Matcherna mot Häcken och Halmstad summeras
Värnamo spelade 2-2 mot Häcken, men förlorade mot Halmstad med 1-0. Värnamo är fortsatt indragna i bottenstriden.
I artikeln så sammanfattas Värnamos två senaste matcher. Anledningen till att det blir en komprimerad artikel av detta slag är tidsbrist.
Värnamo-Häcken: 2-2 (0-2)
Hemmamatchen mot Häcken slutade 2-2. Gästerna inledde matchen med två tidiga mål, det ena var ett självmål och det andra var en fullträff från Inoussa. IFK hämtade dock upp underläget, i början på den andra halvleken styrde Engvall in ett avslut från Alsalkhadi och på stopptid höll sig Kalu framme.
Inför matchen så saknades Larsson och Wenderson vilket är två ordinarie Värnamo-spelare. Särskilt den sistnämnde hade behövts mot de gulsvarta. Värnamo kändes nämligen defensivt ihåliga i området mellan halvplan och straffområdeslinjen där Häcken kom igenom enkelt. Det syntes bla vid 2-0-målet. Med Wendersons tuffa duellspel så hade det nog varit svårare för gästerna att avancera på offensiv planhalva.
Särskilt Lindberg var svårhanterlig. Den offensiva mittfältaren flöt smidigt när han hade bollen och hittade flera kreativa lösningar. Även Rygaard gjorde det bra i rollen som spelfördelare. En annan vass pjäs var kantspelaren Agbonifo som visade upp en fin dribblingsförmåga. En sak som kännetecknade Häckens anfall var att man hade många spelare delaktiga och det var utmanande för IFK.
Ytterligare en faktor som kan tänkas ha missgynnat Värnamos försvar var mittfältets sammansättning. Centralt befann sig Thern och Näsström samtidigt som Adjei och Zeljkovic tog varsin kant. Samtidigt spelade Rygaard, Lindberg och Amane på Häckens innermittfält medan ytterbackarna ofta fyllde på bakifrån. Det bidrog till att det ofta blev numerära överlägen till bortalagets fördel vilket gynnade ”Getingarna” i speluppbyggnaden.
Värnamos försvar inuti straffområdet var dock hyfsat. Häcken hade det nämligen svårt med att ta sig in i den ”gyllene zonen” (mitt i straffområdet) och avlossade i stället många skott utanför straffområdet. Dessa lyckades IFK i sin tur ofta blockera. Värnamos försvarare var också bra på att styra de gulsvarta mot dåliga vinklar vilket gjorde det svårt för gästerna.
Som tidigare skrivet så släpper alltså Värnamo in två mål. Det första är oturligt där ett inspel från Lindberg går in i mål efter att Rasheed boxat bollen på Näsström som i sin tur styr in 1-0 i egen kasse. Det kan för övrigt påpekas att självmålet gick in via stolpen för att betona de små marginalerna. På det andra målet så är mittfältet passiva när Lindberg tar sig fram vilket gör att han kan slå en enkel passning till Inoussa som prickar in 2-0 från straffområdeslinjen.
I offensiv riktning så gjorde IFK det bra under den första halvan, man skapade nämligen flera lägen. I den 17:e minuten så har Kalu bollen samtidigt som Zeljkovic tar en löpning in i straffområdet. Kalu passar i sin tur till den sprintande spelaren som därefter avslutar men Abrahamsson räddar och Lundkvist rensar returen.
I den 25:e minuten så slår Grozdanic en höjdboll och den går mot Engvall. Den sistnämnde nickar vidare till Kalu som tar emot och skjuter men skottet går utanför. På tillägg dök ytterligare en farlig chans upp efter att Näsström, Zeljkovic och Bergh kombinerat med ett snabbt passningsspel. Det slutar med ett inspel från Bergh som går till Kalu som avlossar men Abrahamsson räddar.
Värnamo spelade kvickt på offensiv planhalva och tog sig flera gånger till farliga ytor inne i straffområdet. Det syntes att Mravac ville spela rakt och utnyttja det faktum att Häcken blev tunna bakåt när man anföll med många man. Det var ofta Thern som försökte slå långa passningar som skulle skära mellan lagdelar och resultera i farliga lägen.
Den andra halvleken har en annan karaktär. Häcken blir nämligen mer defensiva, förmodligen som en reaktion på den tappade ledningen mot Elfsborg i omgången dessförinnan. Göteborgarna ville därmed undvika att något liknande återupprepades. Oron över att tappa ledningen växte nog efter IFK:s tidiga reducering och således blev de gulsvarta ännu mer försvarsinriktade.
Medan den första halvleken varit mer chansrik med ganska mycket öppna ytor så blev den andra mer av ett ställningskrig med mycket spel i de centrala zonerna. Chanserna var därmed färre, särskilt för Häcken.
På så sätt så skulle man kunna påstå att Värnamos defensiv gör det bra under denna period, en indikation på det är just få gulsvarta möjligheter. Samtidigt ska det påpekas att det fanns en del tillfällen då IFK gick bort sig. I den 62:a minuten så tappar Alsalkhadi bollen vilket gör att Lindberg kan avancera framåt. Den sistnämnde slår sedan en klockren svepande boll till en omarkerad Inoussa som kommer fri mot Rasheed som dock går vinnande ur den kampen.
Ett annat exempel inträffar på tillägg och det är på nytt Alsalkhadi som slarvar i bollbehandlingen. Det leder till en omställningsmöjlighet för de gulsvarta som slutar med att Hrstic kommer ensam mot Hasic. Anfallaren gör en snabb sidledsförflyttning och hittar en skottyta men serbens avslut går över ribban.
