Lagbanner

Ängelholms FF-Mjällby AIF 1-1(0-1)

Ängelholm och Mjällby bjöd inte de 2114 åskådarna på någon stor fotboll i seriefinalen. Fortsatt fördel för Mjällby, som dock bara var en minut från att ha avgjort toppstriden

Det var ingen bra fotbollsmatch som spelades inför "storpubliken" på Änglavallen i Ängelholm. Jag tycker dock att Mjällby gjorde en godkänd första halvlek och särskilt den första delen av denna. Då spelade man vårdat passningsspel och verkade inspirerade. Ängelholm stack upp i kontringsattacker emellanåt genom anfallsparet Mattias Eriksson och Jonas Axeldal, men de få chanser som kom var verkligen uddlösa. De flesta chanser som skapades i den första halvleken gick till bortalaget. Marcus Ekenberg hade ett bra skottläge inne i straffområdet i den 29:e minuten, men under hård bevakning från flera Ängelholmsförsvarare, blev resultatet ett svagt vänsterskott. Hiir Salakka som var bäste Mjällbyspelare i matchen i mitt tycke, fick i den 36:e minuten plötsligt fritt skottläge mitt i straffområdet, men skottet gick mitt på duktige Roger Anderek i ÄFF-målet. I den 42:a minuten blev ett långt inkast till en farlighet när Hiir Salakka dök upp vid bortre stolpen och stötte bollen i stolpen. Och så då i den 45:e minuten kom Maifs ledningsmål. Ängelholms mittback, Daniel Johansson, hade bollen nere vid kortlinjen, nära hemmamålet och skulle bara tjonga bort bollen. Men rensningen blev misslyckad då Simon Sjöfors lyckades stressa honom och den blev så misslyckad att Marcus Ekenberg fick ett jätteläge ensam framför mål, men skottet blev för löst. På returen dök Sjöfors upp och rullade in 0-1 målet. Snopet för Ängelholm och skönt för oss Maifare att gå till halvtidsledning. Mjällby gjorde ingen stor första halvlek, men den var ändå godkänd.

Om Mjällby hade ett svagt övertag efter den första halvleken så tog ÄFF över fullständigt i den andra. I mitt anteckningsblock finns inte en enda notering om någon farlig målchans för bortalaget. Tre byten, ett gult kort och massor av kämpatag och defensivt arbete var vad Maif noterades för i den andra halvleken. Håkan Bengtsson kom in på vänsterbacken istället för William Leandersson. Ekenberg fick gult kort (missar nästa match) och byttes ut mot Fredrik Olsson, som dock aldrig fick någon som helst chans att visa vad han kan. Jesper Nilsson kom dessutom in på det centrala mittfältet den sista kvarten för att täta defensiven. Ut gick Jonas Andersson. Ängelholmsspelarna surrade emellanåt som getingar kring ett saftglas på sommaren kring Mjällbys straffområde. Oftast var Maif väl samlat, men vid några tillfällen var det riktigt nära. Två nästan identiska situationer i den 27:e respektive 32:e minuten var farliga. Båda gångerna var det ett lågt inlägg från höger i straffområdet som först Jonas Axeldal dök upp på och fick en tå på och sedan var det Carl-Henrik Ljunge som på samma sätt dök fram på och skarvade tätt över. Men en kvittering skulle komma, i den 93:e spelminuten! Och det blev hemmalagets rutinerade måltjuv, Jonas Axeldal, som på passning från Daniel Johansson, kunde stöta in den rättvisa kvitteringen. Så snopet för Mjällby, men ack så rättvist. Jag pratade med en Ängelholmsssupporter efter matchen och han sade något i stil med: " Jag trodde att Mjällby skulle köra över Ängelholm idag. Vad man läst i tidningarna så har de ju imponerat stort. Men jag måste säga att jag blev besviken på dem."

Och det är bara att hålla med. Om man bara ser till dagens match och inget annat så förtjänar inget av dagens lag att gå upp i Superettan, så dåliga var lagen och så dålig var matchen. Mjällby skall heller inte sörja för mycket över de två förlorade poängen. Som andra halvleken utvecklade sig så var det mycket rättvist med oavgjort. Men Mjällby har fortfarande avgörandet i egna händer. Kampen om kvalplatsen går vidare. Nu väntar KFF i ett hett derby på Strandvallen.



Daniel Sjölin 2003-09-15 12:13:00

Fler artiklar om Mjällby