Mikael Roth talar ut
2-1 slutade matchen mellan IFK Norrköping och Gefle. Däremellan sade IFK Norrköpings kapten ett par saningens ord.
Jag, som för övrigt inte sett upp till IFK Norrköping som så många andra Norrköpingsbor, tyckte synd om laget efter förlusten mot Kalmar, mot Elfsborg, då spelarnas ansikten ristades av skamkänslor inför sin hemmapublik. Fotboll är sådan. Vinner man inte har man inte tagit till vara på sina chanser. Det visste de, samtidigt som fansen påpekade det.
Imorse kände vi på oss att det skulle gå bra för IFK. Det låg i luften, precis som det oväder, som framåt eftermiddagen skulle visa sin kraft. Regnet som blötte nätmaskorna. Men, redan efter ett par minuter in i matchen ledde hemmalaget med 1-0. Och inte allt för lång tid även 2-0. Domaren blåserav första halvlek. Jag är inte på plats, jag sitter i soffan hemma framför TV:n, och jag får höra det som kommentatorn aldrig trodde sig få höra från en lagkapten.
Orden var i lekhet med:
"Vad säger du om första halvleksbilden."
"Inte alls bra, vi borde ha satt fler chanser än vi gjorde och hade alltför många misstag bakåt."
"Men nu känns väl första tre hemmapinnarna nära?"
"Absolut inte. Det finns inget som talar för det. Tack"
Därefter vrids kameran tillbaka till en förvirrad man med mikrofon i handen. Han trodde inte sina öron. Han hade inte väntat sig ett så ärligt svar. Han har förmodligen aldrig fått ens ett hälften så ärligt svar av en lagkapten förut.
Saken är den, att ett sådant uttalande bevisar att personen ifråga är så mycket starkare innobords än folk som håller skiten inom sig. Att våga släppa ut spänningar i sin egen atmosfär bevisar inte bara mod, utan också en stark mogenhet. En vilja om att inte låta problemen hamna bortom kontroll.
Jag, som Sylviafan och inte alls särskillt förtjust i IFK Norrköping, lyfter på hatten och hedrar Mikael Roth, för hans ärlighet, och för ett viktigt uttalande i fotbollsvärlden. Tack
