Work to do, Brage - Sandvikens IF 4-0
Norrettans seriesegrare 2017 visade sig vara väl rustade för Superettan, hamnade på en 6:e-plats i återkomstsäsongen 2018 och missade direktuppflyttning till Allsvenskan med ynka en poäng 2019. Kvalserien mot Kalmar FF visade sig för svår, men ett par veckorna senare uppenbarade sig en ny möjlighet till allsvenskt spel då Östersund nekades elitlicens. Som bekant räddade en överklagan och någon skum sponsor Östersunds allsvenska status, och berövade Brage på densamma.
Inte utan att man funderat på hur ett lag hanterar att dubbelt, eller egentligen trippelt snubbla på målsnöret. Att döma av intrycken från lördagens match,som spelades på fina anläggningen Kvarnsvedens IP, så är Brage fast beslutet att inte låta säsongen 2019 hålla dem tillbaka. Bengaler från Brageklacken och taggade, fokuserade spelare.
Så Brage kom ur startblocken i full fart med högt bolltempo och en hög press som förhindrade något längre rödvitt bollinnehav, ens i backlinjen. Yrvakna rödvästar mot grönvita furier. Mike Tysons matcher på 80-talet, där motståndaren antar en inledande period av poser och jabbande men åker i golvet efter 30 sekunder. 1-0 självmål på hörna, 2-0 Leonard Pllana viker in den i högra krysset (snyggt mål från matchens lirare, som dessutom var ensam om att spela i kortärmat), 3-0 hörna på första stolpen, 4-0 hörna på första stolpen igen. 4-0 och klockan stod på 12 minuter. Brage spelade snabbt utanför våra lagdelar, plågade oss med precisa crossbollar i ett centrerat Sandviken. Instick och kombinationer från rappa bollsäkra anfallare. Kalle Jansson revanscherade sig med ett par fina räddningar och vi började få grepp om försvarsspelet. Efter den första kvarten försvann i alla fall känslan av att det räcker med att slå in ett inlägg i rödvitt straffområdet för att göra mål. Fortfarande, det närmaste SIF hade skott på mål var ett misslyckat inlägg som seglade ner i händerna på bragemålvakten.
Inför andra halvlek slängde Brage in en handfull nya spelare, och matchen jämnades ut. Mot slutet, då Brage i stort sett bytt ut hela laget inklusive målvakt, var SIF det spelförande laget och hade bland annat tre lägen som skulle kunnat leda till mål - lobbförsök av inbytte Marcus Hägg och två nickar på nära håll från Leo Englund. Matchen avslutades med en Sandvikenhörna där den enda spelare i Brage som spelat hela matchen, segnade ner i smärtor.
Räknar man bort den löjeväckande inledande kvarten, och den fortfarande lite ovant sittande nya kostym som är Pelle Olssons diamantformation ( illa tajmat presspel, hål som dyker upp centralt, bristande kantspel) så var faktiskt inte, i alla fall dom individuella, prestationerna så illa.
Ytterbackarna Jimmy Hansson och Christoffer Aspgren var beslutsamma och aggressiva i försvarsspelet, vilket krävs i en centrerad formation där motståndarna har tillräcklig teknik för att vända spelet snabbt. Olof Mård och Emil Molin pålitliga i mittlåset. Moonga Simba och Slava Koidan var företagsamma och bröt en hel del uppspel - Emil Engqvist ser ut att fortsätta sin fina utveckling, Rasmus Lindgren gjorde sig själv rättvisa inför sitt gamla lag och sin gamla arena. Längst fram hade man det dock lite tyngre i första halvlek, Leo Englund och Naeem Mohammed sprang och slet men kunde inte bryta ner brageförsvaret och kändes bitvis förvirrade i presspelet. Leo kom igen i andra halvlek när oddsen utjämnats.
In från bänken kom Ibat Younis (VM), Marcus Hägg (FW), Melker Dahlqvist (CM), Fahrad Hosseini (VB) och Samuel Gussman (CM). Dahlqvist och Hägg hade fina minuter på plan, Younis och Hosseini kom inte riktigt in i matchen (inte mycket spel förlagt till vänstersidan), Gussman hade en del boll och levererade ett fint inlägg till Leo.
Ja, räknar man bort den löjeväckande första kvarten och det faktum att vi, av nyvunnen tradition, inte är ett slagkraftigt lag i början av februari, (man SKA väl vara nedtränad och ovan med bollen på försäsongen) så ger vi godkänt. Mer oroväckande är i så fall en annan försäsongstradition - skadeläget. Yannick Mukunzi - knäproblem, Raymond Mendy - vadproblem och man får onda aningar vad gäller Emil Bellanders uteblivna speltid. I matchtruppen fanns heller varken Jonathan Hellström eller Viktor Nordin. Mendy, Bellander och Mukunzi är sannolikt tre nyckelspelare i år och Hellström/Nordin innehar kvalitéer som vi vore väl betjänta av när säsongen sätter igång.
Diamonds are forever. Nej förmodligen inte, det här var årets första träningsmatch och förhoppningsvis kommer vi inte att ställa upp mittfältsdiamanten i matcher där vi i slagkraft är så underlägsna som gentemot Brage. I Svenska Cupen och i ett antal matcher under säsong bör vi, i väntan på att kostymen sitter bättre, falla tillbaka till det tryggare, raka 442, spela upp på target Emil Bellander, utnyttja kanterna, vässa kontringsspelet och hålla koll på första stolpen.
