Spelarkrönika: Ny säsong – nya möjligheter
Slavik Jevtushenko inviger spelarkrönikan med personliga tankar om fjolåret och den kommande säsongen. Slavik kom till klubben från Valsta Syrianska inför återkomsten till superettan 2010. Från sin centrala mittfältsposition styr han mycket av anfallsspelet med sin goda speluppfattning.
Ny säsong – nya möjligheter. Som man har längtat efter att kunna säga de orden med tanke på hur säsongen 2011 utvecklade sig för vår del. En mental prövning för ledare, spelare, funktionärer, publik och alla andra som brinner för IK Brage, en prövning som aldrig ville ta slut och som sårade oss enormt. En märklig utveckling där vår topplacering efter en tredjedel av serien förvandlades till en svit på sexton matcher utan vinst. En säsong då den berömda klyschan om det så svåra andra året blev en smärtsam verklighet för Dalarnas flaggskepp.
Men vi överlevde. Vi lyckades till slut mobilisera en kraft som tog oss ur den onda cirkeln och som via ett kvalspel gav oss chansen att spela elitfotboll även 2012. Matchen där vi bröt den förbannade sviten, borta mot ett erkänt svårspelat Ljungskile, är en sådan episod som man alltid kommer att minnas när man tänker tillbaka på sin fotbollskarriär. Att vi dessutom gjorde våra två mål med en spelare utvisad gör ju inte direkt saken mindre speciell. Den segern var utan tvekan helt avgörande för oss då vi äntligen fick känna att vi kunde andas igen. Strypgreppet var borta och kvalmatcherna mot Sylvia spelades med en sådan energi och beslutsamhet att vi till och med kunde njuta av dem trots det utsatta läget, vilket hjälpte oss att ta en odiskutabel slutseger.
Ett par månader senare befinner vi oss i mitten av februari. Såren har läkt, analysen av vår underprestation är gjord och vi längtar. Men nu längtar vi inte längre efter att få säga de orden som finns i rubriken, utan efter att få kliva in på arenorna runt om i Sverige och visa att vi kan så mycket mer än det vi lyckades få fram förra året. Vi längtar efter att få visa att vi kan kombinera bollinnehav med snabba omställningar, att vi är otroligt bra förberedda fysiskt och att vi bryr oss om den vackra och stolta skölden som vi har på våra tröjor.
Det har varit en stor ledar- och spelaromsättning inför årets säsong och naturligtvis har vi fortfarande en bit kvar innan vi kan leva upp till ovan nämnda målsättningar. Laget ska spelas ihop, de nya träningsmetoderna ska etableras och alla nya ska fängslas av den speciella Brage-andan. Men jag är helt övertygad om att vi kommer att vara redo när vi reser till Södertälje den 9:e april. Under föreningens två första år i Superettan har man inte haft den ekonomiska möjligheten att samla hela truppen på förmiddagarna vilket har lett till en begränsad träningsmängd. I år är situationen annorlunda och vi har fått chansen att träna mycket mer. Man märker genast en tydlig skillnad eftersom det nu finns tidsutrymme för övningar som vi helt enkelt inte hann med tidigare. Det kan handla om att nöta teknik, avslut, tillslag, fasta situationer osv – kort och gott detaljer som kan göra skillnad i matcherna men som lätt prioriteras bort då tiden är knapp. Detta faktum ger mig anledning att påstå att IK Brage kommer att vara bättre förberett än någonsin när det väl är dags för seriespel.
Men vi står som vanligt inför en mycket tuff säsong. Långa resor, svåra matcher, duktiga motståndare. Superettan är ingen lek. Man måste komma upp på en nivå som ligger väldigt nära max varje gång man drar på sig matchtröjan och det ställer krav på varje spelares förberedelser eftersom det oftast är små detaljer som avgör vilket lag som lyckas vinna. Allt måste optimeras, ingenstans får det slarvas. Koncentrationen och målmedvetenheten måste finnas på plats under en längre tid och det finns inte plats för några utsvävningar. Man är fotbollsspelare dygnet runt och allt handlar om att förbereda sig för nästa match. Kraven är höga men vi ska absolut klara av att hantera dem.
Våra förutsättningar är bättre än någonsin, stödet från fansen är starkare än på länge. Det är helt fantastiskt att vi nu har tre supportergrupperingar i form av Serik Fans, Ultras Immortalis och Sydfronten. Underbart positiva supportar som uppskattas enormt av varje spelare och som får oss att plocka fram de sista krafterna när det känns som tyngst. Hemma på Vallen är vi sjukt svårslagna tack vare stödet från Norra E.
