Krönika: Kriga för vår överlevnad !
Den mils-vidda skillnaden är ju att detta manus inte är färdigskrivet än och ingen vet hur det slutar.
Man borde sova så här dags, men hur skall man kunna sova med allt som händer vår klubb, med allt elakt som drabbar oss oavbrutet?
Här sitter vi med brallorna nere, men fortfarande med vårt eget öde inom vår egen makt. I alla fall så tror man det, fast vi ännu inte hört vad Thallinger och co. har för magsårsväntande slutkläm att bjuda på. När vi nu befinner oss här med få omgångar och ett otroligt svårt arbetspass kvar, så undrar man ju hur det kommer att sluta. Vad kommer att ske , vad kommer hända oss ?? Ingen har eller ska orka tänka i dessa banor, men någon och någon gång måste man ställa den oundvikliga frågan: Vad händer om vi åker ur ? Finns det någon som helst existensmöjlighet kvar för vårt kära ÖSK efter en allsvensk död, eller tar allt bara slut som en vacker saga som till sist blev uppäten av den ödesdystra verkligheten. Jag menar , publiken och sponsorintresset lär väl inte stärkas. I direkt anslutning till detta så skrattar alla onda ekonomi-demoner oss troende och förhoppningsfulla ÖSK-entusiaster rakt och hjärtlöst i ansiktet om vi tror att det löser sig ändå, om det går som det inte får gå, vilket det INTE ska.
Tänk om dessa dagar är dom sista vi får uppleva med den största, idrottsliga förälskelse vi någonsin vetat om: Örebro Sportklubb Fotboll. För tur och flyt är inte något som lever under våra vingar längre och definitivt inget man kan lita på i dessa ondskefulla dagar. Tur är något man förtjänar tydligen, och även om jag tycker att vi förtjänat minst ett IKEA-varulager med flyt, efter årets eländen som ryggsäck så tycker uppenbarligen någon framtidsskapande grissnubbe inte det. Det är riktigt allvar nu mina vänner, och även om det inte behövs läggas på någon mer tung sten på den påtagliga verklighet vi befinner oss i, så tycker jag att det är otäckt att inte veta vad som händer om all går åt h, vilket det INTE ska. Låt oss hoppas att detta är som en sekvens i en thriller, där allt verkar omöjligt, mörkt och hopplöst. Där man vet att det inte spelar någon roll vad för skit som kommer härnäst, det goda kommer alltid att segra ändå och alla blir lyckliga till slut. Den mils-vidda skillnaden är ju att detta manus inte är färdigskrivet än och ingen vet hur det slutar...
Se inte detta som att jag har gett upp och att jag någonsin kommer ge upp även om vi halkar av den högsta, svenska fotbollsmotorvägen, vilket vi INTE ska. Det brukar faktiskt alltid lösa sig till sist på något outgrundligt vis. Vi har varit i liknande scenarion förr och Örebro SK har ju ganska stor erfarenhet av att dansa slaklina, och jag tror på fullaste allvar att vi klarar detta just på grund av samma faktum. Men vi måste kriga för vår överlevnad. Allt eller inget, nu eller aldrig, leva eller dö känns det onekligen som. Så kämpa hårt våra hjältar, så vi slipper tänka på vad som kommer ske efter säsongens slut. Kriga våra hjärtesoldater, kriga för er, vår och hela Närkeslättens överlevnad av kropp, sinne och fotbollssjäl. Världen behöver ett fotbollslag i Örebro. Det är jag säker på.
PS. Tur att man har ett barn att engagera sig i, annars så tror jag att jag säkerligen skulle behöva någon slags terapi för det här. Det är ju tusan också vad en boll och ett lag kan ställa till det för sig själva och tusentals andra, men jag upplever hellre ett ÖSK med detta h-vete en inget ÖSK alls.
Tills nästa gång.
ÖSK-Boldt
