Funderingar i halvtid
Nu har Mjällby avverkat hälften av årets seriematcher och det som såg lovande ut för en och en halv vecka sedan har förbytts i skarpa minnesbilder av hur läget var vid denna tid förra sommaren.
Med statistik kan man visa allt när det handlar om siffror…jo, jag lovar det kan man (jag är f ö just statistiker till professionen så något vet jag om det i vart fall). Till exempel kan den positive mena att:
*lagets fem första seriematcher gav noll vinster och endast tre poäng,
*match 6-10 gav sju poäng via två vinster och en oavgjord och
*de fem senaste matcherna har gett precis samma resultat: totalt 17 poäng.
Trenden är alltså uppåtgående, eller? Nja säger pessimisten, årets fem första matcher mötte man endast lag på seriens nuvarande övre halva medan man sedan haft lite mer mänskligt motstånd.
Optimisten kan då svara: ”Ifjor hade vi endast nio poäng då serien vände, nu nästan dubbelt så många. Läget är klart bättre och minns att vi i år vunnit fyra matcher. Vi har dessutom tagit viktiga poäng mot bottenlagen så att de inte kunnat knappa in på oss”.
Pessimisten replikerar snabbt : ”Men varför dessa klena kollektiva insatser mot lagen vi kommer att slåss mot om att slippa kvalplatserna 13-14?
*Väsby borta 1-3, lagets sämsta insats dittills.
*Falkenberg 0-3 hemma efter en sällan skådad kollaps.
*Åtvidaberg 1-4 borta…..måste jag använda ordet KOLLAPS igen?”
Dessutom kan man inte räkna med att avsluta med vinst i sex av sju matcher även 2006. De första matcherna under höstsäsongen, exklusive Åtvidaberg hemma 23/7, går mot seriens topplag med överhängande risk att vara närmre plats 15-16 poängmässigt än nu då det är dags för matcherna mot de på pappret mänskligare lagen i slutet av augusti och därefter.”
I min skalle finns både ”optimisten” och ”pessimisten”. Efter den turliga degerforsvinsten tänkte jag att i år har man det där lilla flytet att plocka hem en del oförtjänta bonuspoäng samtidigt som man slår bottenlagen (läs Umeå 5-0). Dessutom har MAIF rest sig från tvåmålssunderlägen (Assyriska och Sundsvall) och visat fin kämpaglöd. Jag trodde verkligen på bra insatser mot Falkenberg och Åtvidaberg..tänk om man haft 23 poäng istället. Samtidigt hade Falkenberg och Åtvidaberg haft tre poäng färre vardera, psykologiskt viktigt.
Men vad hände? Ett tröttkört MAIF hade ingen chans hemma mot FFF och ej heller mot ÅFF. Det är lätt att vara efterklok men cupmatchen dagen innan midsommarafton mot Norrköping kan nog delvis vara boven i dramat eftersom laget hade fyra matcher inklusive ”Peking” på elva dagar.
När man verkligen skulle lyfta sig till tabellens mittskikt orkade man inte och kvalstrecket är verkligen nära nu.
När det går dåligt är det bitvis väldigt underhållande att läsa diverse inlägg i de olika mjällbygästböckerna. Vi har alla våra favoriter (mina är David Rehn och till viss del, på senare tid bleke, Sandström) och vissa vill byta ut mer eller mindre hela laget efter förlust. Andra tror på idéen att ”vänta bara, han/de kan bättre”.
För mig framstår det dock tydligt att det är dags att ta in Fegler i målet igen. Facit hittills är följande:
Dusan i målet: 8 2 1 5 14-20 7 poäng
Fegler i målet: 7 2 4 1 9- 7 10 poäng
Visst verkar det tydligt att det blir olika utfall beroende på valet av målvakt.
*Mer kompakt laginsats och ”gnetspel” med Fegler samt bättre kommunikation med försvaret leder till bättre försvarsspel över hela banan..och tillbakahållet anfallsspel månne?
*Spektakuläre Dusans närvaro ger mer mål framåt och bakåt däremot…roligare för publiken kanske!?
(Kommentar till den intresserade: trots att det handlar om få matcher är det faktiskt statistiskt säkerställt att laget släpper in färre bollar med Fegler i målet. Likaså är det statistiskt bevisat att det totalt blir fler mål i matcherna med Dusan mellan stolparna.)
Huvudbry i målvaktsfrågan för Persson & Andersson…livrem och hängslen…eller löst sittande brallor???
I övrigt tycker jag det framstår klart att det behöver finnas ett stabilt mittbackspar (och det får vi om Fegler spelar och Rehn konkurrerar framöver?), bättre samspel mellan mittfält och försvar (läs Daniel Nilsson måste få överta ”Hiirsas” position nu!) och effektiva offensiva spelare i Svensson, Olsson, Ekenberg och Sjöfors…och ”Tobbe” J).
Knappt två veckor till nästa match och pressen hemma mot ”Åtvid” ligger på mjällbyspelarnas axlar. Jag hoppas att de kan omvandla den till något bra igen.
Senast vi mjällbysupportrar hade en ”lugn" säsong var 1997. Jag tror inte att vi skall ha för stora förhoppningar om detta 2006 utan ”se fram emot” en kamp en bra bit in i oktober…och kanske november?
”Kämpa Mjällby, vi ger oss aldrig!” Och det vore bra om ni tar minst 20 poäng till!
