Konsten att bygga en ny mentalitet
När vi börjar att se möjligheter och potential läggs grunden för framtida succé. Alla med svartvita hjärtan bär på drömmen att få se Örebro SK bli ett etablerat allsvenskt topplag och ta medaljer på löpande band. Genom att zooma ut, ta ett djupt andetag och sedan knyta näven och bestämma oss för att det går har vi redan tagit ett första steg på resan.
Vinden blåser kall och regnet tilltar. Strålkastarna på Behrn arena lyser bestämt och genomblöta spelare i svartvitt matchställ kämpar frustrerat för att dyrka upp ett motståndarförsvar som förflyttat sig längre och längre ned i banan ju längre matchen lidit.
På Västra Stå håller Kubanerna och övriga supportrar igång, i vanlig ordning med sång, ramsor och peppande applåder. Från sittplatshåll hörs en och annan suck och folk skruvar på sig, huttrar och skakar på huvudet åt en felpassning eller ett kontringsförsök som stannat av på mittplanen. Flera sektioner gapar fullständigt tomma. Stolarna som inte skyddas av tak får i stället påhälsning av vattendroppar från skyn.
I slutskedet förkunningar speakern att knappt över 3 000 personer är på plats. På en arena med en kapacitet på en bra bit över 12 000 åskådare.
Scenariot ovan går att applicera på flera av Örebro SK:s matcher under hösten 2018 och tendenserna började att synas redan under sommarhalvåret. Skrala resultat, ett spel med saknat flyt i offensiven – och till sist den där så för ÖSK typiska platsen mitt i det allsvenska ingenmanslandet. Varken nära kampen om topplaceringar eller indraget i den nervdallrande striden om att klara sig kvar i högsta serien.
Och framför allt: Väldigt, väldigt långtifrån klubbens vision om ”att löpande ta medaljer, delta i Europaspel och att spela en attraktiv fotboll inför fullsatta läktare”.
Ju mer desto bättre
Det är inte konstigt att bli uppgiven eller att bara känna att allt är som vanligt. Kanske tänka: ”Varför ska jag gå och se ÖSK när det ändå bara blir så här?”. Men det är inte så nya blad i historieboken skrivs. Dessa blir till genom att gemensamt tänka något i stil med: ”Nu ska jag, på just mitt sätt, bidra med vad jag kan för att göra klubben i mitt hjärta bättre”.
Det innebär absolut inte att bara finna sig i situationen eller att hålla inne på kritiken. Snarare tvärtom, ju större engagemang och ifrågasättande, så länge det håller rimliga proportioner och inte går över gränsen, ju bättre. Desto mer ÖSK som pratas, diskuteras på olika sajter och som sprids runt om i Örebro och övriga Sverige, desto bättre.
Att känna sig besviken och irriterad, oavsett om det är riktat mot laguttagningen, individuella prestationer eller bristfälligt marknadsföringsarbete, när laget i ens hjärta inte levererar är i grund och botten något väldigt positivt. Det vore tråkigt om alla ryckte på axlarna och bara borstade av sig. Men möjligheterna att få uppleva framtida framgångar blir inte större genom att sluta gå på matcherna när resultaten uteblir eller vädret inte är perfekt.
Ingen skugga ska så klart falla över de personer som ständigt besöker Behrn arena och bidrar till en behaglig och trevlig matchupplevelse eller ståplatssupportrarna som reser landet runt, fixar med tifon som förtjänar ett betydligt större erkännande och visar ett enormt hjärta.
Vad talar för att ÖSK kan uppnå sin, sett till de ekonomiska resurserna i nuläget, rätt så högt satta målsättning? Det närmaste året: Inte mycket. Har klubben mycket jobb att göra på alla fronter? Ja, absolut (mer om det kan jag mycket väl komma att skriva om i framtida texter).
Någonstans gäller det dock att börja. Som Stockholmskille med både stort Örebro- och ÖSK-hjärta är perspektivet kanske extra intressant. Är liksom bekant med vardagslivet, attityden och för- och nackdelar, genom att ha bott halva livet i Örebro, men kan även vidga min vy och se det som en fullständigt utomstående människa hade fångats av.
En stad med över 100 000 invånare, Sveriges sjätte största, som är perfekt placerad i landet, vacker och ständigt växer, med ett universitet som frodas och ett näringsliv som är både innovativt och på frammarsch. I idrottsväg finns inte minst fotbollsklubben Örebro SK som står på en förhållandevis stabil grund, vilken alltid går att diskutera, och som spelar på en fin arena med utmärkt läge i staden. Ett ungt, lovande tränarteam har flera skickliga spelare, i alla fall med allsvenska mått mätt, till förfogande som även kryddas av intressanta, yngre namn.
