Tillbaka till ritbordet, Axel
Örebro sportklubb har förlorat tre raka matcher och offensiven har varit helt under konstgräset. Hur ska vi göra mål när bollen bara spelas i sidled? Något nytt krävs i ÖSK och inspiration finns det gott om, inte minst hos Malmö FF som besegrade oss senast.
Kaffe, kaka, fyra raka. Fyra raka segrar alltså, det är vad andra lag brukar säga och det är något vi glömde att säga i våras när vi hade chansen. Nästa chans att yttra dessa ord är i nuläget långt bort då vi förlorade vår tredje raka match i lördags mot Malmö FF. En platt insats som med lite tur hade kunnat ge en poäng blev istället noll poäng efter två mål av Carlos Strandberg. Men tur finns inte om en frågar Alexander Axén, det finns bara små marginaler som en måste jobba sig till och det har ÖSK inte gjort på sistone. Så när slutsignalen ljöd så var det faktum, vår tur har tagit slut och marginalerna är inte längre på vår sida, raset har börjat.
Men det är långt ifrån över, raset kan fortfarande stoppas och när säsongen summeras så kan det mycket väl vara så att vi tittar tillbaka på detta som den sämsta perioden under säsongen. Då gäller det dock att vi höjer oss ett antal nivåer inför det som komma skall, närmast väntar ett dubbelmöte med BK Häcken som i sin tur har ett möte med tyska RB Leipzig i europa league-kvalet att se fram emot idag. Kan vi ta ett par poäng i de dubbelmötena så kommer denna profet att stänga sin mun och allt kommer vara frid och fröjd igen.
Ska det däremot bli frid och fröjd så måste vi få igång vårt spel igen. Det lilla spel som vi fått se de tre senaste matcherna, för faktum är att vi inte har fått se mycket spel överhuvudtaget. Inte defensiven, den har varit stabil och vi har inte blivit mosade i någon match. Det är offensiven som sviker och det är något som har hänt med inte bara bärande spelare som Nahir Besara, som ser ut att spela på halv låga, men hela laget i sig verkar ha träffat någon form av vägg.
För varje gång vi anföll i lördags så tänkte jag för mig själv: "Vad är planen?" För absolut ingenting hände, istället hände följande: ÖSK har boll, bollen går emellan backarna som försöker hitta en väg framåt samtidigt som Malmö är följsamma och täcker av ytorna centralt. Detta leder till att vi får spela längs kanten, oftast vänstra kanten där Sebastian Ring och Michael Omoh höll till. När dem fick bollen var Malmöspelarna genast framme och stängde ytorna för dem att hitta in centralt till en hårt bevakad Nahir Besara. Ring och Omoh blir allså isolerade på kanten och Omoh får oftast försöka dribbla sig förbi Andreas Vindheim och resten av Malmös försvar, oftast utan resultat.
Dessa anfallsförsök var dock få emellan då Omoh aldrig riktigt fick chansen att utmana då han oftast fick bollen felvänd vilket bara ledde till att han passade tillbaka till Ring. Ibland kom Filip Rogic och gav understöd men det resulterade inte i att bollen flyttade sig framåt utan istället i sidled, något vi såg så mycket av under försäsongen att en blev illamående. När bollen spelas i sidled så behövs något extra för att luckra upp ett så kompakt försvar som Malmös, löpningar utan boll är ett exempel. Men löpningarna utan boll är inget vi får se av ÖSK, de löpningar som borde tas centralt för att öppna upp ytor för andra syntes inte till och istället blev det stillastående.
Skulle jag välja ett ord att beskriva det ÖSK vi sett efter uppehållet så är det: fantasilöst.
Just fantasin behöver återvända till spelet och det finns ett ögonblick som sitter kvar på näthinnan och det är ett med Johan Mårtensson. Mårtensson är nere vid backlinjen och hämtar boll, han hade kunnat göra som alla andra gjort tidigare och bara passat bollen tillbaka men väljer istället att avancera centralt med bollen och helt plötsligt öppnar nya passningsalternativ upp sig och ÖSK kan komma med momentum mot Malmös backlinje som tvingas backa tillbaka. Att ta ytan som han gjorde då bröt mönstret inte bara för ÖSK men också för Malmö som fram tills dess lyckats pressa spelet till sin högerkant; nu tvingas dem försvara på ett annat sätt. Nu tror jag bollen hamnade på högerkanten för att sedermera rinna ut över någon linje till Malmö inkast/inspark men detta lilla ögonblick var nog för att ge ÖSK en helt annan energi i sitt anfall om än bara för en stund.
