En vinst av två möjliga mot bottenrivalerna!.
Värnamo har spelat mot Kalmar och Norrköping under de två senaste omgångarna, mot Kalmar blev det förlust och mot Norrköping så vann man.
Undertecknads begränsade förmåga att kombinera skrivandet på Svenskafans med privatlivet gör att det återigen blir en komprimerad text där två matcher sammanfattas.
Värnamo-Kalmar FF: 0-2 (0-2)
Efter nio raka bortamatcher fick Värnamo äntligen spela sin riktiga hemmapremiär där Kalmar FF stod för motståndet. Premiären blev dock en flopp, man föll nämligen med 2-0 efter att den förre IFK-spelaren Jonathan Ring samt skicklige Simon Skrabb målat för KFF.
Gästerna började matchen piggast och var bättre under den första tiominutersperioden. Därefter var tillställningen jämn spel- och chansmässigt med mycket boll i de centrala zonerna. I den 31:a minuten drämmer Ring till från distans och bollen letar sig in i nätmaskorna. Ledningen utökades fyra minuter senare i samband med en snabb omställning där Jafapour får bollen på kanten, slår ett långt inlägg mot Trenskow som nickar ner mot en yta dit Skrabb är på väg. Det leder till att den sistnämnde kan styra in 2-0.
Värnamo kommer ut aggressivt i den andra halvleken och man har några avslut i återuppstarten. Den framåtlutade strategin leder dock till att Kalmar får omställningsmöjligheter och det blir därför en del kontringar som resulterar i ”rödklädda chanser”. Det blir dock inga mål för Kalmar under halvleken, men det är ändå en lyckad insats ur deras synvinkel. Ledningen känns nämligen kontrollerad och IFK får aldrig till en kraftfull forcering.
Värnamos prestation var en besvikelse och förlustens tyngd ökar då Kalmar är en direkt konkurrent i bottenträsket. IFK försökte spela med en hög backlinje och hade man-man-inslag i sitt defensiva spel. Det fungerade ”okej” när man hade många spelare på rätt sida, då behövde Kalmar anfalla mot dubbla försvarsblock.
När IFK tappade bollen och Kalmar gavs möjligheten att ställa om så var det dock instabilt och defensiven kändes ihålig. Kalmar lyckades nämligen ofta hitta fria ytor i offensiven vilket kan förklaras med att Värnamos backar inte var tillräckligt synkade. Under matchen försökte ofta högerbacken Winsth gå upp och vara med i anfallet. Det är inte nödvändigtvis ”fel” men risken är att det öppnas upp ytor och det märktes. Trenskow och Skrabb var väldigt bra i kontringsfasen och även Islamovic gjorde det bra inuti boxen.
Vid båda målen så går det att identifiera slarv. Rings mål kan förvisso beskrivas som en skicklig individuell aktion, och det är i regel något som är svårt att försvara sig mot. Samtidigt så hamnar bägge mittfältarna, Näsström samt Wenderson, långt ner i den situationen. Ingen är särskilt nära Ring i skottögonblicket vilket gynnade honom. Slarvet var desto tydligare när Skrabb nätade, Rasheed missar nämligen målskyttens löpning och även Hasic blir alltför bolltittande.
Även i det offensiva så finns det saker att förbättra. I matchen mot Kalmar så lyckades inte Värnamo etablera ”sitt” spel, där man genom högt bollinnehav, snabba passningar och mycket rörlighet hittar försvarsluckor och skapar målchanser. Bolltryggheten fanns inte där utan det blev flera enkla bolltapp. När väl IFK hade bollen så hade man svårt att bryta sig igenom Kalmars försvarslinjer, de opreciserade krossbollarna och de höga djupledsbollarna var inget att hänga i grannen.
En potentiell förklaring bakom detta är att Wenderson, som är ”spindeln i nätet”, stod för en mellanmjölk-insats där han var otrygg med bollen och tog osmarta beslut. Ibland ”dribblade” han exempelvis till sig problem i stället för att ta enkla lösningar.
Det blev få målchanser och knappt någon som kan kategoriseras som ”farlig”. På slutet fanns det förvisso några bra inlägg som nådde rätt adress, men då saknades skickligheten i huvudspelet, det gäller bla Zeljkovic och Johansson.
Det förekom tillfällen då Kalmar tappade bollen och hade få spelare på rätt sida. I de situationerna så hade Värnamo kunnat skapa farligheter i form av snabba omställningar, men den förmågan saknades i den här matchen. De lyckade omställningarna är således lätträknade.
På individuell nivå så är det egentligen ingen spelare som utmärker sig positivt. Ett möjligt undantag är Bergh som kan få beröm för sitt slit där han tog flera nyttiga defensiva löpningar när Kalmar kontrade. Även Zeljkovic gör ett bra inhopp och tar sig till några skottlägen, men hans avslut var oprecisa.
