Slaget om älven: BK Häcken - IFK Göteborg
68 timmar kvar till avspark på Rambergsvallen. Storebror kommer på besök. Adrenalinet stiger för varje timma som går och hjärtat pumpar några slag snabbare än vanligt. Det luktar derby runt hörnet. Det regniga och kyliga vädret har bytts ut mot ett härligt vårväder som tagit Göteborg och Hisingen under sina vingar.
Jag sitter i mitt rum och målar upp olika scenarion i mitt huvud. Segerscenarion. Årets första trepoängare. Det smakar och känns redan fantastiskt. Ungefär som solresan man bokat och längtat efter under halvåret. Redan nu kan man känna den vita, varma sanden mellan tårna, de ljumma och svalkande kvällarna på terassen, klorlukten från poolen, de exotiska dofterna från marknaden, ljuden från havsvågorna som slår in mot strandkanten. Förväntningarna vi skapar ger en längtan efter något. Något som ska hända. Pirret i magen.
Matcherna mot IFK Göteborg är alltid speciella. Inramningen, de tusentals änglarna som reser över älven och hjälper oss att notera årets bästa publiksiffra, fotbollsungdomarna runt Göteborg och dess förorter som vallfärdar för att få en glimt av sina idoler, stämningen, historian, traditionen -lilla David mot jätten Goliat.
Jag kommer aldrig glömma omgång 1 säsongen 2000. Matchklockan hade precis tickat på 56 sekunder när en 17 årig Kim Källström i sin allsvenska debut stänkte in ledningsmålet mot IFK Göteborg på ett utsålt Rambergsvallen. Publikens vrål och glädje var av sällan skådat slag. De nästkommande tio minuterna satt jag med gåshud och rysningar längst hela kroppen och drömde mig bort. Tyvärr förstörde en viss Tomas Rosenqvist festen med två baljor innan Mikael Sandklef punkterade matchen om inte minnet sviker mig.
Efter denna gastkamrande match har det varit flera heta dueller mellan lagen under åren. 2005 flyttade BK Häcken matchen till Nya Ullevi. Sommar, sol och semestertider lockade drygt 12.000 åskådare till matchen. IFK tog tag i taktpinnen och även ledningen i första halvlek. De spelade bra och hade även bud på tvåan, framförallt genom livsfarliga hörnor och frisparkar från Oscar Wendts vänsterfot. I andra halvlek blir det en vänsterfot som får tala och den tillhör inte Wendt, utan vänsteryttern Eirik Dybendal som spräcker nollan på Bengt Andersson genom ett långskott. Jonas Henriksson och Dioh Williams avgör matchen sedan med 2-1 och även 3-1 innan samtliga getingar åker hem lyriska och i extas.
En annan minnesvärd match är hemmamatchen 2009 i omgång 3 när BK Häcken gjorde comeback i allsvenskan efter en längre sejour i superettan. Tom Söderberg är framme med kalufsen efter en fin Paulinho frispark och styr in 1-0 bakom en ställd Kim Christiensen. Josef Karlsson dunkar in tvåan innan nyinbytte Tjuren från Masthugget - Mathias Ranégie visar att släkten är värst genom att kriga in trean och punktera matchen definitivt med sitt 4-0 mål i 83e minuten efter en magisk andra halvlek. Tobias Hysén får tröstmåla på sin gamla hemmarena innan domaren blåser av matchen. Vi hade precis besegrat ett Blåvitt som krossat Djurgården med hela 6-0 veckan innan. Känslan gick knappt att beskriva. Inga adjektiv i den svenska akademiska ordboken kunde förklara vad man kände.
Samma säsong i returmatchen har vi en betryggande 2-0 ledning på Gamla Ullevi efter mål av Mattias Östberg och ännu en gång Josef Karlsson. Under matchens fem sista minuter åker vi expresshissen från sjunde himlen rakt ner till ett svart, djupt hål. 2-0 har plötsligt blivit 2-2 efter sena mål av Qvidningförvärvet Hannes Stiller och Tomas Olsson. Detta var början på matcher som slutade med ”övertidssyndromet” där motståndarna gjorde viktiga mål på oss under matchens sista minuter.
Förra säsongen möttes vi återigen tidigt, denna gång i omgång 2. På ett kallt och kyligt Ullevi hade 11 706 tappra själar slagit sig ner för att se matchen . Ragnar Sigurdsson stegade fram redan efter 24 minuter mot straffpunkten sedan IFK fått en straff. Pang, och Christoffer Källqvist ser bollen gå tätt utanför sin högra stolpe.
Resten av matchen ser ut som det brukar göra under marsmånad, slarvigt passningsspel, dåligt tempo och några halvhjärtliga försök till anfall, även om IFK Göteborg hade en och en annan chans att avgöra matchen. I 83e minuten får Häcken en hörna som Paulinho slår med fin precision innan landsmannen Vinicius nickar mot mål. Tobias Hysén står som en räddande ängel på mållinjen innan Jonas Henriksson ännu en gång visar att släkten är värst. 1-0 och tre friska poäng till Hisingen sedan domaren Jonas Eriksson blåst av matchen efter några nervösa slutminuter. Ett inte så rättvis resultat enligt mig, men ack så skönt.
På sensommaren kommer kallduschen. 8 augusti 2010 är och förblir dagen D. Ett svart kapitel i BK Häckens historia. Det är matchen som lämnade många supportrar chockade, förvirrade och besvikna. Efter en strålande start då Jonas Henriksson nätar efter fyra minuter får festen ett abrupt slut. Stefan Selakovic vaknar till liv och visar varför han vunnit skytteligan… nio år tidigare med sina 15 strutar för Halmstad BK. Tre mål, lekhumör, löpvillig och med sin kreativitet framstod ”Sella” som 23 år igen. Tillsammans med sina vapendragare Hannes Stiller och islänningen Elmar Bjarnasson gör de processen kort för BK Häcken. Slutsiffrorna skrivs ner till förnedrande 1-5. Med tungt huvud lämnade de gulsvarta fansen Rambergsvallen och än idag har jag svårt att förstå vad som hände, förutom att Blåvitt gjort sin hemläxa väldigt bra.
På söndag möts vi igen. En match som redan nu betyder mycket. Bägge lagen kommer med varsin förlust i bagaget. Lagen söker sina första pinnar i årets allsvenska samtidigt som de vill bjuda fansen på bra underhållningsvärde. Låt oss luta oss tillbaka, njuta av ytterligare ett spektakel och hoppas på ännu en minnesvärd match som vi kan minnas i många år framöver.
Under söndagskvällen vet vi svaret.
