Inför Mjällby AIF - GIF Sundsvall
Guld från Norrland?
Nej, inte ens på medaljplats kommer man att finna GIF Sundsvall när säsongen väl är slut. Förhoppningsvis undviker man dock att hamna på kvalplats. För så illa skall det väl inte behöva gå för ett lag som så sent som förra året spelade i allsvenskan att man plötsligt finner sig vara inblandat i ett kvalspel för att kunna hålla sig kvar i superettan? En av spekulanterna till att vinna årets superetta var utan tvekan Giffarna och många var nog beredda att sätta en slant på att dom skulle ta sig tillbaka till allsvenskan per omgående.
Så lätt har det nu dock inte visat sig vara. Trelleborg lär visserligen klara av det i år men det blev ändå två säsonger i superettan. För Örebros del är det dock högst osäkert om man detta år skall lyckas med att ta sig tillbaka till den högsta divisionen. Ett annat lag som också många trodde på innan säsongen startade var Landskorna Bois men i och med förlusten mot Sundsvall så står man nu bildligt talat kvar på perrongen och ser tåget mot allsvenskan tuffa iväg.
Nåväl, det vore som sagt märkligt om Sundsvall skulle sluta på en kvalplats. Större potential borde trots allt finnas i laget och det är fara värt att Mjällby får känna av detta på söndag men å andra sidan har MAIF nu verkligen fått upp ångan och med humöret på topp och blåställen på får Giffarna inrikta sig på en tuff och hård kamp. Eller som Örebros tränare en gång uttryckte det: ”Det är tungt att möta Mjällby”. Om Mjällby skulle gå segrande ur striden har man ytterligare befäst sin plats i mitten av tabellen och jag tror även att man då har klarat sig undan det förhatliga ”kvalspöket”.
Det talas en hel del om ”Hasse Larsson-effekten” vad det gäller Mjällby och jag tror visst att det har sin betydelse. Det viktigaste är dock att tränaren och hjälptränaren är besjälade med samma anda och att dom drar åt samma håll. Här har vi nu två personer med stort ”Mjällbyhjärta” och som dessutom tycks trivas riktigt bra ihop. Att spelarna trivs i denna miljö är helt uppenbart.
Nyförvärven har visat sig vara en god investering och jag tror att även Hue kommer att finna sin plats i laget alltmer efterhand. Många slitvargar finns det också i gänget som ger järnet i match efter match. En av dessa är utan tvekan Ekenberg (Järneken) som vi dessvärre fick avstå ifrån mot Väsby. Nu är han tillbaka och kommer sannerligen att röra om rejält i grytan mot Sundsvall. Ett exempel på sann "Mjällbyanda" gav Johan Svensson exempel på efter matchen mot Väsby. Trots att han var rejält tilltygad var det dock inte detta som han hade sitt fokus utan på lagmoralen och lagets kämpainsats.
Thomas Andersson förtjänar även att nämnas. Även detta år har det varit en något turbolent säsong men han har trots detta oförtrutet kämpat vidare. Även om lagets senaste framgångar till stor del kan hänföras till nyförvärven så handlar det ändå om att vi här har en tränare som har förmågan att handskas med spelarna och som kan motivera och entusiasmera. Den typen av tränare köper man inte för pengar.
