Lär av Ronaldinho, Micke Danielson!
En världsspelare javisst. Men hans passion och glädje i fotbollen kan man t.o.m ana med blindskrift på TV-skärmen. Känn efter nästa gång!
Denna säsong har Svartvitt dammat av den gamla lupp som legat gömd någonstans i vintermörkret, för att med den bevaka och objektivt bedöma en spelare i varje match.
Förutsättning:
Denna vecka har jag valt ett litet annorlunda upplägg.
Först ringde jag upp den spelare jag fann intressant att ha under luppen mot Elfsborg hemma.
Jag fick då en lägesrapport av Mikael Danielson, där han berättar om sig själv och laget.
Jag delgav även Midas (Som han kallas av oss fans) att han skulle granskas under luppen mot Elfsborg, samt att jag även gärna såg att han kommenterade det luppen uppfattat under matchen.
Men nu gäller det som sagt prestationen som vänsterback i matchen mot Elfsborg, där Midas har Magnus Samuelsson och Gustaf Andersson som närmaste backkolleger (innerbackar) och Joel Riddez som spelar högre upp på vänsterkanten som mittfältare.
Micke Danielsson kommenterar en del av texten och hans ord är skrivna med röd text.
Kalla fakta:
Passningar:
-Totalt: 39
-Rätt: 21 (54%)
-Fel: 18
- Vet inte vilken passningsprocent som är godkänd, men jag är inte riktigt nöjd med passningsspelet. Utan att skylla ifrån mig kan jag peka på det långa spelet som inte fungerade bra denna match.
Mål: 0
Avslut: 1
Då luppen granskar en försvarare är det ibland vanskligt att bokföra passningar, då en del av "passningarna" mer framstår som rensningar, men jag tycker mig hittat en bra nivå i den bedömningen!
Analys av:
-Samspel med sin omgivning:
Tog inkasten från vänster samt hörnorna från höger.
Samspelet med backlinjen var med nöd och näppe godkänt rent positionsmässigt.
Dock låg backlinjen genom hela match väldigt lågt, vilket kan bero på en oro över det kvicka djupledsspel Elfsborg praktiserar med främst Lars Nilsson.
Samtidigt är det synd att Danielsson i detta defensiva säkerhetstänk missade att understödja Joel Riddez i hans arbete.
När man har en så ovanlig möjlighet att spela med två vänsterfötter på vänsterkanten tycker jag det är dåligt att inte MiDas och Joel Riddez ytnyttjade detta mer.
Enda gången jag noterade MiDas aktiva understöd till Riddez var efter Larsens mål. Då han under några minuter agerade mer aktivt för laget.
- Jag kan inte uttala mig om matchen, eftersom jag inte sett den. Men det bygger alltid på ett samarbete mellan 2 eller fler spelare.
Riddez och Danielsson var indirekt inblandade i Elfsborgs ledningsmål, där Riddez dåliga uppspel centralt i banan försatte MiDas i en svår situation på kanten.
Danielson kunde inte pressa och störa Klarströms inlägg, vilket innebar att bollen 3 tillslag senare låg bakom Alvbåge.
-Ambition:
MiDas sa i lägesrapporten innan match att vi fans skulle få se "ett lag som dundrade in i dueller utav helvete"
- Vi var laddade innan match, men den första kvarten är jag knappt i närheten av bollen.
Tycker det är tråkigt att behöva skriva dessa rader, för jag vet att MiDas kan mycket så mer.
Men är det någon av Er läsare som såg Micke dundra in i någon duell?
När man ska värdera/ bedömma MiDas ambition med ord så räcker det att skriva bänken.
En bänkning torde vara något som berättar för MiDas att hans insats inte var tillräcklig.
För hur kan man som Midas gjorde i matchen mot Elfsborg, småjogga tillbaka då man blivit överspelad av en motståndare.
Vad är det för lagmoral?
Vad sänder det för signaler till lagkamrater på bänken som vill in i laget?
Det som talar mot en bänkning är bristen på konkurrens på Danielsons position.
-Positionsspelet:
Utan en bubblande vilja att spela fotboll för att det är kul, samt en fokuserad "tigerblick", ja då kommer man allt som oftast fel in i situationerna.
Luppen uppfattade en spelare som plikttroget gick upp i press på bollhållare i sin zon.
Men blev ofta enkelt överspelad, varpå stora hål revs upp i ytan mellan Magnus Samuelsson och honom själv.
Backlinjens låga position har jag berört tidigare.
Här svarar Micke:
Elfsborg har länge spelat sitt snabba djupledsspel (Berglund förut, och nu L. Nilsson), så vi var tillsagda att ligga lågt då vi saknade press på bollhållaren. Vi kom högre upp i andra!
-Närkampsspelet:
Närkampsspel är när två spelare kämpar mot varandra på samma yta, varpå de får närkontakt och där den skickligaste eller starkaste oftast vinner.
Styrka och skicklighet i all ära, men utan motiviation och en hunger efter att vinna kampen är man oftast slagen på förhand.
Efter segrar i närkamper ökas spelarens självförtroende, vilket även det medför en ökad procent i spelarens chans att vinna nästa närkamp, för det kommer flera.
Kommentarer från luppens synvinkel anses överflödiga.
-Defensiv:
Trots att MiDas lade det mesta av sin kraft på försvarsspelet var det för svagt.
Alldeles för mycket otajmade brytningsförsök.
En del bra ingripanden, men överlag för mjukt och sömnigt.
- Defensivt är min insats okej, men inte mer, jag kan mycket bättre.
-Offensiv:
Defensiven prioriterades för samtliga försvarare, och det var endast den sista kvarten som man såg backarna delta i det offensiva spelet.
MiDas fick ofta chansen att spela upp bollen i den tidiga offensiva fasen. Och varierade det korta och långa spelet föredömmligt, men utav det långa spelet skördades det tyvärr inte många framgångar denna match.
Med mer rörelse från spelbara lagkamrater skulle det finnas fler valbara möjligheter i det korta spelet.
- Vi spelar ibland det som kallas "Boll in, spelare in", vilket innebär en boll in på en yta där en rörlig och snabb forward (läs PFO) tar emot.
I den andra halvleken kom den första hörnan från Micke, som slogs enormt bra skruvad mot den bortre stolpen.
MiDas som främst är en defensiv kraft har då och då visat sitt offensiva kunnande i friska överlapp, samt räder djupt in på motståndarens planhalva.
Dessa lös dock denna match med sin frånvaro (1 överlapp), och de må vara förlåtet.
Dock borde Micke våga ligga närmare Riddez med boll i framtida matcher, annars blir Riddez valmöjligheter alltför lättlästa av motståndaren.
Summering:
Vart är glädjen över att få spela fotboll Micke?
Fotboll ska vara glädje, och det perfekta exemplet på detta är Ronaldinho i Barcelona.
En världsspelare javisst.
Men hans passion och glädje i fotbollen kan man t.o.m ana med blindskrift på TV-skärmen.
Dra fingertopparna över TV-rutan nästa gång, så får Du se.
MiDas passningsprocent på 54 talar sitt tydliga språk, men kan till viss del ursäktas i och med det långa spelet som i denna match falerade.
Hela denna granskning har andats negativitet, vilket jag finner oerhört tråkigt.
Luppen granskade även MiDas i matchen mot Trelleborg (länk finns till vänster), där hans insats beskrivs i långt mer positiva ordalag.
Betyg:
1 (5) 2
