet hemma mot Örebro) och dessutom en fin framspelare.
	Richard Sandström, back: Den unge, kvicke nybrosonen fick ta sig an den för honom nya vänsterbackpositionen denna säsong, ursprungligen p g a skador på William Leandersson och David Rehn. Richard gav oss alla, inklusive f d tränare Cratz, svar på tal om att han verkligen klarar av denna roll galant och det ettriga ”Duracell-batteriet” var dessutom ofta ett tillskott på sin kant i det offensiva spelet.
	Marcus Ekenberg, mittfältare/anfallare: Marcus inledde säsongen med mål och det verkade lovande. Men våren och sommaren tillbringade han som Mjällbys ensamma offensiva ”fyrtorn” och detta tog på krafterna. Hösten gick betydligt bättre, han trivdes med den nye speltypen Zavadil och då tränarbytet skedde var vi många som med glädje återsåg den ”gamle Eken”. Från sin yttermittfältsposition kom han rättvänd, kunde lättare utmana motståndarförsvaren och han trivdes bättre. Årets målfacit blev tiotalet mål, låt vara att knappt hälften kom från straffpunkten.
	Peter Hiir-Salakka, mittfältare: Vår lagkapten har stått stark under året och dragit ett tungt lass på innermittfältet. Säkerligen blev det lättare då en viss Pavel Zavadil kom in i laget och Hiirsa då kunde inrikta sig mer på defensivt arbete. Lagets ”dynamo” har tyckts vara outtröttlig hela säsongen trots uppförsbacken. ”Hiirsa” har vågat säga sanningar om lagets bristande prestationer och kämpat på i härlig anda!
	Simon Sjöfors, back/anfallare: Den rutinerade älmhultssonen värvades till Mjällby som anfallare denna säsong men efter endast några matcher i serien ansågs han göra mer nytta i mittförsvaret (med tanke på hur laget som helhet fungerade). Denna kämpe gjorde goda insatser på sin nygamla position och att ha en sådan spelare på en fotbollsplan är en tillgång för vilket lag som helst på denna nivå. Sedan Thomas Andersson inträde som huvudtränare flyttades han upp som anfallare igen..och då kom även målen!