Inför Mjällby AIF - IF Brommapojkarna
Seger ett absolut måste!
Efter premiärförlusten mot Ljungskile på Strandvallen följt av den odiskutabla förlusten mot Örebro är det inget annat än seger som gäller mot Brommapojkarna. Mjällby kunde dock ha fått en betydligt lättare motståndare i den tredje omgången och man drar sig till minnes när lagens senast möttes i höstas. Då vann Brommapojkarna på Strandvallen med klara 4-2. Brommapojkarna började precis som Mjällby med en premiärförlust men reparerade skadan snabbt genom att besegra självaste Landskrona BOIS med 5-2.
Vilka konsekvenser kan man då dra av Mjällbys båda inledande matcher? Efter den sensationella avslutningen av fjorårets säsong var förväntningarna stora på laget och ledningen uttryckte klart att i samma brydsamma situation fick Mjällby absolut inte hamna i igen. När sedan Pavel Zavadil gick till Öster var det helt uppenbart att en ersättare måste vaskas fram och att laget behövde förstärkas på flera punkter. En del förstärkningar gjordes också men någon ersättare för Zavadil kom aldrig.
Det är mot denna bakgrund anmärkningsvärt att från ansvarigt håll höra ett resonemang som går ut på att om Mjällby skulle ha problem framemot sommaren så kan ju laget alltid förstärkas då. Ett vanskligt resonemang som kan bli rent av ödesdigert. Finns det då inte några övergripande målsättningar för laget? Finns det inga visioner? Att ha som utgångspunkt att klara sig kvar i en serie är visserligen en målsättning men är definitivt ingen vision och utan visioner etableras inga storlag. Med rätt satsning kunde kanske rent av Mjällby på allvar redan i år ha kunnat etablera sig som ett topplag i Superettan?
Den spontana upplevelsen under Mjällbys premiärmatch mot Ljungskile var att det mesta var sig likt. Inledningsvis en klar Ljungskiledominans men även om spelet sedan jämnades ut så hade Mjällby inte alltför många högkaratiga chanser. Det mesta plockades effektivt ned av Ljungskileförsvaret. Samtidigt upplevdes Dusan som tvivelaktig i sitt agerande. Hur står det egentligen till med motivationen? I samband med Mjällbys mål i slutet av matchen fick publiken dock se en ruggig men tyvärr resultatlös forcering. Vad det gäller matchen mot Örebro så finns det inget att tillägga till vad BLT skrev som artikelrubrik på sin nättidning: ”Lättviktarna från Mjällby utan chans”.
Slutligen måste man då ställa sig frågan hur det egentligen kommer att gå för Mjällby i år? Har laget kapacitet att hävda sig i Superettan eller skall de lagets belackare få rätt som säger att Mjällby kommer att få problem med att klara sig kvar? Även om det bara spelats två omgångar finns det redan anledning till att spekulera i om man verkligen kommer att räcka till i den väldigt tuffa konkurrensen? Det vill säga att risken är överhängande för att Mjällby även i år skall hamna i samma utsatta situation som i ifjor. En situation som det helt klart sagts att man inte fick hamna i igen?
