Real Salt Lake - FC Dallas2 - 0
Sen straff avgjorde
En ytterst tveksam straff avgjorde matchen mellan Mjällby och AIK på Strandvallen. En match med två ansikten och en huvudaktör
Ett lätt regn föll över Strandvallen när Markus Strömbergsson blåste igång matchen. Regnet var dock inget som påverkade hemmalaget nämnvärt, utan man tog tag i taktpinnen ganska omgående. Man satte hög press på AIK's backlinje för att få dem att spela långa bollar mot det resliga mittbacksparet i Mjällbys backlinje, Patrik Rosengren och den med beröm godkände debutanten Gbenga Arokoya.
Taktiken föll perfekt in och matchbilden var en ganska markant Mjällbydominans och hög felprocent i AIK's passnigasspel.
I den 6:e minuten får Pär Ericsson sin och matchens bästa chans, snyggt förarbete med Erton och Nicklasson där den senare ger "Pärlan" läge 1 meter från mållinjen. Visserligen är AIK's målvakt nere och stör, men att lyfta bollen högt över ribban i sådana lägen? Det är sådana missar som gör att man förlorar matcher och på sikt att man kan ramla ur serien.
Det är också här vi hittar Mjällbys problem 2012, man gör alldeles för lite mål.
Erton är en trollgubbe, med geniala passningar och dessutom en bra avslutare. Men han sjunker för långt ner när han hämtar boll, detta gör att han måste ha en rejält rörlig anfallskollega längst fram och dessutom måste det komma attacker från mittfältet, där någon ger sig av i djupled för att kunna utnyttja hans spel.
I detta spel är defintivt Pär Ericsson bäst lämpad, han löper smart och han löper mycket. Tyvärr kommer han alldeles ofta någon centimeter fel till bollen och chansen rinner ut, eller så missar han mottagningen och resultatet blir till intet.
Däremot så är det nästan bara Haris Radetinac som hotar från mittfältet, varken Daniel Nilsson eller Kivuvu tar löpningar in i boxen.
Mjällby behåller initiativet de första 35 minuterna av matchen, men man har förtvilvat svårt att skapa några lägen. Dessutom orkar man inte hålla upp sin press, vilket gör att AIK äter sig in i spelet och får igång ett eget passningsspel.
AIK har även de en chans i slutet på första halvlek, då en misslyckat rensning från Ivanovski hamnar på fötterna hos Borges, som dock drar bollen högt över mål.
I den andra halvleken gör Peter Swärd ett tidigt byte och Marcus Pode kommer in istället för Pär Ericsson, men bytet gav ingenting av värde.
Pode såg ringrostig ut och lyckades inte komma rätt någon gång under den andra halvleken. Dessutom tar gästerna över spelet allt mer och Mjällby börjar köra långa bollar mot AIK's stabila mittbackar. När tröttheten slår in fungerar inte huvudet alltid.
Peter byter även in Markus Ekenberg istället för en väldigt duktig men trött Nicklasson, inte heller detta byte gav något. Då även "Eken" är långt ifrån gammalt slag.
Dessutom kliver Markus Strömbergsson in i fokus under den andra halvleken, en rad tveksamma bedömningar gör att han väcker irritation hos spelarna på planen och i ännu högre grad hos publiken runt den samma. Vill dock påpeka att det inte är domaren som ska göra målen för Mjällby, utan dessa måste man producera själva.
För AIK gäller dock inte denna regeln, inte denna dag åtm.
I slutminuterna av matchen tvingar AIK fram en av många hörnor i matchen, men eftersom AIK inte lyckats skapa farligheter på dessa så kliver herr Strömbergsson in i handlingen och blåser straff. Straff för knuff i ryggen. I en situation där Ivanovski går på boll för att nicka undan, gör Lundberg ett försök att cykelsparka (farligt spel...någon?) Men som sagt, straff blir det.
Åhman-Persson placerar bollen till vänster om Asper, som är millimetrar från att hinna ner och ta den. Men den smiter under armen.
Mjällby slänger efter målet in Adam Berner för att hitta något hot i djupled, men under de fem minuter plus tillägg tror jag inte Berner har en enda bollkontakt. Mjällby skapar en chans till efter målet, då Kivuvu avlossar ett skott mot den högra stolpen ur vänster innerposition, men Ivan Turina är med på noterna och gör en fin TV-räddning.
Tilläggstiden går sedan åt att titta på när nämnde Turina tillåts maska bort matchen, med Strömbergssons godkännande.
Trots hemmaspelarnas ljudliga protester och Strömbergssons gester mot klockan när AIK-målvakten har diverse nypåhittade ritualer för att sparka ut bollen, blåser domaren av matchen efter exakt de fyra utlovade minuterna.
Summering:
Rapporten må vara bitter och ha ett sting av dålig förlorare, men det har sin enkla förklaring i att jag är både bitter och en dålig förlorare.
Särskilt sådana dagar då matcher avgjors av inkompetenta fånar i domarkläder. Han har gjort ett bra beslut dock, att sluta som FIFA-domare, så slipper man skämmas internationellt åtm.
Mjällby må ha fyra bra allsvenska forwards i truppen, men frågan är om mångfalden inte blivit en förbannelse.
Båda Markusarna såg ringrostiga och ointresserade ut vid sitt inhopp. Så om de vill erövra platsen som möjligen uppstår om Erton lämnar nu i Augusti, får man visa MYCKET mer vilja än så, annars tycker åtm JAG att man hellre kan ge en sugen junior chansen.
Pär Ericsson är i dagsläget den bäste anfallaren brevid Erton. Inte för att han är en bättre spelare, men för att han alltid ger 100%
Debutanten:
Gbenga Arokoyo, säg det namnet många gånger till er själva så ni lär er det. För det kommer att bli många tillfällen att vricka tungan över det namnet framöver. Han må se en smula valpig ut i sitt spel, men vilken debut han gjorde. Aggresiv, smart och spänstig som få.
Påminner väldigt mycket om en annan debutant jag såg för många år sedan, nämligen Patrik Rosengren.
Gbenga varvade viktiga brytningar med att ge sig ut på små offensiva äventyr, en trevlig bekantskap!
Varning:
Nu måste det hända något med målskyttet och poängskörden.
Blott tre poäng skiljer från lagen runt strecket och alla kommer slåss för sin existens i Allsvenskan.
Det är under de kommande matcherna som skikten kommer sätta sig, vill man inte spela hösten med kniven mot strupen krävs det att både mål och poäng börjar ramla in.
