Per-Mathias Högmo - En av Häckens största
Framgångssagans viktigaste pusselbit lämnar Hisingen. Den senaste veckan har varit en vecka av förtvivlan, tacksamhet och en stigande ovisshet inför framtiden.
Per-Mathias gjorde det mesta rätt på Hisingen, och han gjorde det mesta rätt precis från början. Han kom till Hisingen under sommaren 2021 och drev genast upp den dåvarande tabelljumbon Häcken upp i tabellen. Pricksäkerheten var talande även utanför planen, och det finns en tydlig symbolik i att värvningarna som gjordes under Högmos första sommar skulle visa sig bli tongivande spelare i ett framtida guldbygge. Den allra första värvningen under Högmo-eran var Samuel Gustafson, och Samuels betydelse för Häckens framgångar behöver inte förklaras, utan de är redan välkända. Utan att förringa Erik Fribergs bidrag som lagkapten under säsongen 2022, är det på något sätt givet att det var Samuel Gustafson som var den riktiga kaptenen, den tveklöst viktigaste spelaren, när Häcken vann sitt allra första SM-guld. Högmo klickade så bra med fotbollsspelaren Samuel Gustafson att han ser ut att ta med sin älsklingsspelare till sin nya, japanska klubb. En annan värvning som genomfördes under sommaren 2021 var Kristoffer Lund. Vad som då var en dansk tonårsspoling, som knappast ens spelat på seniornivå tidigare, utvecklade Högmo till ett monster på vänsterbackspositionen. Två år senare lämnade Lund Hisingen för stora pengar till italienska Palermo. Lund är numera ordinarie i den amerikanska landslagstruppen, ett resultat som inte hade varit möjligt utan Högmos tränarskap. Det var inte enbart nyförvärven som Högmo satte sin tydliga prägel på. Valgeir Fridriksson hade kommit till Sverige och Häcken under vintern 2021, och var därmed en Alm-värvning. Trots detta har islänningen kommit att förknippas starkt med Högmo. Under den första delen av 2021 såg den isländske ytterbacken stabbig och kantig ut, och det syntes att han hade en lång väg att gå ifall han skulle etablera sig som en startspelare i Häcken. Allt han behövde var ett år med Högmo som tränare, så var han plötsligt given som högerback i ett guldvinnande lag. Samma går egentligen att säga om Valgeirs backkollega, Johan Hammar. Under Alm lyckades Hammar aldrig etablera sig, och var för evigt i skuggan av Lindgren och Toivio. Med Högmo vid rodret fick Hammar äntligen sitt riktiga genombrott, och var med sina 29 matcher under säsongen 2022 en nyckelfigur när Häcken bärgade sitt första SM-guld. Med andra ord har Högmo varit en tränare som har coachat laget som helhet på ett otroligt sätt, men han har under sin tid i Häcken varit minst lika bra på att lyfta fram och utveckla individen.
Fotbollen drivs i grund och botten av supportrarna, och supportrarna drivs i sin tur av sina starka känslor. Om det är något som Häcken har gjort under ledning av Högmo så är det att de har väckt starka känslor. Jag som fotbollssupporter i allmänhet och Häcken-supporter i synnerhet har aldrig njutit av att titta på fotboll lika mycket som jag har gjort när jag har sett Häcken spela den “Häckenfotboll” som Högmos manskap har presterat under de två senaste säsongerna. Det har varit en fröjd för ögat. Stundtals har jag suttit där på läktaren och rent av skrattat åt den briljanta fotbollen som Häcken har spelat. Jag har helt enkelt inte kunnat tro mina ögon att det är BK Häcken jag suttit och kollat på. Detta är Högmos förtjänst. Inte att tala om minnena som har skapats. Några av mina bästa minnen, alla kategorier, går även de att tacka Högmo för. Det kanske allra bästa minnet, alla kategorier, är fjolårets SM-guld. Att få vara på plats och bevittna sin klubb vinna sitt allra första SM-guld på Gamla Ullevi, mot rivalerna, på det sättet, är svårslaget. Frågan är om fotbollssporten någonsin kommer att bjuda på en så genomgående fantastisk dag och upplevelse någonsin igen. Allting var perfekt, och det är först nu, ett år senare, som man verkligen börjar att begripa hur otrolig den bedriften egentligen var. Minnena av Europa-spelet är även de minnen som jag kommer att bära med mig länge. Efter en häftig och strapatsrik kvalfas till Europa League-gruppspelet, kulminerade Europa-spelet på många sätt i gruppspelets första match, då man ställdes borta mot ett av höstens allra bästa lag, Bayer Leverkusen. Det om något har varit en häftig resa att följa, och det har varit ett kvitto på vad Högmo egentligen har gjort med "kvartersklubben" Häcken.