Utgångsläget är väldigt bra och blir inte sämre av de tre gedigna division 1-klubbar som finns i BK Forward, Rynninge och Karlslund, division 2-föreningen Örebro Syrianska och flera framträdande lag i serien under ute i de mindre orterna i länet.
Finns en puls
Intresset för fotboll och ÖSK ligger någonstans ständigt och bubblar under ytan och ibland spricker det upp ordentligt och tar sig uttryck i välfyllda läktare i ett möte med någon av Stockholmsklubbarna eller i en toppmatch som blivit verklighet tidigt på säsongen under ett par av de senaste åren. Tänk om fler tog chansen att medverka oftare, bidra och på precis sitt eget sätt vara med och skapa fler fotbollsfester.
Försäsongen har gett flera olika typer av indikationer. En är givetvis att skadeläget varit och är ansträngande och att en rätt så tunn trupp redan pressats ytterligare. Det är så klart allt annat än bra och förhoppningsvis är nyckelspelarna, så som Oscar Jansson, Martin Lorentzson, Martin Broberg och Filip Rogic, tillbaka illa kvickt. Helst redan till premiären mot Falkenberg.
En annan är att det finns väldigt mycket att jobba med – både defensivt och offensivt. Inte konstigt och precis som det ska vara. Förhoppningsvis kan ÖSK bli betydligt mer farligt framåt och spela en mer kreativ och underhållande fotboll utan att för den delen tumma på försvarsspelet. En fin grund på egen planhalva lades redan förra säsongen. Väldigt nyttig, men kanske inte alltid så kul att bevittna med egna ögon. Nyförvärv som Kevin Wright, ovan nämnde Broberg, Viktor Prodell och Agon Mehmeti kan, tillsammans med en pånyttfödd Johan Bertilsson, kunna bidra till bättre och mer jämna prestationer i anfallsväg när de väl lärt känna och kan dra nytta av varandras spetsegenskaper.
Den tredje faktorn, som verkligen etsat sig fast på näthinnan, är att det känns som om fler spelare i yngre åldrar verkligen vågar komma in och ta för sig. Det blir inte alltid rätt, i uppspelsfasen, markeringsarbetet eller i sista tredjedelen.
Men någonstans finns det där, tecken på att kommande generation närmar sig att sätta avtryck i ÖSK på allvar. Det är just sådana saker som kommer att avgöra om drömmen om SM-guld och medaljer kan bli verklighet – på sikt. I A-laget har bland andra Jake Larsson, 20, kommit in som ny och legat bakom mål och chanser och Dennis Collander, 16 (!), visat varför han benämns som en riktig supertalang. Rodin Deprem, 20, har startat flera matcher på topp och skaffat sig viktig rutin. Än har det dock inte lossnat i målskyttet.
Tre segrar på fyra matcher i U21-allsvenskan där ungtuppar som Anton Ingves, Odilon Sangwa och Adam Bark, svarat för riktiga klassmål, betyder betydligt mer än vad man kan tro vid första anblicken. Helmer Andersson och Nadir Ayeva, precis som tidigare nämnda trio födda på 2000-talet, har visat att de båda har vilja och boll i sig.
Flera år i rad har ÖSK slutat sist i U21-serien, i vissa fall helt utan seger, och fått möta sämre motstånd på höstkanten.
Det gör skillnad
Det kommer att ta tid, och det finns absolut ingen garanti för att visionen kommer att bli uppfylld. Någonstans känns det dock som om någonting är på väg att skapas. En försmak av en ny form av kultur och era där tankegångarna om Örebro SK blir annorlunda?
Här kan vi alla vara med på resan. Absolut inte genom att bara stryka medhårs, inte våga vara kritiska eller granskande. Det räcker bra att ta oss tiden att knyta halsduken runt halsen, ta oss till Behrn arena i östra delarna av Örebro så ofta vi bara kan och ibland tänka: ”Att det går, i stället för att det inte går. Vi kanske inte är där nu, men om vi fortsätter att tro på det vi gör och jobba målmedvetet så är vi närmare att ta oss dit än om vi inte gör det”.
Några tusen till på läktarna ger spelarna viktigt råg i ryggen. Ordentligt tryck, engagemang och en tuffare kuliss för motståndarna ger bättre förutsättningar för ett, som i alla fall jag uppfattar, starkt kollektiv som alltid kämpar för varandra att ta ytterligare poäng. Ett par poäng hit eller dit kan göra skillnad på en eller ett par placeringar i tabellen. En eller ett par placeringar uppåt skapar ringar på vattnet, inbringar mer till klubbkassan och väcker positivt eko i Fotbollssverige. Ni ser själva i vilken riktning det bär nu.