Norrköping-Värnamo: 0-4 (0-1)
Värnamo följde upp förlusten mot Kalmar med en viktig 4-0-vinst mot Norrköping på Platinum Cars Arena. Inför omgången så stod lagen på elva poäng vardera, Värnamo var på 13:e plats samtidigt som motståndarna var på negativt playoff. En förlust skulle därmed resultera i att Värnamo hamnade på fel sida av ”playout-sträcket”, vilket tack och lov inte blev fallet.
Värnamo håller alltså nollan och det är en indikation på att defensiven gjorde det bra. Eloge kan ges till Rasheed som gör en fin reflexräddning i början av matchen och dessutom är dominant i luftrummet flera gånger. Försvarsspelet var bra på kanterna där Norrköping hade svårt att komma loss och skapa något. Lohikangas, som fick starta, var tryggheten själv på vänsterbacksplatsen.
Försvarsspelet centralt i banan är inte riktigt lika bra. Ibland lyckades nämligen Norrköping etablera farliga anfall genom attacker längs de centrala korridorerna. Ett exempel sker i den 29:e minuten när Lushaku slår en höjdboll mot Prica, som sprungit ifrån Larssons markering. Både Prica och Rasheed går på bollen och det slutar med att målvakten hinner först i det läget.
En annan begränsning för IFK var försvaret i luftrummet där man flera gånger förlorade nickdueller i farliga ytor, särskilt Larsson hade det tufft. Exempelvis i den 19:e minuten så slår Traustasson en frispark in i boxen och det är nära att Eriksson kan nicka in den medan Larssons markeringsspel är klent.
Det kanske låter ”hårt” att vara kritisk mot Värnamo efter en match som denna där man vinner med 4-0. Samtidigt så är fotboll en sport där resultat och den faktiska prestationen inte alltid matchar varandra utan tillfälligheter kan få stor effekt i enskild match. Det betyder inte nödvändigtvis att Värnamos försvar var ”dåligt” men samtidigt fanns det defensiva svagheter och hade Norrköping varit mer kliniska så hade det kunnat bli ett insläppt mål för Värnamo.
Om vi ska säga något positivt så är det att Värnamos sista 30 är stabila. Norrköping skapar inga farliga målchanser under den perioden, det är primärt desperata distansskott och dessutom några försök via fasta situationer från deras sida. I det läget framstod Värnamos defensiv som trygg och stabil.
På mitten så förekommer en del slarv, särskilt i den första halvleken. Värnamo försökte oftast spela sig fram med hjälp av korta passningar längs marken och ibland blev man uppätna av Norrköpings press. Näsström gjorde ingen succéinsats och stod för flera borttappade bollar och även Adjei hade det jobbigt tidvis.
En slutsats som skulle kunna dras av det faktumet är att Wenderson bör vara mittfältare och inte mittback. Även om brasilianaren är något ojämn så är han en bättre bollbehandlare än Adjei och Näsström.
Återigen så är det på sin plats att nämna att andelen korrekta passningar ökar under den andra halvleken. Därmed avslutar också Värnamo starkt utifrån det perspektivet.
Det går inte att underkänna anfallsspelet med tanke på att fyra mål görs, bilden kan dock nyanseras. Det första målet är resultatet av ett fint samspel mellan Engvall, Bergh och Kalu, det andra och det tredje är i hög grad konsekvenser av dålig Norrköping-defensiv och det sista är ett distansskott som går in lite turligt när Peking inte kan rensa undan bollen.
Om jag räknat rätt så har Värnamo tre avslut på mål under den andra halvleken, och nätar alltså tre gånger om. Utöver det så har också Bergh ett skott under denna period som går i gaveln. Rent konkret så skapar alltså Värnamo ganska lite trots att man gör tre mål under sista 45. En tolkning av detta skulle kunna vara att Värnamo inte var så pass överlägsna som resultatet antyder.
När Värnamo anföll mot ordnat försvar så var det utmanande för laget. Ibland brukar det sägas att ”det fanns positiva tendenser”, vilket brukar avse någon snygg dribbling eller en passningskombination som dock inte ledde till något konkret. Det fanns saker av den varan i denna match. Värnamo var därmed ganska bra utanför offensivt straffområdet men hade svårt att ta sig in dit när Norrköping hade många spelare i försvarszonerna.
Desto mer lyckosamma var Värnamo när det kom till snabba omställningar då Norrköping hade få spelare på rätt sida. Ibland uppstod omställningsmöjligheter som en konsekvens av Norrköping-slarv och ibland skedde det efter att Värnamo spelat sig igenom snabbt på egen planhalva.
I omställningarna så var det ofta Engvall som var spelfördelare och han intog därmed en viss ”playmaker”-roll. Det var framför allt på vänsterkanten, med Bergh i spetsen, som Värnamo försökte utmana och det syntes vid 1-0-målet. Bergh har utvecklats sedan han kom till IFK och är giftig offensivt med sin speed och sina fina inspel.
På den andra kanten var det inte riktigt lika livligt. En förklaring bakom det kan vara att Värnamo inte hade någon tydlig högerytter utan det var flexibelt, ibland var exempelvis Zeljkovic på den positionen och ibland gick Winsth upp.