Under denna magiska period har Högmo verkligen vunnit fansens hjärta, både på grund av framgångarna, men även på grund av hans innerligt varma personlighet. Han har varit en utmärkt ambassadör för klubben med sin obotliga optimism och ständiga professionalism. Vid varje givet tillfälle har han tagit tillfälle i akt att hylla oss supportrar, och han har aldrig kritiserat sina spelare utåt i media, oavsett hur det sett ut. Man kan argumentera för att Högmo har coachat Häcken i en period där det har varit lätt att agera som en riktig mysfarbror, under en period där det inte funnits några riktiga motgångar. Men faktumet att jag mycket hellre har Högmo som representant för min klubb snarare än, kanske något aningen bittra, profiler som Kim Bergstrand eller Mikael Stahre kvarstår. Att nästa tränare fortsätter i Högmos positiva anda är mycket att begära, men förhoppningsvis kan efterträdaren ta lärdom av det gentlemannasätt som Högmo har uppträtt på och åtminstone försöka att bevara den positiva anda som norrmannen satt runt klubben.
Vad händer i morgon? Ingen aning. Den viktigaste byggstenen har lämnat Häcken och det är med inslag av både spänning och oro som man nu blickar framåt inför nästa säsong. Det är skönt att luta sig mot det faktum att Högmo har lagt en stabil grund inför fortsättningen, och att spelartruppen som Häcken har till sitt förfogande alltjämt väldigt slagkraftig och spännande. Samtidigt går det inte att undkomma en viss oro när man tänker på det hål som bildas nu när Högmo lämnar, och rädslan att falla ner i mittenskiktet av tabellen igen efter ett par år som ett topplag är påtaglig. Mycket pekar på att det blir den assisterande tränaren Martin Foyston som ersätter Högmo. Anställningen av Foyston skulle vara en spännande sådan, och det skulle kännas bra att få en kontinuitet, där Foyston skulle kunna fortsätta bygga från platsen där Högmo lämnade. Han är väl förtrogen till vad Häcken sysslar med, och tänker fotboll på samma sätt som sin norska bundsförvant som han har samarbetat med i ett antal år. Trots detta har han aldrig varit huvudtränare tidigare, och måste därmed ses som lite av ett osäkert kort. Oavsett om det blir Foyston eller någon helt annan som ersätter Högmo finns det ett nyckelord, kontinuitet. Klubben förlängde nyligen kontraktet med Martin Ericsson, och det var ett glädjebesked, och det ger förhoppningar av att framgångsvågen kan fortsätta in i framtiden. Ledningen, med Jodin och Ericsson i spetsen, måste se till att bygga på den kultur som Högmos ledarstab har satt runt omklädningsrummet under de senaste åren. Förutsättningarna efter framgångarna under Högmos ledning är både ekonomiskt och spelarmässigt tillräckligt bra för att etablera sig som ett lag i Allsvenskans absoluta toppskick för en lång tid framöver.
För två och ett halvt år sedan kom han till Hisingen. Ingen hade kunnat ana vad denne norrman skulle uträtta på vår ö. Det har bokstavligen varit en banbrytande resa, en episk resa som tagit oss Häcken-anhängare till platser vi aldrig hade trott att vi skulle få besöka, och som har fått oss att drömma på ett helt nytt sätt. Nu lämnar han Hisingen för Japan, och jag talar för hela Häckens supporterskara när jag säger att Högmos avtryck har varit historiskt, och att han under sin tid i Häcken erhållit en permanent ikonstatus på Hisingen.
