Gästkrönika: Vinterdepression och oro
Flera på forumet har varit inne på det här med negativa vibbar och känsla av antiklimax. För mig så infinner sig den här känslan varje år. En förtvivlan och misstro mot klubben som påverkar hela mitt sinne.
I år har det varit ovanligt lätt att vara gnällig. Artiklar med uttalanden ifrån Almebäck och Bedoya om viljan att lämna klubben var gott bränsle till detta. Kontraktssituationen är något prekär. Spelarna har överpresterat men inte tillräckligt för att europeiska klubbar i lågkonjunktur skall lätta på lädret. Att de är lågkonjunktur är ett faktum, fram tills att Elfsborg och Halmstad tog i så ansågs ÖSK:s värvning av en forward med meriter från ett Superettanlag och Oman som årets värvning enligt vissa.
Givetvis skall ÖSK jobba med att förlänga de utgående kontrakten men lika viktigt är att ÖSK löser tränarfrågan inför 2012. Sixtens kontrakt går ut efter året och hans resultat med ÖSK gör honom attraktiv på marknaden. Klubbens målsättning är SM-guld senast 2015 och Europaspel fram tills dess. Det är av högsta vikt att lösa frågan om vem som skall leda det sportsliga under den tiden. Därför bör det vara klart för ÖSK redan nu om Sixten skall fortsätta efter säsongen eller inte. Om Sixten inte skall fortsätta så finns det en son av trakten som fått ett par år som allsvensk första tränare och som sitter med utgående kontrakt. Hans idé om hur fotboll skall spelas är mycket likt Sixtens, samtidigt har han varit hans adept. Inga namn bör nämnas tror jag.
En fråga av mer kortsiktig karaktär som oroar mig är det som de tidigare vintrarna ingett hopp hos mig. I bevakningen av ÖSK fås en känsla av oenighet. Där Sportklubben tidigare stått med slutna led, tränare som från januari till december haft förtroende för laget och deklarerat att vi kan slå vem som helst så är bilden nu en helt annan. Spelarna vill ha nyförvärv. Under försäsongen så kommer tvivelaktiga uttalanden i pressen samt det faktum att nyckelspelarna är spridda på olika landslagsläger. Knappast en bild av ett enat lag som tror på sig själva. Särskilt när förlusterna duggar tätt under försäsongen och det uttalade behovet om nyförvärv inte mötts.
Till min stora förvåning så är det alltså Superettanspelaren som proffsat i Oman och en gång lagt av som inger mig hopp. Andreas Haddad, en nykomling, sprider den för oss så viktiga tron på laget. Visst ligger det i hans egen intresse att visa lojalitet och uttala sig positivt om ÖSK. Men att det är han som skall visa vägen i vinterns mörker istället för Alvbåge, Nordin, Almebäck och Bedoya är oväntat.
Sixtens förmåga att ingjuta tro i spelarna, få dom att rakryggade visa sin tro på det de gör är viktig har i år lyst med sin frånvaro. Den frågan som gnager på min själ är just den - tror spelarna på sig själva och sitt lag?
--
Vi tackar signaturen Hemvändarn för gästkrönikan och uppmuntrar fler läsare till att skicka in sina alster. Mejla oss på redaktionen@svartvitt.nu.
/Redaktionen
