IFK Norrköping - IF Sylvia 1-1
Lillasystern snäser av storebror inför 12.780 åskådare. De flesta var storebrors kamrater.
Det var en liten skara Sylviavänner på Norra som återigen bevittnade Sylvias talang. Uan att vara subjektiv, kan jag säga att Sylvia helt klart var det bättre laget.
Första skottet på mål lossades redan efter 3 minuter av Maic Sema, som visade stor spelglädje ute till vänster. Minuten senare serverade han läckert högeryttern Ibrahim Atiku ett friläge som tyvärr inte slutade på ett optimalt sätt. Sylvia finspelade och jag skulle inte heller varit lycklig om jag stått i Peking Fanz första halvlek. Sylvia ägde. Totalt. Vi på Norra ägde de IFK Fans som hittat fel.
Även Friman och Åkervall var på hugget. Friman hade ett bra läge i minut 17 som hamnade en bit utanför men det var styrkan att våga lyckas som var fantastiskt härlig att se. Parkens "vita hjältar" hade stora problem att få ordning på ett stormande Sylvia som gång på gång föste upp bollen högt i den offensiva planhalvan. Avslut matades ungefär var tredje minut i snitt. Närmast hälften på mål vilket är en bra statistik i Sylviamått. Den farligaste IFK:aren var nummer 13, Dybendal som var framme och högg några gånger men det slutade oftast med ett skott utanför ramen. Sylvia borde, när pipan i domarens mun skrek vila, ha tagit ledningen med åtminstone två mål.
I andra halvlek var det ett betydligt starkare IFK vi fick se. Men ändå inte helt lysande. Sylvia svarade med kyligt spel. Peter Karlsson bjöd på en fin benparad när han överlistade Bruno Santos i friläge. Självklart tappade blåvita koncentrationen som omvandlades till frustration. Många gånger såg man IFK spelare fula sig lite med de mindre Sylviaspelarna. Domaren brydde sig inte särskilt mycket men ett par kort borde nog hoppat ur fickan vissa tillfällen. Viktigast var i alla fall att vi själva inte tappade humöret. Ledningens varning tycks ha påverkat grabbarna på ett mycket positivt sätt. Det finns nu en stolt dryghet i Sylviahjältarnas blickar. Och tack vare det kunde vi trycka tillbaka och slutligen få det önskade ledningsmålet. I den 62 matchminuten damp bollen ner vid fötterna på den briljerande mittbacken Henric Andersson som enkelt kunde, efter Fredrik Åströms hörna, förpassa bollen till dess nätlika vagga. 0-1.
Glädjen var gränslös. Sylvia lyckades spräcka IFK Norrköping på Parken med säkerligen 11.000 Kamrater i omgivningen. Förnedringsfaktorn steg. IFK drabbades av panik och toksatsade uppåt.
Superbe mittfältaren Ibrahim Atiku var tvungen att kliva av planen i den 63 minuten. Det var slutet på Sylvias glans. IFK Norrköping vaknade upp och började pressa spelet mot den centrala delen av planen. Vilket plockade bort Sylvias trollkarl Maic Sema. Kvitteringen var ett faktum. Även IFK Norrköpings mål var på en hörna. Målskytten var Stefan Thordarson.
Sista 25 var ett chansspelande från båda lagen. Inga direkta farligheter tillkom. Spelarna var trötta men ville vinna. Men ännu mindre förlora.
Matchen slutade 1-1 och jubel från oss Sylviaälskare.
