Seger på Valhalla mot LSK
Häcken vann med 5-1 efter sen målexplosion mot Ljungskile
Drygt 100 personer hade tagit sig till Valhalla för att se BK Häcken spela årets första hemmamatch. Peter Gerhardsson hade precis som väntat roterat på en hel del positioner. På förhand handlade annars snacket om Moestafa El Kabir. Anfallsstjärna var uttagen i matchtruppen men startade på bänken.
Matchens inledning är präglad av en del kamp men Häcken tog tag i taktpinnen med stort bollinnehav. LSK försökte hitta positionerna och Markus Gustafsson var tillsammans med David Johannesson några av pådrivarna när laget försökte vinna mark med snabba omställningar. Tillbaka på det defensiva mittfältet var Oscar Lewicki. Landslagsmittfältaren vann många dueller och visade upp bra tempo.
I Häckens backlinje spelade David Frölund, Emil Wahlström, Fredrik Björck och nyförvävet från Qviding, Ronald Mukiibi. Just försvarspelarna skulle också ligga bakom Häckens matchetablering. 15 minuter in får hemmalaget hörna från vänster och Björck når högst och rakar in bollen efter en målvaktsretur.
Bara kort därefter ökar Häcken på sin ledning med 2-0 efter mål av Dioh Williams. Det stora förarbetet ligger annars Ronald Mukiibi bakom. Vänsterbacken vinner en svår duell i LSK-straffområde, och passar fram Williams som tämligen enkelt sätter in bollen i nät.
Ljungskile är inte ofarliga. Omställningsspelet är stundtals vasst och Aaron Nichols på högermittfältet bryter ibland in med farliga löpningar och instick mot David Johannesson i straffområdet.
2-0 står sig sedan i paus. Häcken lägger mycket fokus på djupledsspelet mot Alexander Jeremejeff. Sebastian Ohlsson visar goda intentioner och ser absolut ut att kunna växa in sin nummer 10-roll alternativt i en balansroll. Ronald Mukiibi, som egentligen är mittback, spelar rekorderligt, följsamt och moget som vänsterback.
På minussidan kan det tilläggas att passningsspelet ibland har en del att önska samt att spelarna verka ha någon slags ångest över att skjuta utifrån. Det fina kortpassningsspelet är vackert att titta på men när LSK packar ihop försvaret ska det till något utöver det vanliga för att sparka in bollen från mållinjen.
Häcken gör ett dubbelbyte i halvtid. In kommer Moestafa El Kabir och Carlos Strandberg som ersätter Sula Matovu och Dioh Williams.
Hemmalaget inleder med mycket boll och inbytte Strandberg får omedelbart en chans att näta men Alex Horwath i LSK-målet räddar. Men Ljungskilespelarna vek inte ner sig och låg betydligt närmare Häckenspelarna samt att backlinjen tagit ett steg längre upp i banan. Bortalaget är också ytterst nära att reducera i den 53 minuten efter en ribbträff. LSK äter sig långsamt in i matchen med aggressivt närkampsspel och täta markeringar.
Matchen står lite och väger. Häcken anfaller mycket via kortpassningsspelet och i den 57 minuten får laget en jättechans när Simon Gustafson och Moestafa El Kabir tvingar Alex Horwath till en svettig dubbelräddning. Horwath, provspelare i LSK, stärkte definitivt sina chanser till ett kontrakt efter den räddningen.
LSK reducerar i den 66 minuten till 2-1 genom Ken Sema. Målet är en bjudning sedan Fredrik Björck fumlat utanför straffområdet. Semas avslutning är klinisk och Peter Abrahamsson är chanslös på skottet.
Men ju längre matchen lider börjar temposkillnaderna synas mellan lagen. LSK orka inte riktigt trycka upp sin backlinje medan Häcken vinner andrabollar och sätter press på backlinjen med vasst djupledsspel mot El Kabir och Strandberg. Alexander Jeremejeff, som under första halvlek spelade anfallare, hade flyttat ner till vänstermittfätet, gör i den 77 minuten sitt första mål för klubben. Avslutet innanför straffområdet är resolut och sitter säkert i nätmaskorna.
Sista kvarten hänger bohusläningarna inte med. 4-1 kommer av Moestafa El Kabir i den 87 minuten och följs minuten efter upp med 5-1 efter ett rungande långskott av inbytte Leonard Zuta. Skottet från cirka 20 meter borrar sig ner i Horwaths vänstra hörn - snyggt!
Slutsatsen. Häcken växlar upp tempot i andra halvlek och då orkar inte Ljungskile med. Positivt var att laget fick spräcka såväl vinst som målnolla. Det märks att det är försäsong. Många av nyförväven ska växa in i laget men sammantaget var det viktigt att komma tillbaka med en seger. Ronald Mukiibi var en rolig överraskning och här finns det potential. Att som mittback gå ut på vänsterkanten är inte det enklaste (när han dessutom är högerfotad) men Mukiibi höll stansen föredömligt och glidtacklingen som ledde fram till Williams mål var klockren.
Ljungskile kämpar tappert och trots att laget bestod av en hel del provspelare fanns det inställning, hjärta och stundtals bra omställningsspel.
@Bennelind
