Gästkrönika: Varför tittar du på allsvenskan?
Allsvenskan, Europas 23:e bästa liga, men likväl inte bara Sveriges vackraste utan även världens. Men varför?
Jag har många gånger blivit tillfrågad varför jag alltid följt allsvenskan så pass noga när jag har hela världens ligor bara ett knapptryck bort.
– Hur kan du titta när ÖSK möter några medelmåttor på en lerig åker i Halmstad när du istället kan kolla på Ronaldo göra överstegsfinter på ett fullsatt Bernabéu?
Vad svarar men egentligen på något sådant? Oftast blir det att man suckar och konstaterar att de inte, och aldrig kommer förstå, varför just allsvenskan är den vackraste av alla ligor.
Allsvenskan mer än bara fotboll
Allsvenskan är inte som vilken liga som helst. Allsvenskan är en liga man växt upp med, som man följt sedan barnsben. Att fysiskt kunna gå på arenorna i en tid innan flygbolagen började köra tvärs över kontinenten för en prislapp mindre än en kokt med bröd, att vara på plats mer än via en blinkande sattelit högt ovan jord. Det betyder någonting. Det betyder mycket.
Närheten. Det är ett ord som sammanfattar en del av storheten av denna liga. Att kunna se ens hjältar ute på gatan, sköta sina sysslor som vem som helst, att veta att här bor dom, i min stad. Här lever dom precis som en annan. Spelare som ännu inte gjort en egen nationalsång, spelare som inte säljs som statyeter på en loppmarknad längs sidenvägens mörkaste vrår, spelare som fortfarande är äkta. En liga som är äkta.
Blod, svett och fotboll
Allsvenskan är inte den mest kvalitativa ligan. Inte heller den mest glamorösa, men den har något som dom andra ligorna tvärsöver planeten inte har. Det är min liga. Tekniken sitter inte alltid, felpassarna är mer ett faktum än ett undantag och att se en riktigt välspelad match ger en supporter goda minnen för år framöver. Detta är precis hur jag vill ha det. Detta är hur fotboll spelas i en liga där kommersialismen inte hunnit fått ett stenhårt järngrepp ännu, en liga som fortfarande handlar mer om sporten än om pengar, en liga där ett lag fortfarande inte är ett pengaindrivande koncept i första hand och sportsligt i andra. En liga som fortfarande lever i en ovishet, alla kan slå alla, inget lag är klara mästare innan säsongens första spark har
Allsvenskan erhåller inte den perfektionism som andra ligor har. Den har inte den teknik som La liga är känd för, den har inte heller den styrka och explosivitet som den Engelska motsvarigheten. Det den har dock är hjärta, slit och ett jävlaranamma. Spelare som kämpar och sliter för mitt lag, min stad. Nu är den allsvenska premiären äntligen runt hörnet och då kommer jag bli tvingad att välja om jag ska se stormötet på den brittiska ön på en fullsatt arena sedd av miljoner människor runt om i världen, eller ett möte mellan två lag på en lerig plan på ett halvtomt Örjans vall i Halmstad.
För mig blir det aldrig ett svårt val.
