Tankar från ståplats
Synpunkter från gräsrotsnivå och funderingar kring vad det egentligen innebär att vara en fotbollssupporter
Efter Mjällbys knackiga inledning av Superettan och inte minst efter den senaste förlustmatchen mot Falkenberg börjar kritiska röster göra sig gällande. Fenomenet är väl känt och drabbar alla klubbar som hamnar i tillfälliga downperioder. Kritik är dock bra och är en förutsättning för framgång och utveckling.
Som åskådare på ståplats i söndags fick jag lyssna till en hel del av den kritik som rör sig i leden och även om denna typ av kritik tenderar till att bli överdriven och inte alltid är så väl genomtänkt finns det anledning att ta den på allvar.
Det framfördes bland annat åsikter om Ola Wendel och man kan självfallet ha förståelse för att människor ibland upplever en otrygghet i hans agerande och känner oro för att Mjällby fortsätter att bygga laget kring honom som förstemålvakt. Förståelse måste man också ha för de personer som menar att det är hög tid för Simon Sjöfors att börja prestera men han är utan tvekan väl medveten om detta själv och den medvetenheten är otvivelaktigt en tung börda för honom att bära. Jag är övertygad om att det snart kommer att lossna för Sjöfors.
Många har fört fram åsikter om att truppen är för tunn och säkert är det så men det är en verklig "Jobspost" för Mjällby att tvingas klara vårsäsongen utan Jonas Andersson som är en av lagets nyckelspelare. Andra menar att Mjällby är alltför beroende av Ekenberg och visst kan det tyckas så men det finns trots allt flera spelare i truppen av dignitet. Spelare med erfarenheter från spel i högre sammanhang och det är just dessa som bildar stommen att bygga vidare på. Dessa spelare går också i bräschen för de unga, hungriga och talangfulla spelare som det finns flera av i Mjällby idag. De står visserligen fortfarande på tillväxt men kommer att bli väldigt nyttiga för laget framöver. Sammantaget finns alla förutsättningar för att få ett riktigt bra lag och därför anledning att se framtiden an med tillförsikt.
I söndags när publiken just vädrat sin besvikelse över Falkenbergs ledningsmål och över att Mjällby var på väg att förlora matchen var det befriande att höra Sillastrybarna skandera "Kämpa Mjällby - vi ger oss aldrig" och detta fick mig att börja inse betydelsen av oss som supportrar. Hur resonerar vi egentligen? Hur agerar vi? Det tycks som om vissa redan är beredda att kasta in handduken och som dessutom börjar spekulera i om Mjällby överhuvudtaget skall kunna klara sig kvar i Superettan.
När ett lag har motgång märks detta omgående på åskådarantalet och detta gäller även Mjällby. När det går bra då vallfärdar folk till Strandvallen (det måste för övrigt vara helt fantastiskt att få tillfälle att spela fotboll med ett sådant enormt stöd i ryggen) men när det börjar gå dåligt och publikstödet behövs som mest då tunnas skarorna ut avsevärt. Kvar står dock de alltid lika entusiastiska Sillastrybarna omgivna av den trogna krets som är beredda att stötta Mjällby i såväl vått som torrt.
Att vara supporter innebär att stödja och stötta sitt lag och det är just det som Mjällby behöver idag. Personer som sprider optimism och framtidstro. Det vi har sett hittills är ingen katastrof och Mjällby har redan visat att man har kapacitet att hävda sig i Superettan och man kommer att göra det också.
Och man måste komma ihåg att årets upplaga av Superettan är den utan tvekan tuffaste någonsin och konkurrensen är knivskarp. Det kommer att bli ren "huggsexa" om placeringarna. Min första upplevelse av Mjällby var deras enorma kämpatag, man rev och man slet, gav aldrig en boll förlorad. Det är verkliga kämpatag! Det är mitt Mjällby!
Nu ser vi alla fram emot Mjällbys första seger. Den kan mycket väl komma redan nu på söndag mot Öster.