Lecce - Parma3 - 4
Borgen som blev ett korthus
Strandvallen, denna vackert belägna men ack så jobbiga plats att besöka som motståndare. Här har den Listerländska envisheten betvingat "storlag" under decennier och arenan har betecknats som en mardrömsarena av många av våra mer namnkunniga motståndare. 2014 är året då detta raseras, men inte av våra motståndare, utan av en borgherre med en spelidé dömd att misslyckas och laguttagningar där han tyckts tagit hjälp av tärningar eller möjligen spågummor från Kiviks marknad.
Om matchen igår finns inte mycket att säga, 4-1 till gästerna talar sitt övertydliga språk. Häcken var bättre över hela planen på varje position, Carlos Strandberg var en gigant som mötte en samling förvirrade dvärgar. Bara att gratulera laget från Hisingen, perfekt läge att besöka Strandvallen, borgdörren står på vid gavel och skatten (3 poäng) ligger oskyddad utanför vallgraven.
Var ligger det största ansvaret?
Är det hos spelarna, som uppenbarligen inte förstår det nya spelsystemet? Anfallsspelet mynnar just nu som bäst ut i ett inkast på offensiv planhalva, mittfältet är ständigt på väg åt fel håll och backlinjen ser ut som om de träffats för första gången en kvart innan matchstart.
Är det hos tränarstaben?
Lasse Jacobsson har en vision om ett sätt att spela fotboll inspirerat av tyska giganter i bundesliga, giganter med plånbok att köpa in de spelare man anser passar in i detta spelsystem.
4-2-3-1 känn på den uppställningen, bygger på att man ska vinna bollen högt upp i planen och snabbt vara mycket folk i anfallet och ha flera löpningar in i boxen. Ett spelsystem som kräver oerhört mycket av spelarna både löpmässigt och fotbollsmässigt. För den som inte riktigt förstår råder jag er att slå på Eurosport eller youtuba fram Borrussia Dortmund eller FC Bayern, eller läs Erik Nivas ypperliga beskrivning här: http://www.aftonbladet.se/sportbladet/kronikorer/erikniva/dokument/article16658910.ab
För Mjällby har det i realiteten blivit en ren o skär katastrof, spelarna behärskar inte detta spelet och jag är skeptisk till att någon annan klubb i Allsvenskan har materialet eller resurserna att klara det.
Det är tydligt att spelarna inte förstår vad Jacobsson vill uppnå, det är så tamt o tandlöst att det gör ont att sitta på läktaren. Man nästan skäms.
Det finns många detaljer att granska och slå ner på, för INGENTING fungerar, oavsett vad Mjällbys egna Bagdad-Bob står och säger till pressen. Vi ser med egna ögon, vi trogna publik som blir färre och färre ju längre tid som går.
Att kritisera laguttagningar är populärt bland oss fans, det tillhör vår rättighet och det är en del av vår passion att skapa egna startelvor.
Jag har givetvis min egna syn på Bagdad-B... Lasses uttagningar. Om man börjar bakifrån, nyförvarvet från fantastiska FC Bayerns 2:a lag, Lukas Grill. Karln är så långsam så att min trädgårdsgrill är rena racerbilen i jämförelse, dessutom verkar han enorma problem med sin placering och förmåga att läsa av spelet. Under fjolårets höst, när spelet vacklade och laget var skadedrabbat, hölls Mjällby uppe av Daniel Ivanovski och Gbenga Arokoyo. Numera är Ivanovski förpassad till frysboxen och får spela vid avstägningar och skador.
Blev Ivan så mycket sämre av att tas ut till det Makedonska landslaget? Tror inte det!
Mittfältet: Bonsu och Blomqvist är två spelare som är trygga med bollen och arbetar hårt i planens riktiningar. Men spelsystemet gör att de hamnar långt bak i planen, i knät på mittförsvaret. Deras styrkor försvinner helt i denna position. Enda passningar de har möjlighet att slå är den långa bollen mot en ensam forward (?)
De tre offensiva mittfältarna, Ingelsten, Strömberg ooch Haynes ligger ständigt i ingenmansland. Bollarna seglar över dem och de tycks alltid vara på väg till situationerna istället för att vara i dem.
Dessutom så har Ingelsten varit en stor besvikelse så här långt, näst intill osynlig och verkar inte alls trivas i Mjällby. Enda gången man inser att han varit på planen är när han äntligen byts ut.
Anfallet: Lasse Jacobsson tror stenhårt på unge yttermittfältaren Mattias Håkansson i en ensam forwardsroll, även om han faktiskt testat de flesta i laget på positionen.
Mattias har en styrka som fotbollsspelare, han är vindsnabb. Men ensam och med utgångsläge med ryggen mot mål är det svårt att nyttja den styrkan. Han har inte förmågan att ta emot bollar eller hålla fast den till laget kan lyfta upp. I Mjällby finns det EN targetspelare, han heter Markus Ekenberg. Han är dock fast förankrad på bänken, utfryst av demontränaren (hade någon koll på hans CV innan han anställdes).
Det finns så mycket att skriva och tycka om i detta kaoset, men jag känner att energin håller på att rinna ut. Det finns inte ett rätt just nu i hans sätt att leda Mjällby AIF, en klubb med stolta traditioner och trogna supportrar har fått en kamikazepilot som kapten, hans enda mål tycks vara isberg att sänka skeppet mot..
Ligger ansvaret hos ledningen?
Självklart ligger ett enormt stor ansvar hos klubbledningen när det ser ut som det gör, det är nu det är dags att agera. Innan rädningen är för långt borta.
Att de står oförstående i media och säger "Vi har fullt förtroende för ledarstaben" är deras skyldighet, en klubbledning som börjar kritisera en tränare innan han är avsatt hade varit en än större katastrof.
Men jag hoppas att de tar sitt ansvar och sitter i styrelserummet och hittar en lösning på detta och det inom ett par dagar/timmar! Ni är valda av klubbens medlemmar och en del anställda av klubben, det är NI och bara NI som kan göra något åt detta. Tillsätta en ny kapten och skicka den gamla i en livbåt mot Div 3.
Jag är inte ensam om mina synpunkter, missnöjet är stort just nu - Det kommer tyvärr synas på läktarna med tomma stolar, tyvärr är 50% av publiken medgångssupportrar och blir de inte underhållna tar de sin plånbok och finner underhållning på annat håll. Ett lag utan publik, hur många sponsorer vill lägga sina pengar på det?
Jag avslutar med en uppmaning till Mjällby AIF - Truppen har kapacitet att med rätt styrning ligga i mitten av tabellen o uppåt, men som det är nu - Råder jag er att läsa tabellen, en tabell ljuger nämligen aldrig - ALDRIG!