Krönika: Med lite distans
"Började så smått klura på om Mr Money trodde det var Arsenal, Juventus eller Milan som skulle komma på besök till Råsunda istället för ÖSK."
Lika bra att säga det direkt. Jag tycker verkligen inte att poängen var orättvis. Jag tycker verkligen inte att ÖSK var så urbota tråkiga som diverse tyckare vill göra gällande.
Jag hade stora farhågor inför matchen på nationalstadion. Trots att vi inte förlorat där sedan 1998 och trots att solnaiterna hade sina kanske viktigaste mittfältare borta så kändes detta som en torsk lång väg på förhand. Nu är jag ju obotlig pessimist så jag känner så här inför varje någorlunda svår match, men nu var denna pessimism snudd på löjligt stor.
Men lite av pessimismen avtog faktiskt när jag fick AIK:s startelva presenterad för mig. Fyra mittbackar från start och två spelare på det inre mittfältet som är helt i avsaknad av fart, frenesi och som sannolikt inte ens kan stava till passningstempo eller kreativitet (jag hade för övrigt själv en del problem med det sistnämnda). Började så smått klura på om Mr Money trodde det var Arsenal, Juventus eller Milan som skulle komma på besök till Råsunda istället för ÖSK.
Effektivt försvarsspel är tydligen inte rumsrent och ett fult otyg som borde utrotats samtidigt som böldpesten försvann.
Redan under matchens första minuter kände jag att det här kanske skulle gå vägen. AIK skapade inte det där distinkt sedvanliga "det-här-är-vår-arena-och-nu-skall-ni-få-känna-att-ni-lever-trycket" under den inledande matchkvarten och jag satt kolugnt i soffan och såg en match mellan två jämnstarka lag som tog ut varandra. Det gulsvarta hemmalaget hade mycket boll men skapade förvånansvärt lite. De svartvita gästerna spelade smart och satsade på att kontraslå utan att för den delen vara tokdefensiva. AIK:arna må hävda annorlunda men jag vägrar erkänna att köttmuren var överdrivet stor. Den var däremot riktigt klok och välplacerad. Om det ens var en köttmur vi såg.
Det går givetvis inte att undgå att hylla vårt mittbackspar för insatsen i Solna. Förlorade de någon närkamp på hela matchen? Gustaf och Tomas var ruggigt bra även om nu AIK bjöd på en matchbild som tycktes upplagd för att de skulle få briljera. Sådana oprecisa bollar från backlinjen mot stillastående anfallare nickar de undan utan större problem 100 gånger av 100. "Gurra" var ju inte ens nära att bli varnad. Det säger en hel del om hur rätt i positionerna mittförsvaret låg. Nu blir det naturligtvis omöjligt för Magnus Samuelsson att ta en plats mot BoIS även om han skulle hinna ikapp träningsmässigt.
Andreas Anderssons hands i slutet av matchen var verkligen pinsam. Nästan värd ett rött kort.
Lars Larsen skall även han ha sin beskärda del av beröm, han gör så mycket nytta i all sin enkelhet. Briljanta små passningar som knappt märks men som skapar så mycket andrum och utrymme för sina lagkamrater. Han jobbar hårt, har ett förbenat bra driv med bollen och agerar allmänt klokt där ute på planen. Jag tycker att jag med fog kan påstå att vår dansk utan konkurrens var planens offensivt sett bästa spelare. Att John Alvbåge höll nollan igen var riktigt trevligt men han behövde verkligen inte anstränga sig. Ett par utboxade hörnor, någon räddning på ett toffelskott från Ayroinde och ett par vältajmade utrusningar men i övrigt inte ett dugg. Undrar just hur många burväktare som varit så sysslolösa på Råsunda?
Att Jon Lundblad fick spela hela matchen var lite överraskande. Visst han lade ned ett stort jobb och bjöd på en del grejer i andra halvlek men nog borde Niki Budalic eller Herish Kuhi kunnat få lite speltid i slutet av matchen. Samuel Mokédé var i alla fall återigen riktigt pigg i sitt inhopp och kanske är det han som får ersätta Oyuga som target mot Bois? Han har styrkan, löpvilligheten och tekniken för att klara av en sådan roll.
Sex poäng i dubbelmötet med Landskrona och toppkänningen är extremt påtaglig. Nu när försvarsspelet klaffade så bra mot AIK kanske man kan bygga vidare och utveckla offensiven en del mot Landskrona som är betydligt svagare än guldkandiderande Gnaget. Åtminstone på pappret. ÖSK har dessutom revansch att utkräva för två erbarmligt sorgliga matcher mot Landskrona förra säsongen. Det kanske kan fungera som tändvätska nog att kirra trepoängaren?
