Falkenbergs FF - Mjällby AIF 0-3 (0-1)
Historien om att gå på fotboll med en liten bebis i regn och om Mjällbys avslutande vinst för säsongen.
Så var det dags för årets sista match och undertecknads andra bortamatch för säsongen. Den förra bortamatchen jag såg var mot Trelleborg och då var jag tämligen höggravid. Av den matchen kommer jag inte ihåg så mycket (bortavinst med 1-0). Till Falkenberg bestämdes det i sista stund att vi nog kunde ta oss. Fast det är klart, allting beror ju numer på vad det lilla barnet – nu drygt fyra månader - har lust med eller kan tillåta oss att göra. Iväg kom vi i alla fall. Och till Falkenbergs IP hittade vi också tämligen enkelt, i tillräckligt god tid trots två amningsstopp i skogarna.
Knappt hade vi kommit in på Idrottsplatsen och sällat oss till Sillastrybarnas skaror förrän det började regna. I ärlighetens namn hade barnafadern insisterat på sittplats – ifall det skulle regna. Men inte skulle det väl det. Vi brukar ju försöka hålla oss till klacken på bortaplan. Det är ju så mycket roligare det. Och för den delen är det ganska svårt att sitta stilla med en bebis som börjar få en egen vilja och som vill se och vara med på det mesta. Men, när man väl traskat hela vägen från parkeringen, runt planen, till bortaklacksingången och även tagit sig in med barnvagn och allt, så kommer man på att det vore smidigare att använda bärselen. Det är klart att bebisen i fråga inte vill ligga i barnvagnen så länge hon är vaken. Och att bära omkring på henne utan sele gör att man både råkar ut för kramp i armar och allmänna koncentrationssvårigheter vad gäller det man kom för – nämligen fotbollen. Men den himla praktiska bärselen, låg så klart kvar i bilen.
Med en 4-månaders bebis i famnen, en barnvagn att täcka över (vi kom i alla fall ihåg överdraget) och ett tilltagande regn på ståplats så kan man ju genast konstatera att det inte kommer att bli någon vidare rapport att skicka hem.
I vår iver att skydda telningen från den blöta nederbörden försökte vi ta oss över från bortalagets inhägnad till andra sidan och ett hägrande paraply. Det fick vi inte – egentligen. Men Falkenbergs stab visade stor förståelse och lät oss passera. Så stor förståelse faktiskt att undertecknad med bebis blev erbjuden att söka skydd undan regnet i klubbens pressrum. Erbjudandet emottogs tacksamt och jag kunde för tredje gången byta ut barningens blöta strumpor till det sista paret jag hade med mig. Jeansen fick vänta till matchslut.
De sista minuterna på första halvleken tillbringade vi två i nämnda pressrum, gluttandes ut genom fönstret, mellan huvudena på personerna som stod utanför. Man kan inte säga att jag hade så stor koll på matchen. Men jag lyckades faktiskt se alla tre målen vad det led.
För ett väldigt gediget referat av vad som egentligen hände hänvisar jag till Falkenbergs egna referat som man kan hitta på deras hemsida respektive Svenska Fans-sida.
Mina intryck av matchen kan jag dock prata lite om.
Mjällby visade åter på god vilja och kanske mer glädje att spela fotboll än ren kämparglöd, medan Falkenberg stod för ungefär samma insats som Mjällby i förra matchen mot Degerfors. Enligt de båda lagens tränare var dock bägge lagen taggade att vinna matchen och ta placeringar. På Falkenberg märktes det inte mycket medan Mjällby verkade vilja revanschera sig för nämnda lågvattenmärke samt bjuda de tillresta supportrarna på fin fotboll.
Falkenberg saknade trots allt inte chanser men Dusan storspelade på den blöta planen. Den nykomponerade backlinjen, som vi kan dröja lite extra vid, stod också upp bra. Man startade i Lindbergs frånvaro från vänster till höger med följande uppställning: Leandersson, Sjöfors, Rehn och Johansson. David Rehns första match för säsongen för övrigt, tillsammans med en yttermittfältare med målkänsla och en anfallare som båda fått stega ner för att ersätta andra spelare, samt en ”riktig” vänsterback. Sjöfors utgick sedan redan i halvlek och ersattes av Cederberg som också han gjorde en stabil insats.
Mittfältet bestod av Malmström, Persson, Zimonjic och Svensson med utrymme för byten mellan de båda yttermittfältarna. Firma Ekenberg och Olsson på topp.
Det var Olsson som först presenterade sig i målprotokollet efter att ha sprungit förbi sina bevakare.
– Avgörande, kommenterade Falkenbergs tränare Stig Kristensson efter machen.
Två minuter in i andra halvlek var det Ekenbergs tur att näta och Mjällby hade lekstuga.
– Helt avgörande, tillsammans med utvisningen, summerade Kristensson.
Jo, för tio minuter senare tilldelades Falkenbergs kapten Patrik Lundgren sitt andra gula kort för dagen efter en kapning av målskytten Olsson. Något som undertecknad, med barnet på armen, lite lätt skymd sikt och allmän okoncentration, inte noterade förrän det påpekades av medföljande kamrat. Både Lundgren och en skadad Olsson ut alltså. Olsson ersattes dock efter en liten stund av Adam Berner. Och som han ersattes. Ungefär två och en halv minut hann killen vara på plan innan han punkterade matchen genom att sätta 0-3.
Och visst kunde väl både Berner själv såväl som flera andra kandidater ökat på målskörden. Men det kändes hur som helst roligt att se hur det för dagen rödklädda Mjällby kunde både ta tag i sina individuella insatser och att arbeta som ett lag. Då domarens pipa ljöd var glädjen stor både i laget och bland de tillresta supportrarna. Och förresten, det hade slutat att regna också.
