En eländesvandring
Alla blickar väl framåt nu, speciellt med jul och nyår för dörren. Då tänkte jag att man kunde passa på att blicka lite bakåt på vad som hänt 2001 fotbollsmässigt för vårat lag - Örebro SK.
Varför skall man älta och gräva i gammalt skit kan man ju undra, speciellt när det jag skall presentera är diverse elände och jobbiga matcher från det gångna året. Så ni ÖSK:are eller andra, som inte vill riva upp gamla sår kan sluta läsa nu.
Vi börjar lite mjukt med matchen AIK-ÖSK, en bra start på säsongen vill ju alla ha och nog trodde vi att vi skulle få det såsom matchbilden mot Gnaget utvecklade sig. Niklas Skoog heter ju en känd herre, som missade inte bara ett utan två frilägen i senare delen av premiärmatchen. 0-0 inledningsvis mot Gnaget låter ju bra, men när vi var närmast seger så blev det dessvärre redigt träligt istället.
Sen har ju vi den ödesdigra matchen hemma mot Djurgården, en match som vi ledde tills det var hundradelar kvar på matchuret, men lyckades bli av med halva kakan ändå. Mannen som låg bakom förvandlingen heter Johan Wallinder, hur orkar karl´n göra två mål mot sina gamla lagkamrater och vara ofin nog att vänta tills sista sekunden med kvitteringen, för vi trodde ju att första trepoängaren var klar. Spelmässigt var nog reslutatet rättvist men vi var ju så nära, att snedträffen på Walles skalle kändes som ett klipp från dolda kameran.
Vi fortsätter eländesvandringen söderut och tänker på bortamatchen mot Helsingborg, 2-2 och en bra match som från vår sida sett fick ett olyckligt slut. Självmål, finns det något mer irriterande och jäkligare när man tycker att motståndaren själv borde få sätta dit bollen. Istället så tar bollen så illa på stackars Gustaf att den ställer Karlsson helt i målet, den kan ju studsa hur som helst bara inte in i målet, helt otroligt äckligt och lägg då till att det var i 87:e minuten, helt otroligt äckligt också med tanke på att året innan så gjorde en olycklig Lars Zetterlund samma sak, helt otroligt, fruktansvärt äckligt.
Hemma på Vallen igen och match denna gång mot Halmstad, vi tog ledningen och sen kändes det väl lite till mans, som om vi gick och väntade på att regerande mästarna skulle kvittera, för inte kan man få vinna med 1-0 mot ett favorittippat lag. Nej just det, det gick ju inte, och som grädde på moset i 80 minuten så kliver en nygammal Örebrokändis fram och kvitterar, Samuel Wowoah, Dalas gamla syndabock. Otroligt snyggt och förmodligen rättvist men ändå ännu en tappad match i slutfasen, oerhört tungt och onödigt.
Så stannar vi kvar ett tag på hemmaplan och grunnar över matchen ÖSK-Sundsvall, förmodligen Skoogs sämsta insats men att återigen släppa till bakåt i 89:e minuten har inget med Skoogs defileringsmatch att göra. Jon Eriksson hette tjuven denna gång, han kanske också hade avtal med dolda kameran vem vet, vi får väl skylla på solsting och liknande men Bogges grundträning inför nästa år verkar vara oerhört viktig.
Göteborg på besök i stan och fotbollsfest att vänta, jo då spelmässigt hyfsat, men utgången grinar oss lika illa i baken som tidigare. Anttonen kunde ha blivit matchvinnare denna afton åt sitt svartvita gäng. Istället, ironiskt nog i samma mål, så fick denne framtidsman avgöra till "Sillstryparnas" glädje på ett halvsnyggt självmål, bittert, bittert. Även om Götet kunde ha avgjort på någon annan chans, så gjorde dom ju inte det, därför så kändes Anttonens stöld från första halvlek än mer påtaglig.
Sist ut, men inte minst jäklig är ju matchen mot AIK hemma, det började bra från bägge håll men Maruti lät Kenyanandan tala först i form av ett distinkt avslut i nätet. Sen lyckades den där gamla "hårfager"(A Andersson) fixa till en straff. Solklar givetvis, men var är våran staff någonstans, hallååå?? För även om många anser att AIK var bättre, så kan man inte bortse från att om vi hade tagit ledningen på vår stulna straff, så skulle ju inte Gnaget ha gjort mål i situationen efter heller, Stefan Ishizaki hette banemannen, naturligtvis i 89:e minuten, har ni hört det förut?
Jag är fullständigt medveten om att andra lag förmodligen har liknande spökhistorier att förtälja, men jag tyckte att det var intressant och se hur mycket snett som kunde ha gått rätt, från Örebros synvinkel. Förlåt G.Andersson och Anttonen om jag rotar i gamla sår och till andra som anser att min självömkan är något överdriven. Jag har säker glömt något, så rätta till mig på forumet i så fall.
Annars önskar jag:
GOD JUL ALLA FOTBOLLSÄLSKARE !!