Vad händer med Mjällby?
Halva säsongen är spelad, Mjällby parkerar på 15:e eller om man så vill näst sista plats i tabellen. "Det svåra andra året..." eller "Man har sålt El Kabir" Enkla förklaringar, men det ligger nog lite mer än så bakom Mjällbys ras i år
Först och främst - Nej, det kommer inga eferat från Syrianska, Ifk Göteborg, Örebro eller Häcken matcherna.
Jag har inte riktigt viljan, glöden eller ambitionen just nu. All styrka och lust har fumlats bort på Mjällbys mittfält.
Vad hände med succélaget, som förvånande fotbollssverige förra säsongen.
Hur kunde man rasa från succé till fiasko på så kort tid?
Först och främst, jag skrev det flera gånger under fjolåret.
De moståndare som gjorde läxan mot Mjällby förra året, hittade ganska enkelt nycklarna.
Spelet på mittfältet var alldeles för ofta omständigt och ett evigt passande i sidled. Satte man in pressen där, så hade man omställningsläge flera gånger per match.
Men det är inte hela sanningen. Förra säsongen lyckades Mjällby göra årets värvinng i Allsvenskan när man lyckade knyta El Kabir till sig.
Han bidrog med så otroligt mycket mer än bara sina tio mål. Hans proffisionella inställnig visade resten av laget vägen.
Försvarsspel startar i anfallet, "Musse" jagade energiskt motståndarnas backlinje, vilket tvingade dem att slå bollarna långt och över sitt eget mittfält.
Där bak stod 2 meterstornen Bagarn och Robledo, och kunde tacksamt styra bort långbollarna.
Dessutom kunde hans press på motståndarna ge mittfältet mod att flytta fram sin press, vilket gjorde att man snabbt kunde vinna boll och gå på avslut via den ständigt löpande El Kabir.
Inför säsongen kämpade klubben Mjällby AIF för att göra stora pengar på sin guldklimp, vilket så klart inte är fel.
Men när man har ambitionen att sälja den anfallaren i truppen som har kvalité, så får man inte missa det mest vesäntliga. Att ersätta honom.
Den missen gjorde Mjällby, i sista minuten knöt man en Amerikans collegespelare. Samuel Petrone, som enligt de initierade käller jag talat med - Inte ens håller klass på lagets interna träningar.
Petrone kom till provspel under en period när Mjällby var som mest nertränade inför säsongsuppbyggnaden. Stänkte in fyra mål på två träningsmatcher.
Sen dess har vi sett väldigt lite av amerikanen.
Det enda nyförvärv man gjorde, som var ett nyförvärv man räknade med skulle få speltid, var Pavel Zavadil.
En spelartyp man redan hade två av sedan tidigare i Grahn och Osiako, det vill säga en spelare som kan passa bollen i sidled i det evinnerliga.
Förra säsongen kunde Mjällby dessutom förlita sig på ett ramstarkt försvar.
Det kan man lugnt påstå att man inte har nu, tvärtom är försvaret den darrigaste lagdelen just nu.
En stor anledning är försäljningen av Juan Robledo. Här agerade föreningen återigen orutinerat och svagt. Robledo ersattes av Joachim Lantz, en ratat mittback från Kalmar som egentligen lagt skorna på hyllan.
Lantz var inte i fysisk form och hamnade i kylan i U21. Ledningen hoppades att Robin Cederberg skulle axla en av allsvenskans bästa försvarsspelares mantel.
Hur det gick ser vi i det målfacit Mjällby har, 11-24.
Men det är såklart inte Robins fel att Mjällby läcker.
Felet är, enligt mig, Swärds spelidé. Att Mjällby via bollinnehav, ska spela sig in på motståndarnas mållinje a la Barcelona.
Nu har man inte truppen för detta, men det har inte hindrat Swärd från att envist hålla fast vid sin idé.
När sen mittfältet in absurdum vägrar spela bollarna framåt, utan hela tiden söker lösningar i sidled. Ja, då är det ganska enkelt att läsa var man ska sätta in stöten som motståndare.
Patrick Osiako fick mycket beröm för sitt spel förra säsongen, med sin bolltouch och sina vrickningar.
Men var det någon som verkligen såg hur Patrick spelar? Han är den stora bromsklossen på mittfältet. När det tas någon enstaka djupledslöpning från forwards, trampar han nio gånger av tio på bollen och söker en passning i sidled. Vilket gör att forwards löper nedanför offsidelinjen och får börja om.
Dessutom så tappar han alldels för ofta bollen i det läget. Vilket gör att laget är på väg framåt när moståndarna erövrar bollen.
Zavadil och Grahn spelar på liknande sätt, men inte fullt så utstuderat.
Vad händer då när motståndarna vinner boll i den posistionen?
Motståndarna kan anfalla rättvända mot en snart 40-årig Patrik Rosengren. Bagarn är en av de bästa spelarna som någonsin spelat i Mjällby, men snabbheten har inte varit hans styrka.
Däremot har han kunnat leva på sin klokhet och placeringssäkerhet. Nu svider det i själen att se honom rullas ut i kontring efter kontring.
Vad är lösningen då?
Ja, det är inte en lätt nöt att knäcka. Ofta så ger man skulden lite orättvist på tränarna i fotboll.
Men just nu ser åtm inte jag någon annan lösning än att sparka Peter Swärd.
Mjällby har inte materialet för att spela efter hans visioner. Men Swärd själv verkar inte vilja överge sin speidé, så måste klubben agera.
Om nu inte någon rik rysk oljemiljardär plötsligt får för sig att investera ett stort antal miljoner i Mjällby.
Det är dags att börja titta på sin position, näst sist!
Det är dags att spela varje match som om man hade kniven på strupen. Bygg upp defensiven, spela tråkigt och efter materialet.
Desutom så har Mjällby redan idag tillgång till en väldigt rutinerad tränare i organsiationen.
Anders Linderoth, som idag jobbar med ungdomslagen i Mjällby. Alternativt har man dessutom sportchefen Thomas Andersson-Borstam, mannen som efterträdde Sören Cratz och räddade Mjällby från degradering från Superettan. Som dessutom byggde stommen till det lag som Swärd tog över och tog upp i Allsvenskan.
Något måste göras, och det måste göras NU!
Det kan inte vänta, man borde agerat för flera omgångar sen.
Jag tog upp saken med en ledare i Mjällby, men hans svar var väldigt oroande - "Det är för att alla pratar om kris som det blir så här, det sätter sig i huvudet på spelare och ledare"
Okej, när får man prata om kris när det gäller ett lag som inte gör några mål eller som läcker som ett såll bakåt? Är det ok efter säsongen när degraderingen är ett faktum?
Det är dags att knyta igen läckaget nu.
Knyt ihop laget, ledare och supportrar och rädda den sjunkande skutan.
Det tog nästan 30 år att komma tillbaka förra gången, ska man bara låta det hända igen?