Ronaldo? Nej tack, jag föredrar Johan Lind

Ronaldo? Nej tack, jag föredrar Johan Lind

Fråga dagens småkids vilka fotbollsspelare de gillar. Svaren blir Ronaldo, Kaká, Messi, Rooney, Zlatan, osv. Ronaldinho var min favorit, men idag föredrar jag Johan Lind.

När jag var sex år gammal började jag på Tångenskolan, en liten kommunal skola på Hisingen.
Mina klasskamrater på Tångenskolan älskade fotboll. De hade farsor som tog dem på Blåvittmatcher och de hade betalkanaler där de kunde se lag som Manchester United och Arsenal.
Själv var jag helt ointresserad av fotboll utan föredrog istället att peta mig i näsan och leka i sandlådan. När någon frågade mig vilket lag jag gillade, då svarade jag alltid ”Blåvitt”.
Jag hade ingen aning om vad Blåvitt var för något. Men med det svaret kunde jag som snabbast återgå till att trycka upp pekfingret i näsborren och sväva bort i min egen lilla värld.
 
Det var inte förrän jag började på en annan skola som jag blev intresserad av fotboll.
Vid 12 års ålder blev jag vän med en kille på min nya skola. Den här killen älskade fotboll och hans favoritlag var Real Madrid.
Efter flera månader hade han lärt mig tillräckligt mycket om olika spelare och lag så jag faktiskt fick upp ögonen för sporten. Min första favoritspelare blev Ronaldinho. Ronaldinho var teknisk, snabb och gjorde gudomliga mål. Mina klasskamrater i den nya skolan gillade spelare som Zidane, Kaká, och Ronaldo (den riktiga).
 
Även klasskamraterna på min nya skola var IFK:are till den största delen. Men när de frågade vilket lag jag gillade i Sverige så svarade jag ”Jag gillar inte svensk fotboll, men om jag var tvungen att välja så skulle det nog bli Häcken för de är från Hisingen”.
 
När mitt sista år på grundskolan drog igång, började jag följa fotbollen helhjärtat. FC Barcelona blev mitt lag och jag började även gilla spelare som t ex Puyol. Spelare som man inte läste mycket om, men som offrade ben och huvud för att rädda laget. Spelare som stolt marscherade ut på gräsmattan och krigade för sin klubb, inte bara för sin lön.
 
När jag började på gymnasiet fick jag helt nya vänner. Där hände någonting nytt, jag blev vän med fyra ÖIS:are. De försökte få med mig på matcher, men jag var fortfarande tveksam till svensk fotboll och hade ingen aning om hur fotboll kändes att uppleva live. Ett tag var jag nästan på gränsen till att köpa en matchbiljett för att se om det var något för mig, men det fick vänta.
Då jag bor på Hisingen passerar jag Rambergsvallen dagligen när jag åker till skolan. En morgon då jag passerade Rambergsvallen såg jag en skylt där det stod ”BK Häcken – IFK Göteborg 19.00”. ”Jaha, varför inte?”, tänkte jag. När jag anlände till skolan frågade jag ÖIS:arna om de ville följa med. En av dem svarade ”Visst” och hängde med efter skolan. När vi anlände till Rambergsvallen upptäckte jag en annan vän till mig promenerandes utanför arenan. Jag förklarade att vi var på väg till matchen och han sa att även han ville följa med. Han ville ställa sig i IFK-klacken, men vi bestämde till slut att stå vid Häckens klack.
 
1-02-03-0…och till slut 4-1…Jag trodde inte mina ögon, lilla Häcken som IFK borde ha spöat fick precis råpisk av Hisingsgänget. Visst, Häcken hade ingen stor klack, men den glädjen och värmen som jag upplevde var jag tvungen att uppleva igen. Så jag testade att gå på en till match…och en till…och en till…sen var jag fast.
 
Häcken hade många snabba och tekniska spelare men även väldigt stora och tunga spelare. I backlinjen fanns dock en kortare figur med nummer 2 på ryggen. ”Lind” löd texten över 2:an.
Jag började lägga märke till denna Lind som gjorde rensningar på mållinjen och kunde utföra brytningar som få kan. En efterlängtad match för mig var derbyt mot ÖIS på Gamla Ullevi då jag fick chansen att visa mina ÖIS-vänner varför just Häcken var mitt nya favoritlag.
Lind blev hur som helst tvungen att agera mittback under den matchen. Om jag inte minns fel fick ÖIS mittback agera anfallare under den matchen (Leinar). Johan Lind, 1.75 m mot ÖIS mittback som nästan var 1.90 . Johan Lind vann varje nickduell och blev omöjlig att passera.
Häcken vann matchen med 1-0 och jag hade en ny favoritspelare i Häcken, Johan Lind.
Match efter match såg jag hur Johan Lind uppoffrade sig för Häcken, precis som jag tyckte att Carles Puyol gjorde för Barcelona.
 
Idag är Johan Lind 36 år och har i skrivande stund spelat 540 matcher för Häcken under 16 år. På söndag spelar Johan Lind sin sista match i den gulsvarta tröjan.
Johan Lind är ingen vanlig fotbollsspelare, han är en legend. Han är den spelare som alla vill ha i sitt lag, men bara få har. Jag hade bytt ut tio st Paulinhos mot en Johan Lind (med all respekt för Paulinho). Jag ser längre inte Johan Lind som Carles Puyol, utan jag ser Carles Puyol som en Johan Lind.
 
På matcherna sjunger vi ”Stå upp, som Johan Lind”, men på söndag sjunger jag ”Stå upp för Johan Lind”.
Tack för allt Johan.
 
 
* Häcken leder 1-0 mot IFK, och Johan Lind räddar laget i matchens absolut sista skede. (Spola fram till 3:18) Du ser klippet här.

Poya Kaboteh2010-11-06 07:02:00
Author

Fler artiklar om Häcken