- -
Ett steg på vägen...
...eller bara ett sista livstecken? Mjällby slog tillbaka gästerna Gefle med en femetta på Strandvallen. Men är det starten på en uppåtgående trend, eller bara ett sista livstecken från en redan dödsdömd kämpe?
Strax innan avspark hejdades jag av en bekant som spådde seger för Mjällby med 3-1 i denna match.
Skeptiskt sa jag att det köper jag gärna, men förväntade mig att det skulle vara som vanligt.
Hyffsat spel, men att man tilslut skulle falla på ett tveksamt domslut och passivt försvarsspel.
"hellre negativ och bli positivt överraskad än positiv och nedalgen längre i skorna" är mitt motto denna säsong.
Nu visade det sig att MAIF skulle överraska långt mer än jag någonsin skulle våga drömma om.
Konstelationen Löken-Eken skulle visa sig plötsligt intresserade av samarbete och lagmaskineri, trots flera fruktlösa försök i tidigare matcher.
Två löpviliga och arbetsvilliga forwards är vad man längtat länge efter, idag fick vi se det.
Löken visade vägen genom genuint slit och förvaltande av chanser.
I den 13:e och 15:e minuten avancerade han från delad andra plats i den interna skytteligan till ensam ledning (El Kabirs fem mål ej inräknade).
1-0 efter en elegant lyftning av Ekenberg in i straffområdet. "Löken" ryckte enkelt ifrån Gefles något tröga mittlås och smällde distingt in 1-0.
2 minuter efter sitt första mål, kunde han dessutom göra 2-0. Även detta efter passning från dagens gigant, Ekenberg, då Gefles mittback trasslade bort sig och gav Löfqvist nytt friläge med supernollan Hugosson.
2-0 var ett resultat som stod sig halvleken ut, en makalös uppvisining av hemmalaget som plötsligt, från ingenstans, spelade ut registret.
I den andra halvleken flyttade gästerna upp positionerna, smatidigt som Mjällby blev rädda om poängen.
En onödig reducering pirickades in av Jacob Orlov, efter att Jesper Westerberg slagit en "indianare" på egen planhalva.
Men istället för att rasa samman efter reduceringen, plockade Mjällby fram den listerländska stålbrynjan.
Ekenberg fick äntligen markera sitt namn i målprotokollet igen. Efter en lyftning av Daniel Nilsson i i Gefles straffområde, nickade Ekenberg in 3-1 i den 57:e matchminuten.
Ett förlösande mål som gjorde att gefle mer eller mindre gav upp, samtidigt som Mjällby fick tillbaka ett länge saknat självförtroende.
Tio minuter senare gav samarbetet mellen Löfqvist och Ekenberg ny frukt, då Ekenberg gjorde sitt fjärde mål för säsongen och andra för dagen.
Efter, om man uttrycker sig med hockeytermer klapp-klapp spel kunde Löken sticka in bollen till Ekenberg, som enkelt placerade in 4-1 bakom Gefles övergivna rekordmålvakt.
Avslutningsvis kunde Anton Dahlström göra sitt första allsvenska mål, efter ytterligare en framspelning av Ekenberg i den 89:e matchminuten..
Analytiskt:
Försvarsspelet och samarbetet mellan Lantz och Bagarn känns genuint och tryggt. Inga "Jag är lika bra som Messi dribblingar på egen planhalva" a la Cederberg.
Utan enkelt och rakt försvarsspel gav trygghet åt laget.
Dessutom visade Löken och Ekenberg löpvilja och man skapade målchanser och ytor åt varandra.
Mittfältet balanserades bra av Daniel Nilsson och kryddades av Grahn och Zavadil.
Anton Dahlström borde snart ha spelat till sig en startplats i laget. Han vågar, vill och kan offensivt.