Krönika - Det gäller att se möjligheterna
Det är kanske lätt att gräva ner sig efter att ha förlorat en viktig poäng på övertid. Det är förmodligen lika lätt att gräma sig över en missad supermålchans en knapp kvart in på första halvlek. Visst var det retligt men jag väljer ändock att se framåt och notera möjligheterna för Mjällby AIF i årets Superetta.
Alla vi som gästade Strandvallen i eftermiddags trodde nog att vår egen skyttekung Macke Ekenberg skulle knoppa in bollen när han fick sitt utsökta läge i den fjortonde matchminuten. Nu smet Ekens nick precis utanför Jankulovskis vänstra stolpe och vi fick fortsätta att vänta på årets första seriemål på Strandvallen. Surt sa räven.
När det första målet väl kom var det alltså, retsamt nog, en före detta MAIF-are som dunkade upp läderkulan i Ola Wendels nättak. Daniel Nicklasson var namnet och han gjorde därmed mål för andra matchen i rad när MAIF och GAIS möts på Strandvallen. Vi minns ju alla kvalmålet hösten 2003.
Målet i eftermiddag kändes onekligen en smula snöpligt. Inte enbart för att det var just "Nicke" som satte det utan även för att Mjällby fram till dess hade haft minst lika mycket (om inte mer) av spelet som sina grön-svart-vita gäster.
Framför allt var det mycket Mjällby AIF under de första 45 minuterna. Det var verkligen roligt att se hur exempelvis det lilla yrvädret Richard Sandström for fram och tillbaka på sin högerkant. Lägg till några kilo muskler på den killen och han kan mycket väl lira högre upp än Superettan om några år. Potentialen finns där, helt klart.
Johan Svensson på den andra flanken var också initiativrik stundtals och ställde till oreda i göteborgarnas försvarsled. Och.icke att förglömma.på mitten stred kapten Hiir-Salakka i sedvanlig ordning precis som det anstår en fältherre. Lika skoj att se dig varenda gång, Hiirsa. Keep up the good work. Roligt även att parhästen Tobbe Johanssom smittades av nummer nios frenesi och kämpaglöd.
Det är de här tydliga tendenserna till positivt spel som gör att jag trots allt ser en ljusnande framtid för Listerlandets fotbollsstolthet. Visst...båda GAIS-målen var frukten av virrigt försvarsspel men för varje match som går tror jag att Mjällbys talangfulla kuggar kommer att växa in i SE-kostymen mer och mer.
Kan laget sedan bli en aning effektivare i anfallsspelet finns det goda möjligheter att ta många, nya och härliga och framför allt välbehövliga poäng framöver. Enligt min mening finns det också ett mycket stort sparkapital i Mjällbys offensiva led.
Jag tänker i första hand på Simon Sjöfors (febersjuk i dag) som i fjol formligen vräkte in mål i Norges andraliga. Lika lyckosam har han dessvärre inte varit hittills i årets tränings-och seriematcher men den dagen det lossnar för älmhultspojken (och det kommer det att göra, var så säkra) kommer MAIF:s anfallsspel att lyfta ytterligare några snäpp. Jajamän.mark my words.
Lägg därtill att Fredrik Olsson är på väg tillbaka på allvar efter sina problem under försäsongen. När den unge mannen är helt ifatt kan Sören mycket väl ta ner Sjöfors ett steg i banan och köra Ekenberg/Olsson på topp. Se där.ytterligare ett positivt tecken.
Nu väntar närmast Västerås SK på bortaplan. Matchen spelas på söndag och om MAIF-arna kan ta med sig dagens positiva intryck (för det fanns ju som sagt en del sådana) finns det mycket som talar för att årets första trea inkasseras mot ett VSK som även de har inlett med en oavgjord och en förlust.
Kämpa Mjällby!!