Jag hoppas och tror att vi är mogna för att ta nästa kliv och på allvar etablera oss som ett stabilt superettanlag i tabellens övre skikt. För även om vi fortfarande är ganska långt ifrån de nivåer som IK Brage befann sig på under sina senaste glansdagar på 80-talet, med legender som Rolf Zetterlund, Göran Arnberg och Thomas Nilsson och de omtalade matcherna mot Inter i UEFA-cupen, så är det verkligen dags att genom starka prestationer på fotbollsplanen få folk att omnämna IK Brage med samma aktning och respekt som förr.
Vyacheslav Jevtushenko
IK Brage
Men vi överlevde. Vi lyckades till slut mobilisera en kraft som tog oss ur den onda cirkeln och som via ett kvalspel gav oss chansen att spela elitfotboll även 2012. Matchen där vi bröt den förbannade sviten, borta mot ett erkänt svårspelat Ljungskile, är en sådan episod som man alltid kommer att minnas när man tänker tillbaka på sin fotbollskarriär. Att vi dessutom gjorde våra två mål med en spelare utvisad gör ju inte direkt saken mindre speciell. Den segern var utan tvekan helt avgörande för oss då vi äntligen fick känna att vi kunde andas igen. Strypgreppet var borta och kvalmatcherna mot Sylvia spelades med en sådan energi och beslutsamhet att vi till och med kunde njuta av dem trots det utsatta läget, vilket hjälpte oss att ta en odiskutabel slutseger.
Ett par månader senare befinner vi oss i mitten av februari. Såren har läkt, analysen av vår underprestation är gjord och vi längtar. Men nu längtar vi inte längre efter att få säga de orden som finns i rubriken, utan efter att få kliva in på arenorna runt om i Sverige och visa att vi kan så mycket mer än det vi lyckades få fram förra året. Vi längtar efter att få visa att vi kan kombinera bollinnehav med snabba omställningar, att vi är otroligt bra förberedda fysiskt och att vi bryr oss om den vackra och stolta skölden som vi har på våra tröjor.
Det har varit en stor ledar- och spelaromsättning inför årets säsong och naturligtvis har vi fortfarande en bit kvar innan vi kan leva upp till ovan nämnda målsättningar. Laget ska spelas ihop, de nya träningsmetoderna ska etableras och alla nya ska fängslas av den speciella Brage-andan. Men jag är helt övertygad om att vi kommer att vara redo när vi reser till Södertälje den 9:e april. Under föreningens två första år i Superettan har man inte haft den ekonomiska möjligheten att samla hela truppen på förmiddagarna vilket har lett till en begränsad träningsmängd. I år är situationen annorlunda och vi har fått chansen att träna mycket mer. Man märker genast en tydlig skillnad eftersom det nu finns tidsutrymme för övningar som vi helt enkelt inte hann med tidigare. Det kan handla om att nöta teknik, avslut, tillslag, fasta situationer osv – kort och gott detaljer som kan göra skillnad i matcherna men som lätt prioriteras bort då tiden är knapp. Detta faktum ger mig anledning att påstå att IK Brage kommer att vara bättre förberett än någonsin när det väl är dags för seriespel.
Men vi står som vanligt inför en mycket tuff säsong. Långa resor, svåra matcher, duktiga motståndare. Superettan är ingen lek. Man måste komma upp på en nivå som ligger väldigt nära max varje gång man drar på sig matchtröjan och det ställer krav på varje spelares förberedelser eftersom det oftast är små detaljer som avgör vilket lag som lyckas vinna. Allt måste optimeras, ingenstans får det slarvas. Koncentrationen och målmedvetenheten måste finnas på plats under en längre tid och det finns inte plats för några utsvävningar. Man är fotbollsspelare dygnet runt och allt handlar om att förbereda sig för nästa match. Kraven är höga men vi ska absolut klara av att hantera dem.
Våra förutsättningar är bättre än någonsin, stödet från fansen är starkare än på länge. Det är helt fantastiskt att vi nu har tre supportergrupperingar i form av Serik Fans, Ultras Immortalis och Sydfronten. Underbart positiva supportar som uppskattas enormt av varje spelare och som får oss att plocka fram de sista krafterna när det känns som tyngst. Hemma på Vallen är vi sjukt svårslagna tack vare stödet från Norra E.
Jag hoppas och tror att vi är mogna för att ta nästa kliv och på allvar etablera oss som ett stabilt superettanlag i tabellens övre skikt. För även om vi fortfarande är ganska långt ifrån de nivåer som IK Brage befann sig på under sina senaste glansdagar på 80-talet, med legender som Rolf Zetterlund, Göran Arnberg och Thomas Nilsson och de omtalade matcherna mot Inter i UEFA-cupen, så är det verkligen dags att genom starka prestationer på fotbollsplanen få folk att omnämna IK Brage med samma aktning och respekt som förr.
Vyacheslav Jevtushenko
IK Brage
Vyacheslav "Slavik" Jevtushenko2012-02-17 11:00:00
