Krönika - Show i målet och skimrande diamant
Gårdagens andra halvlek mot Lunds BK var den absolut bästa av de sex 45-minutare som MAIF har spelat i årets upplaga av Supertvåan. Framförallt gläds man åt att den nya diamantformationen blev så pass lyckad och att Fredrik Olsson visade upp ett mycket lovande spel på sin forwardsplats.
Mina intryck från Mjällby-Lund består bland annat av en vass "Hirsa", en bländande Fredrik Olsson, en nyttig Boven Svensson samt en show-man i målet vid namn Ola Wendel. Den sistnämnde hann ju under Lund-matchen med att bjuda på sig själv i både negativ och positiv mening. Alla minns vi väl den dråpliga situation som sånär höll på att ge lundensarna ett ledningsmål i första akten. (Tack David Rehn för att du städade upp efter keepern i det läget.) Betydligt roligare var det då att se herr Wendels strålande parader då de kvitteringshungriga skåningarna tryckte på i slutskedet. Den rutinerade burväktaren från Finja påminner ju faktiskt för övrigt en hel del om den legendariske Liverpool-keepern, Bruce Grobbelaar i sitt agerande. Den sistnämnde var ju en mästare i att sätta skräck i sina egna supportrar med sitt ibland väldigt udda spelsätt.
Så var det det här med Macke Ekenberg. Den mannen var ju påfallande anonym och osynlig under större delen av matchen mot Lund. Trots det var det han och ingen annan som såg till att döda matchen med sitt 2-0-mål, även om han fick mycket god hjälp av Olssons fenomenala framspelning. Målet i all ära men jag tycker nog att man kan begära betydligt mer av en spelare som för några år sedan tillhörde Helsingborgs IF i Allsvenskan. Det är bara att hoppas att fullträffen i lördags bidrar till att Eken hittar självförtroendet igen. Tänk om han gör det tämligen snart samtidigt som Fredrik Olsson bibehåller sin fina form. Då kommer det garanterat att slå gnistor om Mjällby AIF:s anfallsspel framöver.
Har också roat mig med att se tillbaka ett år i tiden. Efter tre omgångar av 2003 års seriespel hade MAIF endast tagit två poäng via kryssmatcher mot Högaborg och Laholm samt en neslig förlust mot KAIF. Har också jämfört resultaten i årets tre matcher med motsvarande kamper under fjolåret. Här ligger Mjällby på samma antal poäng. Det finns med andra ord hittills ingen anledning till oro för att Mjällby AIF inte ska kunna hänga på i toppstriden även i år. Det gäller bara att Sören och hans mannar fortsätter att tro på sig själva och slutar älta den stora avsaknaden av spelare som inte längre finns med i truppen. Det förekom ju dessvärre en del av det sistnämnda efter Höllviken-matchen. Mjällby AIF 2004 har den trupp man har och att ägna sig åt historik och hur bra det var förr ter sig bara dumt och patetiskt.
