Måndag Morgon: Mackan är vår tids Bosse
När han sänkte Midtjylland tog han oss till Europagruppspel. Igen.
Lund. I går var det val i Sverige. Jag tänkte inte kommentera det mer än så att jag hoppas, när allt lägger sig, att man oavsett om man heter Behrang Safari, Fredy Espita, Hasse Mattisson eller Ulf Nilsson känner sig lika välkommen i det här landet.
Jag hoppas innerligt att det blir så.
Men. Nog med politik.
I Malmö är Bosse Larsson kung. Mannen som blev den förste att vinna två guldbollar, som föddes när MFF tog sitt första SM-guld, som kunde spela överallt och som helt enkelt var bäst. Med 70 landskamper, mängder med SM-guld, matcher, brytningar, mål och målpass har han skapat sig legendstämpel i både Malmö och Stuttgart.
Och det är ju så att när en ny spelare slår sig fram finns det ofta ett behov från MFF-familjen att ändå förklara att någon Bosse är det ju inte. Bra, men kung - Nej, nej.
Zlatan hyllades, men även han skulle ha en tydlig plats i hierarki - Under Bosse.
Och egentligen har jag inga problem med det. Bosse var magisk och ett unikum.
Men - Det är inte konstigare än så att många av oss på läktarna i dag inte har upplevt Bosse i verkligheten. Vi har aldrig sett Bosse spela live. Vi har aldrig sprungit bakom honom i Pildammarna. Vi har aldrig stått på Stadion och sett honom äga en match. Vi kan uppskatta Bosse, men har ju aldrig haft nöjet att se honom spela på riktigt.
En vi har sett däremot är Markus Rosenberg. Själv har jag små barn som jag tog på match för första gången när MFF mötte Sirius. Egentligen hade jag inga planer på att ta dem till Stadion på match riktigt än då den äldsta bara är knappa fem år, men till slut valde jag att låta deras tjat vinna över mig. Och jag ska vara ärlig - Det var främst för att barnen i framtiden ska kunna säga "Jag såg Markus Rosenberg spela" eller "Jag såg Mackan göra mål".
När Mackan kom hem 2014 var det för många av oss stort. Jag grät när han avtackades till kalsongerna innan proffsäventyret och jag älskade tanken på att han skulle komma hem igen. Men jag förstod nog ändå inte hur bra han skulle vara. Nu börjar vi, tyvärr, närma oss slutet på hans aktiva spelargärning i MFF och kanske kan vi också börja summera vad han gjort. Och jag säger det direkt - Utan Mackan hade vi aldrig gått till Champions League två gånger och jag tror inte vi hade gått till Europa League nu heller. Mackan tillförde en kvalitet vi inte sett tidigare men framförallt tillförde han en attityd som vi kanske saknat under många år. En attityd som tydligt förklarar "Vim e ni?" till varenda motståndare som kommer hit. Mackan backar inte för någon.
Den attityden har tagit oss dit vi är i dag.
Zlatan är förmodligen den bästa MFF (och Sverige) någonsin fått fram. Bosse kanske är den största. Men med de pengar Mackan sett till att vi hämtat hem är det kanske till och med så att Mackans arv blir större än de andras. Han har gjort att vi kan bygga för framtiden på ett sätt som vi inte sett tidigare.
Ibland hör jag många som beklagar sig över att vi inte är bättre än lagen som tog oss till Champions League, och det är nog riktigt. Inte ens med en betydligt större kassakista har vi kunnat ta ett tydligt steg i riktningen att truppen är mycket bättre.
Sett till bredden tror jag kanske att truppen är bättre, men den spets som kanske framförallt Mackan själv stod för är inte så lätt att hitta.
Om vi ska köpa en spelare på samma nivå som det Mackan tog till bordet får vi kanske lägga 70-80 miljoner kronor på en värvning. Det är vi såklart inte i närheten av att göra.
Så. Passa på att njuta av Mackan nu.
Njut. Minns. Var tacksam.
Mackan kanske inte är störst. Han kanske inte är bäst.
Men för många av oss kommer han alltid vara en spelare som framtida MFF-spelare jämförs med.
För många av oss är Mackan vår tids Bosse.
Eller kanske är det så att Bosse var dåtidens Mackan?
