Umeå FC-Skellefteå FF 3-0: Islossning i solen
Värmande väderlek och spel när Umeå FC lekande lätt avfärdade ett blekt Skellefteå.
Solen sken varmt när Umeå FC för andra helgen i rad träningsmatchade på hemmaplan, denna gång mot fjolårets seriekonkurrent Skellefteå. Tränare Sandahl valde dagen till ära att laborera med startuppställningen då vänsterback Stigedahl fick agera central mittfältare och det unga centrala mittfältslöftet Sundström fick tolka högerbacksrollen. Logiskt hade kanske varit att göra det omvända. Nyförvärvet Kerkich testades dessutom som vänsterytter medan Wikström fick debutera på topp.
Umeå FC (4-4-2): Augustsson; Sundström, Ismail, Sillah, Sjöström; Fällman, Stigedahl, Gilligan, Kerkich; Wikström, Erlich.
Matchen kom inledningsvis att präglas av ett trevande spel från bägge lag med en del bryska dueller av tydlig derbykaraktär. I den första halvlekens mitt kunde UFC erövra en frispark i vänsterläge. De som såg matchen mot Piteå hade föraningar om att Kerkich har god precision på död boll och mycket riktigt kunde marockanen knorra in ledningsmålet lekande lätt. Fem minuter före pausvilan - och det dagen till ära gratis fikat, hatten av för det! - kunde Wikström trycka dit 2-0 efter ett inlägg av Fällman. Noterbart i övrigt från de första 45 är att Augustsson fick sträcka ut ordentligt då han tippade ett fräsande distansskott i stolpen och ut.
I den andra halvleken genomfördes en rejäl vårstädning av bänken, bland annat med ett trippelbyte där nyckelspelarna Wennebro, Mårtensson och Lundström kom in. I det skedet övergick UFC till att ha Lundström i en central släpande anfallsroll vilket flyttade pjäserna till 4-4-1-1/4-2-3-1. Med andra ord inte en roll på vänsterkanten för Kung Erik, vilket inte hörde till ovanligheterna under 2014. Av nämnd trio såg anfallaren ut att vara i bäst fysisk form jämfört med de blondlagda mittfältskreatörerna. Tur då att seriepremiären dröjer ytterligare en dryg månad.
Även Matheus Fernandes fick hoppa in men hade svårt att lämna några särskilda avtryck. Unge Sandström och den äldre upplagan av Sjöström, applåderad vid inhoppet, fick även de speltid.
Resultatet stannade vid 3-0 men kunde och borde ha varit det tredubbla om det inte vore för ett tillnärmelsevis pyromaniskt målchansbrännande. Framförallt Ismail kunde ha gjort en handfull mål på de fasta situationer man vaskade fram men fick nöja sig med ett välplacerat nickmål. Segerns betydelse är förstås noll och intet men definitvt en kvalitativ uppryckning jämfört med förra helgen.