GAIS-Mjällby AIF 2-1(2-1)
Inför nästan 12000 åskådare på Gamla Ullevi missade Mjällby chansen att gå upp i Superettan. GAIS visade större kyla i de avgörande momenten och plötsligt var en serieseger i Division 2 Södra ingenting värd.
"Säg kval! Då tänder spelarna i Mjällby AIF lite extra. Matcher av cupkaraktär får inspirationen att flöda hos alla som drar på sig den gulsvarta MAIF-dressen. Så har det alltid varit. Så blev det också hösten 1984".
Så här skrev Roland Andersson från Blekinge Läns Tidning i 1984 års upplaga av boken FOTBOLL. Men efter att ha upplevt kvalförluster mot Häcken, Norrköping och nu GAIS, känns det som historieskrivningen måste ändras. Mjällby och kval är av någon anledning ingen bra kombination. Visserligen var inte utgångsläget det bästa, men visst hade man sina förhoppningar. Ett tidigt mål och så kanske det skulle lossna. Och den inbitne optimisten försökte se det markant större bollinnehavet och de fler skapade målchanserna från den första matchen som något att ta mig sig till dagens match. Att målchanserna de facto missades och att laget släppte in två onödiga mål på två fasta situationer var redan glömt. Förlusterna mot Häcken och Norrköping hade uppkommit i en situation när laget var nederlagstippat och hade sensationellt vunnit första matchen och sedan åkt till returen för att försvara ett övertag. Nu var det annorlunda och då skulle naturligtvis allt bli annorlunda. Men allt blev precis som vanligt.
Dagens store man i Mjällby, i matchen och i båda matcherna, Daniel Nicklasson, började med ett fint skott tätt utanför Anders Holmbergs vänstra stolpe. Skottet hade föregåtts av en fin individuell prestation av Daniel . MAIF började överlag mest inspirerat de första 20 minuterna och tog tag i spelet. Men så på GAIS första riktiga chans kommer hemmalagets första mål. En långboll slås mot duktige Mattias Gravem. På något sätt sker det ett missförstånd mellan en av Mjällbys mittbackar, (som jag tyvärr inte såg vem det var), och Fredrik Olsson i målet. Fredrik tvekade om han skulle springa ut, men gjorde det till slut, vilket med facit i hand inte var ett bra val och Gravem lobbsköt hur kyligt som helst in ledningsmålet över Olsson. Men hoppets låga tändes nästan omgående. Andreas Boven Svensson föll i straffområdet efter en närkamp med en GAIS-försvarare. Det såg ut som försvararen använde armbågen mot Boven, men hursomhelst blev det straff och sedermera mål, eftersom Simon Sjöfors satte den säkert invid målvaktens högra stolpe. Straff eller inte? Om straffen på Strandvallen var berättigad men inte solklar så måste jag säga samma sak här.
Marcus Ekenberg som inte hade något lyckad afton och blev utbytt i den 59e minuten, hade en hyfsad nick i en 16e minuten. En frispark från ganska långt håll hade han också, i den 40e minuten, men den var på tok för lös och mitt på målvakten. Om Mjällby kändes starkare under de första 20 minuterna av halvleken så tycker jag att GAIS fick bättre koll på händelserna under resten av matchen. Anfallsförsöken från Mjällbys sida bröts enklare och man började även skapa en del egna farligheter. Fredrik Lundgren och Morgan Nilsson hade farliga skott, i den 27e respektive 36e minuten. Uppspelen såg säkrare ut och Mjällbys anfallsförsök utmynnade sällan i någon andravåg. Det kändes på det hela taget ganska rättvist med ett oavgjort resultat i halvtid. En hel halvlek fanns kvar för att ordna ett mål, som skulle ge förlängning. Och kanske hade Mjällbyspelarna redan tankarna på vila, för i den 43e minuten var det riktigt tilltrasslat i Mjällbys straffområde, men till slut kunde man rensa undan bollen. Och så i matchens absolut sista spark, fixar Ville Viljanen 2-1 för GAIS. Efter inspel från vänsterkanten, fixar Viljanen målet i en ny tilltrasslad situation. Mål, halvtidssignal och underläge. Tungt!
Den andra halvleken bjöd på en mycket ensidig matchbild. Mjällby spelade stabilt bakåt, spelade runt fint mellan mittfältarna, ut till en yttermittfältare, som slog ett inlägg som nickades bort av ett välorganiserat GAIS-försvar. I 9 fall av 10 hamnade andrabollen hos en GAIS-are som ordnade upp situationen. GAIS spelade av förklarliga skäl på resultatet och låg mest på kontring. Men där har man Mattias Gravem som var duktig matchen igenom. Mjällbyförsvaret gjorde dock en bra insats och minimerade antalet målchanser för honom. Naturligtvis kom det även en del långbollar in mot GAIS straffområde i hopp om att någon skulle resultera i en farlighet. Men andra halvlek innehöll i stort sett inga målchanser. Jag vet inte hur många gånger Daniel Nicklasson kom runt på kanten efter ännu en fin individuell prestation och slog ett inlägg som nickades eller rensades undan till en GAIS:are. Det kändes aldrig riktigt nära. Mjällby hade behövt ett enkelt mål, ett "skitmål", som hade fungerat som riktig tändvätska och lyft laget till den nivå de kan visa upp i sina bästa stunder. Men man får inga enkla mål av GAIS. Laget är riktigt välorganiserat och har ett bra försvar. Trots att Marcus Ekenberg, Daniel Nilsson och Willam Leandersson gick ut till förmån för Fredrik Olsson, Jonas Andersson och David Rehn, blev det inget riktigt lyft och förlusten var ett faktum. Det blir till att analysera till nästa säsong varför laget haft en så stor skillnad mellan sin högsta och lägsta nivå. Jag hoppas det utvärderingsarbetet görs med Sören Cratz fortsatt vid rodret och med den större delen av dagens trupp kvar till nästa säsong, spetsat med några nyförvärv. Varför inte en viss nigerian från Malmö? Han är ju snart kontraktslös!
