AIK-Värnamo: 2-0 (1-0)
IFK Värnamos cupäventyr blev kortvarigt och avslutades med en tredje raka förlust, denna gång mot AIK. Trots en stabil defensiv insats räckte laget inte till offensivt och föll med 2–0 i en match som i slutändan saknade betydelse för smålänningarna
Den svenska cupen blev ingen succé för Värnamo, snarare tvärtom. Trots en godkänd insats så blev det förlust i den sista matchen mot AIK. Innan gruppspelet började så förväntades drabbningen vara en gruppfinal, men i slutändan nådde inget av lagen slutspelet. Värnamo var utslagna innan matchen började och därmed var drabbningen mer av en vänskapsmatch för smålänningarna.
För Värnamo startade:
Keto
Larsson – Andersson – Rapp – Björnström
Adjei – Le Roux – Lohikangas
Bilalovic – Alsalkhadi – Zeljkovic
Det mest anmärkningsvärda är mittfältet där både Wenderson och Thern sattes på bänken i stället för Adjei och Lohikangas. Dessa petningar berodde dock på känningar. I backlinjen gick Rapp in som mittback i stället för Grozdanic samtidigt som Zeljkovic startade i stället för Johansson.
För AIK startade:
Nordfeldt
Thychosen – Papagiannopoulos – Benkovic – Isherwood
Hove – Csongvai – Saletros
Redkin – Andersson – Besirovic
Uppställningen innehåller flera namn som inte spelade i AIK under fjolåret. Det tyngsta nyförvärvet är nog Benkovic, en kroatisk back som tillhört både Leicester City och Udinese. En annan anmärkningsvärd detalj med elvan var att Guidetti petades till förmån för Andersson, ett beslut som skulle löna sig.
Första halvlek:
Värnamo får en mardrömsstart, redan efter tre minuter kommer nämligen 1-0. Situationen börjar med ett inlägg som Bilalovic nickar rakt ut till Andersson som nätar via en halvvolley. I viss mån har Värnamo otur i sekvensen eftersom Andersson får en kalasträff och sannolikt inte kommer kunna upprepa bedriften på många försök framöver. Samtidigt är det slarvigt av Bilalovic att nicka bollen rakt ut i stället för i sidled.
Trots det tidiga underläget så gör Värnamo en bra första halvlek rent defensivt. En indikation på det är att utöver målet så har AIK inga farliga chanser. Värnamos backlinje och mittfält rör sig synkroniserat tillsammans vilket stänger ytor. Stockholmarna försök till snabba omställningar leder ingen vart.
Värnamos offensiv är dock alltför svag, man skapar knappt några chanser trots högt bollinnehav. Ofta var det så att Värnamo hade bollen på offensiv planhalva samtidigt som AIK hade många spelare på rätt sida. I de situationerna blev det många korta sidledspassningar vilket är enkelt att försvara sig mot. Emellanåt försökte man gå ut på kanterna men det var inget som hotade AIK. Inläggen som blev inslagna nickades enkelt ut av de svartklädda försvararna. Värnamo hade behövt ha högre tempo i passningsspelet och fler passningar mot djupledslöpande spelare.
Värnamo har tre avslut under den första halvleken och inget går på mål. Det bästa läget kommer i den 23:e minuten efter att hemmalaget slarvat. Målvakten Nordfeldt slår en utspark rakt till Bilalovic som därmed har en fri skottyta men hans avslut är uselt.
Andra halvlek:
Den andra halvleken är mer fartfylld än den första och Värnamo har en del bra attacker. I den 49:e minuten så fintar Alsalkhadi en motspelare och passar sedan till Zeljkovic som tagit sig in i boxen. Den sistnämndes skott blockeras dock. Värnamo är trygga med bollen och har ett högre tempo i passningsspelet samt fler förflyttningar under början av den andra halvleken. Det leder bla till att både Alsalkhadi och Kalu får ett fint skottläge vardera. Trots en del finlir utanför straffområdet så har Värnamo svårt att ta sig in i målzonen. det området försvaras väl av AIK.
I försvaret kändes det tryggt. IFK var nämligen kompakta och det var svårt för AIK att ta sig in i Värnamos straffområde. Gnagets första målchans, i den andra halvleken, sker via frispark och det dröjer fram tills den 68:e minuten, då är det Csongvai som testar.
Från och med den 70:e minuten så tycker jag det är jämnt och mycket av spelet sker på mitten av planen. Det tycks stå och väga under en period, men i den 78:e minuten så kommer det definitiva avgörandet. AIK gör ett sidbyte där bollen byter kant så att Thychosen får den. Ytterbacken slår sedan ett skottliknande inlägg som prickar Guidettis panna varpå anfallaren nickar in 2-0. Det är Grozdanic som går bort sig i markeringsspelet i den sekvensen.
Efter det är matchen avslagen och båda lagen vill nog mest bara spela av tillställningen. Värnamo är som bekant redan ute ur cupen och tycktes ha gett upp, samtidigt som AIK ville bevaka tvåmålsledningen för att ha en chans till avancemang. I den fjärde tilläggsminuten så kunde dock spänningen ha ökat. Det som händer är att Kalu levererar ett inlägg och Bozicevic, som hittat en lucka mellan två försvarare, får ett jätteläge med huvudet men Nordfeldt räddar. Inhopparen är framme på returen men avslutet går utanför.
Tankar efter matchen:
Tidigare i artikeln har jag beskrivit Värnamos insats som ”godkänd” och det är något jag håller kvar vid, trots förlusten. Att insatsen är godkänd innebär dock inte att den är extraordinär. Det som Värnamo gör bra är att man är trygga i bollbehandlingen, synkade defensivt och släpper till relativt få chanser. Lagets främsta svaghet är dock det offensiva, trots det skapades det några chanser och man var enligt mig förtjänta av ett mål. Våra motståndare var dock bättre i de avgörande sekvenserna.
Bland spelarna så ger Rapp ett stabilt intryck, både när det kommer till defensiva aktioner och bolltrygghet. Han har imponerat mer än både Hugo Andersson och Grozdanic under försäsongen. Även Björnström gör det hyfsat när det kommer till försvarsspel. Mot AIK fick dock inte spelaren ut något i offensiven trots en del löpningar framåt. Längre fram är det Alsalkhadi som varit Värnamos starkast lysande stjärna under cupspelet, och det var han också mot AIK. Problemet är att han blir för ensam där uppe och mot AIK hade han få lekkamrater att kombinera med.
Dessvärre är Zeljkovic blek matchen igenom och inte heller Bilalovic kom till sin rätt. Jag har tidigare uttryckt att Zeljkovic inte varit på ”Örgryte-nivåer” sedan han anlände till Småland och det är således ingen lirare som jag hyser några större förhoppningar kring. Men kanske lyckas han motbevisa mig när Allsvenskan sparkar igång. På mitten gör Lohikangas det ”okej” men jag anser att han inte håller rent tekniskt för att passa som innermittfältare. Under delar av matchen hade han också det kämpigt med positionsspelet.
Värnamo lämnar alltså svenska cupen med tre raka förluster och inför Allsvenskan finns det viss ångest och oro. Cupspelet har nämligen några likheter med det röriga fjolåret. Det som avses är tidigt insläppta mål, enkla misstag och en trög offensiv. Samtidigt finns det också ett arenaproblem i bakgrunden som späder på oron. På den positiva sidan så kan det nämnas att man rent spelmässigt var värda mer än noll poäng. Dessutom har spelare likt Rapp, Alsalkhadi och Bilalovic gjort det hyfsat under försäsongen. Kanske får någon av dessa tre ett genombrott när Allsvenskan börjar.
