Halmstads BK - AIK
Ska Henok hitta ett framgångsrecept
Det här börjar skrivas timmen innan den där förmatchen ni vet. Vissa kallar den EM-final men vi som är insatta vet att det är en förmatch inför den riktiga matchen. Den som ska spelas imorgon kväll på Örjans Vall mellan Bollklubben från Halmstad och det enda laget som verkligen berör - AIK.
Den allsvenska omstarten blev inte vad vi hoppats på. Henok Goitoms första match i sin comeback som interimstränare - vilket jävla ord förresten - landade i en tung förlust mot ett av årets fiaskolag, Kalmar.
Ser vi tillbaka på den matchen finns det ändå lite att ta med sig. AIK var stundtals bra. Goitom tycks ha distansierat sig från Henning Bergs ofta ganska stabbiga 4-4-2 till förmån för en 3-4-3-uppställning, som visserligen ofta såg ut som 4-3-3 men oavsett vilka sifferkombinationer vi använder kändes spelet - ialla fall i perioder lite friare, lite innovativare och det gav en känsla av befrielse.
Nu ges det inga skönhetspoäng i fotboll. Inte heller får man något extra för att man är påhittig eller modig. Nej, det är poängen som ska spelas in och det lyckades inte förra helgen. Dessutom ska ärligt erkännas att det spel som då och då såg lovande ut andra stunder såg krampaktigt och självförtroendefattigt ut. Goitom måste göra mer än att skruva på sifferkombinationer. Han behöver få ihop en grupp som inte bara har en ny spelidé utan som även tror på den. Den uteblivna slutforceringen kännetecknar på något sätt ett lag utan riktig tro.
Nästa möjlighet att ta ett steg i rätt riktning erbjuds som sagt imorgon kväll. Moståndaren Halmstad är ett lag som - precis som AIK - blandat och gett hittills under säsongen. Fina segrar mot lag som Hammarby, Häcken och Värnamo har varvats med rejäla torskar mot Sirius, Kalmar och (kanske inte något som ska hållas för hårt emot Halmstad) Malmö FF.
Det finns ändå stora skillnader i de likheter kring hur Halmstad och AIK presterat under seriens snart först hälft. Låter det krångligt? Ok, låt mig förklara. Hallänningarna har skrapat ihop en poäng mer än AIK så här långt. Laget har vunnit sex matcher mot AIK:s fem men å andra sidan dragit på sig sju förluster medan AIK förlorat sex matcher. AIK har en minusmålskillnad på fem, Halmstads negativa siffra där är sex.
Så långt det alltså ganska likt. Skillnaden då? Jo, den ligger givetvis i kulturen och kravbilden. HBK har gjort ungefär det jag gissar att den genomsnittlige hallänningen förväntar sig. Laget har ofta varit något av en jo-jo som rest upp och ner mellan högsta och näst högsta serien. Det låter säkert Stockholms-kaxigt men jag skulle ändå drista mig till att påstå att i Halmstad tycker folket att det känns skönt så länge laget inte åker ur allsvenskan, kommer man på övre halvan är de glada och ifall man kommer ytterligare högre upp skapas riktigt stor glädje. Detta trots att man faktiskt vunnit lika många allsvenska guld som AIK i vad vi skulle kunna kalla för något sånär modern tid.
AIK med de moderna gulden 1992, 1998, 2009 och 2018 tangerar alltså HBK:s guld 1976, 1979, 1997 och 2000. (Jag vet att jag lämnar AIK:s allsvenska segrar i förkrigstid utanför den här statistiken) Ändå har AIK en uttalad kravbild om att nå Europaspel varje år även om den tillfälligt reviderats med det lite luddigare ”tillbaka till toppen så fort som möjligt”.
Ifall AIK som klubb i regel har höga krav och stora målsättningar är det inget mot vad vi supportrar har. Det är inte för intet som vi är hybrisklubben nummer ett i svensk fotboll. För grabbarna på Norra Stå (jag vet att där står tjejer också), gubbsen på Kaffe-och-mazarinplats (visst, en och annan gumma också) och Råsundafettot på Östra heter målsättningen ”tillbaka till toppen så fort som möjligt - helst igår”.
Det tråkiga är att det inte är så enkelt. Med kass ekonomi och konkurrenter som hittat smarta namn att värva både som spelare och tränare är AIK i en situation där - tror inte alls på klubbgubbar som förnekar det - försäljning av spelare är ett tvång. Tvingas man sälja med mer eller mindre kniv mot strupen drivs man ofta till mer eller mindre reaförsäljningar. Sedan är den onda cirkeln ett faktum.
Nå, låt oss (klyschigt va?) ta en match i taget. Halmstad kommer inte att bjuda oss på någonting imorgon. Poängen i det laglösa landet mellan kvalplats och övre halva är lika viktiga för alla lag. På pappret vill jag tro att AIK är det bättre laget. Halmstad är nästan provocerande onamnkunnigt. Vad sägs om att den spelare som är mest känd är känd för att vara MFF-backen Martin Olssons tvillingbrorsa?
Nu betyder inte det att Halmstad är ett lag med dåliga spelare - inte alls. Anfallet är förvisso försvagat sedan Villiam Granath lämnat men Naeem Mohammed får anses som farlig ifall hans fysiska status tillåter spel. På mittfältet heter navet Jonathan Svedberg - en kille som är något så ovanligt som klubblojal. Det rutinerade tränarteamet Haglund-Olsson känns inte låsta i system utan varierar utifrån motstånd och vi har sett dem spela 4-4-2, 4-3-3 och 5-3-2. Laget gör (såhär långt) färre mål än AIK men släpper å andra sidan även in färre.
Med det sagt känns matchen imorgon som ännu en sådan där måste-match. Laget som vinner får i alla fall något som liknar andrum medan torsk kan betyda att man är farligt nära det där kvalstrecket. Vi får hoppas att Goitom redan imorgon kan presentera en vinnande formel.
Anton Saletros linkade av senast - vi får hoppas att han spelar imorgon. Ständigt skadeförföljde John Guidetti (f ö lysande i EM-studion) klev av träningen i veckan med lindad fot - mer information om honom tycks inte gå att få. Vi har helt enkelt det lag vi har imorgon. Hoppas att det räcker.
Så, hur var det nu med den där lilla förmatchen? Jo, den vann Spanien med 2-1. Imorgon blir det riktig fotboll.