Krönika: Det gör ont !
Hela dagen har man gått och väntat, hela veckan, ja varenda förbannad sekund sedan domaren behagade blåsa av matchen mot Malmö i höstas.
Det var ju egentligen meningen att jag skulle skriva min månads-krönika nu, men i brist av energi så får jag återkomma med den vid ett senare tillfälle, jag ber om ursäkt för det, men jag måste få delge mina andra tvångstankar ett tag, det blev så här:
Det gör ont, Lena Philipsson kunde inte ha sagt det bättre. Det gör ont, det gör fruktansvärt ont, men inte tusan börjar man bli van för det. Det var ju faktiskt nu vi skulle visa alla enfaldiga , enögda och slentrianmässiga så kallade experter.
Hemmapremiär, konstgräs, nya spelare och en Kubanklack som bara växer och växer, kan det misslyckas.
Svar ja, det gick på något otäckt magiskt vis att förlora trots bra spel och fina intentioner, ungefär som någon ond makt bestämt sig för att ÖSK inte skall kunna vinna premiärer oavsett vilket lag vi ställer upp med. Visst måste det vara någon djävulsk kraft inblandad, hur kan man annars förklara att Sveriges nästan bästa målvakt, helt plötsligt börjar släppa in mål från halva planhalvan, obegripligt.
Hur kan annars Mikael Nilssons menade inlägg leta sig ända fram till bortre krysset av sig självt, jag menar han siktade ju inte ens där. Och hur kan annars bollen skruva sig på Danielson och smita runt en sprattlande , hjälplös stackars John som aldrig fick någon chans i matchen att revanschera sig, för den besatta bolluschlingen skulle in till varje pris i våra heliga målmaskor.
Hela dagen har man gått och väntat, hela veckan, ja varenda förbannad sekund sedan domaren behagade blåsa av matchen mot Malmö i höstas.
Under hela gårdagen så har man knappt ätit eller besökt emaljstols-rummet på grund av den nervositet och spänning man har upphausat under försäsongen. Alla intryck och känslor dom bara växer och blir starkare ju närmare starten man kommer, så att innan avspark ger dem nästan kräkkänslor för att det är så påtagligt nära en succé. Men nu vet vi att den succén bor någonstans i det gömda fotbolls-landet, det blev fördröjt igen av den onda fotbolls-anden som tydligen har någon oplockad gås med Örebro SK.
Nu står man där åter igen, med förväntans möjligheter nerdragna över öronen ner till fötterna.Man står i nesans rampljus med en klump i hela kroppen, med en omöjlighet att dra tillbaka tiden eller att spela om matchen. Om man fick välja mellan en helnatt med miss Universum och att ÖSK skulle vinna igår, ja svaret är enkelt, - Miss , i will not miss you. Hemmapremiären är just avblåst och det känns nästan som om vi förlorat någon kvalmatch till Allsvenskan. Allt är en enda mardröm, det känns inte verkligt. 2-5 ? Hur är det möjligt, vi spelade ju faktiskt bra, hur kan det då bli 2-5. Efteråt går folk bestämt mot utgångarna, man hör ett enda sorl med missnöjda yttringar , hur och varför funderingar. Fast för mig är allt som en enda dimma, det får inte ha hänt , men ändå har det hänt hur man än försöker vakna upp ur mardrömmen. Man glider hemåt på cykeln, funderandes på allting och ingenting, huvudet är tomt men ändå fullt med tankar. Jag cyklar nog i en sådan sakta mak att till och med barn på trehjulingar med lätthet skulle köra ifrån mig. En del kan skaka av sig förluster med några axelryckningar, men inte jag, fast det är tur att ni finns och sätter distans till förluster annars skulle man var tvungen och ta in på det där "ÖSK-hemmet" betydligt tidigare än man tänkt sig.
Dagen efter, alltså idag så vet man ju vad som väntar, en hel dag av förnekelse och en kamp mot tokglada anti-ÖSK:are.
Att smyga in bakvägen gör ju bara saken värre, utan det är lika bra och stå rakryggad och säga grattis till alla dessa text-tv-supportrar. Ja , jag kallar dom så, för det är alltså människor härifrån trakten som håller på Bajen, Gården och Göteborg, men glöm att dom följer sitt lag på många hemma-matcher om ens några. Det förstår jag att dom inte kan heller, men hur kan man komma ifrån Närke och hålla på annorstädes lag, om man nu bortser ifrån det jag nämnt ovan, ofattbart.
I alla fall så följer dagen i någon slags gråton eftersom man påminns ideligen av ovannämnda och media i allsköns textspalter om vårat misslyckande. Man borde som sagt vant sig , men inför denna säsong så kändes möjligheterna så kännbara att man nästan kunde se lyckorubrikerna i Allehanda idag men icke, det får inte förekomma, Gud förbjude.
Det är en sådan dag att man borde få vara hemma, man får sätta på Weeping Willows och lägga sig under sängen bland damråttorna och sörja.
Okey , okey åter till verkligheten. Första matchen och premiären avklarad, det kan bara bli bättre. Vi ligger sist så enda vägen är uppåt, eller hur ??
Denna match gör inte Alvbåge om någonsin, det kan ni glömma.
Livet är ju inte slut för att ÖSK har omaket att förlora en premiär, det är ju mer regel än undantag va ?
En vädjan till Lundin: Fortsätt med den inslagna vägen av härlig framåtanda, det värsta vi kan göra nu är att dra oss tillbaka, låt Malmö få smaka stålet.
Kom igen nu pågar från Närke , ge oss ett påskägg som räcker över hela påsken.
Om inte , bokar jag plats hos damråttorna på Fredag så får väl familjen rulla in några hårdkokta ägg till mig där jag ligger.
Tills nästa gång.
ÖSK-Boldt.