Så löpningar med boll när ytor ges är ett sätt att ge momentum till sin offensiv, tyvärr har vi inte sett mycket av detta de tre senaste matcherna. Därför kan vi försöka hämta inspiration från Malmö, de vann matchen och gjorde det rättvist sett till målchanserna och spelkvalitén. Malmö hade knappt någon felpassning och denna passningskvalité hjälpte dem otroligt mycket i offensiven när de centraliserade sitt spel vilket i sin tur gav spelare som Vindheim riktigt stora ytor att arbeta med på sin kant. Denna typ av spel fick vi se väldigt ofta för kanske fyra år sedan i ÖSK när bollen kom ut till Daniel Björnquist som slog inlägg och låga inspel mot boxen men detta får vi inte se när ÖSK breddar sitt spel så mycket som de gör i nuläget. Det ger inte Björnquist eller Michael Omoh den yta de behöver för att skapa något.
Så som vi spelar i nuläget kräver att vi har kreativa spelare centralt som kan hitta den där passningen längs marken centralt bakom backlinjen och att vi har spelare som kan löpa på den. Besara, den spelare som ska slå dessa passningar, är ur form och Kennedy Igboananike är alldeles för ensam på topp och plockas enkelt bort av försvaret. Därför är vårt anfallsspel så otroligt beroende av löpningar utan boll från andra spelare, vilket var det som gav oss vårt senaste spelmål mot Elfsborg när Rogic löpte in till vänster i boxen och fick bollen av Besara, när bollen kom fram till honom så slog han den tillbaka centralt mot Igboananike som dunkade upp den i krysset. Mot Malmö var det en löpning av Rogic som gav oss straffen när han fyllde på men vi behöver många fler än bara Rogic som tar löpningar in i boxen och här har vi ännu en lektion att ta ifrån Malmö.
Vid det andra målet som kom direkt efter kvitteringen så får Sören Rieks bollen av Arnor Traustason vid straffområdets vänstra kant. Traustason börjar löpa bakom Martin Lorentzson och Björnquist som blir bollstirrande och Traustason kan spela in bollen till Strandberg som gör sitt andra för dagen. När Rieks fick bollen så hade han kunnat vända sig åt höger och skickat in ett inspel mot de andra tre spelarna i boxen men han gick för Traustason i detta fall. Alternativ hade han iallafall och det var hela fyra malmöiter i boxen som han kunde sikta på om han så ville.
Vi kan alltså hitta inspiration hos våra motståndare som vågar fylla på i boxen och som samtidigt har spelare som löper utan boll. Med andra ord så tror jag att nyckeln till en bra svartvit offensiv är rörelse, både med och utan boll. När Omoh och Ring passade fram och tillbaka på vänsterkanten så saknades löpningar utan boll centralt för att öppna upp ytor och andra passningsmöjligheter för att få fram bollen. Eller när bollen passades fram och tillbaka emellan våra backar så var det sällan någon som tog några kliv framåt med bollen för att ge sina lagkamrater extra yta. Det spel vi har nu kräver att Omoh förvandlas till "Messi 2.0" och dribblar upp fem personer eller att Nahir Besara kan hitta en farlig passning när han är fullkomligt omgiven av spelare.
Alla dessa saker har nog Axel Kjäll koll på och han sitter nog i detta nu och snickrar på en plan som ska kunna öppna upp BK Häcken. Visst blir det extra svårt att luckra upp försvar när lagets stora offensiva stjärna inte är i form och då kan en ställa sig frågan hur vi får honom i form igen. Kanske är det dags att bänka Besara för första gången sedan 2016. Det skulle skicka en signal inte bara till Besara utan även till andra spelare som är ur form att om ni inte levererar så blir ni bänkade. Att bänka just Besara tvingar dock ÖSK att spela ett helt annat spel då ersättarna inte har hans kvalitéer och frågan är om Axel är villig att ändra så mycket i spelet bara sådär.
Oavsett vad som sker på söndag mot Häcken så hoppas jag få se något annorlunda i ÖSKs spel, någon liten detalj som vi ändrat på för att ge ny energi till offensiven och laget i sig. Jag hoppas att vi får se rörelse, med och utan boll. Ska vi börja vinna matcher igen så krävs det alltså att offensiven får sig en nytändning och då måste Axel tillbaka till ritbordet. Får om det fortsätter att se ut som det gör just nu så kommer raset bara fortsätta.
