Matchkrönika: Floppen på Gamla Ullevi
Under den råkalla septemberhimlen föll BK Häcken ihop när det började gälla som mest.
Åtvidaberg kom till Gamla Ullevi med ambitionen att spela taktiskt, effektivt och disciplinerat. När allt kom omkring, stod "Bruket" där som vinnare, och det efter en perfekt genomförd match, från målvakt till anfallare.
John Owoeris två mål var taktiska avslut av den högre skolan, och den utfärdade varningen för anfallarens kvalité inför avsparken, hjälpte alltså föga. Två individuella misstag i Häckens försvarslinje öppnade upp för chanserna, som blev matchavgörande till ÅFF:s favör – igen.
Häcken, hade chansen att hänga på i toppen, men tog den inte. Prestatationsnivån var märkligt låg hos nästan samtliga spelare, och efter att David Frölund oturligt snubblat i helt fel läge och Owoeri därefter iskallt förvaltat den otippade målchansen, var det som att orken, motivationen och viljan rann rätt igenom gräsmattan.
Peter Gerhardsson lyfter ofta fram betydelsen med att göra det första målet i matchen. Nu fick Åtvidaberg den perfekta starten, men ett lag av Häckens kaliber ska inte gå ner sig så mycket, inte efter ett (!) baklängesmål, och inte med matchens betydelse i åtanke. När sedan Owoeri tryckte in 2–0 nere i Källqvists bortre hörn, då var det som att luften på Gamla Ullevi tog slut för Häckenspelarna.
- - - - - -
Häcken fick visserligen en bra start på andra halvlek. Nasiru Mohammed prickade insidan–stolpen med ett fint skott utanför straffområdet, och kanske hade den reduceringen gett laget energi till en kvittering. Men, i den här matchen handlade det inte om marginaler med stolpe in eller stolpe ut. Åtvidaberg var det bättre laget på alla positioner och BK Häcken såg minst sagt, oerhört blekt ut.
Peter Gerhardsson bytte in Carlos Strandberg för att skapa tryck på ÅFF-försvaret, men 19–åringen, som inte gjort något mål i allsvenskan sedan 21 juli mot Djurgården, har en bra bit kvar till toppformen efter bland annat skadebekymmer.
Lagkaptenen, Daniel Hallingström, och brytnings–och placeringssäkre Alberis Da Silva, vann duellerna mot Strandberg och Jeremejeff på knockout. Dessutom överglänste Mohammed Abubakari och Tom Pettersson sina motståndare iform av Simon Gustafson och Martin Ericsson.
Häcken saknade igår självförtroende, hjärta, mod och framför allt - vinnarmentaliteten som skiljer topplagen mot mittenlagen. Hisingens stolthet fortsätter att vara en gåta den här säsongen. Det går inte att skörda framgångar utan att varje spelare tar sitt ansvar ute på planen. Att bara ibland spela "Sveriges mest underhållande fotboll", det räcker enbart en bit på vägen. Emellanåt måste man också ta på sig blåstället i höstrusket och ge det där lilla extra när vinden svinar som hårdast i ansiktet och allvaret är som blodigast.
Nu hänger drömmen om europaspel på en skör tråd. Häcken är beroende av att de andra topplagen tappar poäng – förutsatt att laget själva klarar av att leverera.