Även om IFK har mycket boll i den andra halvleken så har man svårt att skapa jättechanser. Det blir i stället många distansskott utanför straffområdet som är ofarliga. Det finns dock exempel på fina initiativ med bra bollar in i boxen men i de flesta fallen lyckades någon Häcken-spelaren avvärja faran. Vidare fanns det tillfällen då det öppnades upp omställningsmöjligheter för Värnamo men oftast gick det alltför långsamt i dessa situationer vilket bidrog till att getingarna hann tillbaka på rätt sida. Det blir dock lite mer fart under den sista kvarten då Värnamo flyttar upp fler spelare och Häcken tvingas sjunka ner.
Det kanske låter lite hårt att kritisera Värnamos offensiv med tanke på att två mål görs. Ändå står jag fast vid synpunkten att Värnamo har svårt mot samlade försvar och det syntes bla i matchen mot Häcken. Angående baljorna så är det första en styrning från Engvall, efter att Alsalkhadi prövat med eget avslut. Det andra målet sker efter att Näsström skarvat ett inlägg mot Kalu som i sin tur placerar in 2-2 bakom en chanslös Abrahamsson.
Vidare fanns det några ytterligare lägen. I den 76:e minuten så tar Bergh hand om en frispark från sidan och den blir inslagen i straffområdet. Inuti boxen så nickas den ut av en försvarare men andrabollen kommer till Grozdanic som får en chans på volley men det blockeras. En annan möjlighet uppstår i den tredje tilläggsminuten när Winsth levererar ett inspel som går till Kalu. Den sistnämnde avslutar men Fridriksson är på tårna och blockerar. Med facit i hand så är det dock en petitess i sammanhanget eftersom nigerianen kvitterade fem minuter därpå.
Efteråt så kändes krysset som rättvist, det var nämligen en jämn match och det visar statistiken. Angående spelarinsatser så är det Alskhahadi som utmärker sig mest i positiv riktning, trots en del slarviga bolltapp. Mohammad var konstruktiv med sina löpningar framåt och försök att utmana motspelarna i en-mot-en-situationer. Den offensive yttern skulle kunna utvecklas till en pålitlig poängspelare om han får vara skadefri. Även Kalu, Grozdanic och Steinwender lämnade planen med ett betyg som var mer än godkänt.
Om man ska lyfta något negativt så skulle det vara på mitten där Thern och Näsström hade det jobbigt mot Häckens innermittfält. Det var svårt för duon att hitta varandra i passningsspelet och man släppte en del ytor som Häcken kunde utnyttja. Som jag skrev tidigare i texten så kan en potentiell förklaring vara motståndarnas numerära överläge i den delen av planen. Det ska dessutom påpekas att problemen främst gjorde sig gällande i den första halvleken, i den andra såg det bättre ut. Det är kanske tjatigt att återigen skriva om Adjei i negativa termer, men även i denna match hade han svårt att bli involverad i spelet.
Halmstad BK – IFK Värnamo: 1-0 (0-0)
Den andra matchen som denna artikel behandlar är bortamatchen mot Halmstad, och där blev det dessvärre förlust. Förlusten var en rejäl besvikelse på flera sätt. Inför matchen så hade HBK tre raka förluster och dessutom var några av deras ordinarie startspelare frånvarande. En vinst för Värnamo kändes därmed som en realistisk ambition.
Samtidigt fanns det också orosmoln för Värnamos del. Inför matchen så hade Bergh blivit såld, Wenderson hade känningar samtidigt som både Näsström och Engvall var sjuka. Det bidrog till att det fanns flera nya namn i elvan och därmed spelare som är ovana vid att spela med varandra. Exempelvis så startade Le Roux, Lohikangas, Kotto och Alsalkhadi vilket inte hör till vanligheten.
Den första halvleken blev mållös och det såg ut som förväntat; IFK hade mycket possession samtidigt som Halmstad primärt anföll via omställningar. Trots den matchbilden så var det jämnt när det kom till chanser, båda lagen hade nämligen sju avslut vardera varav två skott gick på mål. Det går därmed inte att påstå att Värnamo var överlägsna eller dominerade tillställningen.
Halmstads offensiv, under den första halvleken, kretsade mycket kring Granath och Ingason. Det verkade nämligen som om HBK:s taktik var att slå långbollar mot Granath som fick springa samtidigt som Ingason kom som stöd bakifrån. Även om det fanns situationer då ett tredje namn hängde med i anfallen så var det oftast denna duo som försökte skapa farligheter.
I de flesta fall kändes det som om Värnamo kunde hantera Halmstads anfallsförsök, det var trots allt bara två spelare att hålla koll på. Ibland var också Halmstads långbollar dåligt preciserade och hamnade rakt på någon av Värnamos försvarare. Trots det så ska det nämnas att Grozdanic, som var sista-gubbe, kändes stressad och osäker i duellerna med Granath.
En annan svaghet med Värnamos defensiv var att man spelade med små marginaler i speluppbyggnaden och det skedde en del enkla misstag på egen planhalva. Det som i huvudsak åsyftas är enkla felpass. En förklaring bakom det skulle kunna vara det nykonstruerade mittfältet. En annan sak som var utmanade i speluppbyggnaden var Halmstads fysiska spel, det blev nämligen några förlorade närkamper som öppnade upp för omställningar för hemmalaget.
Bland Halmstad-chanser så finns ett läge i den 12:e minuten. Boman slår en boll i djupet samtidigt som Ingason påbörjar en löpning. I samma sekvens står Grozdanic på hälarna, han tror nog att bollen ska gå över kortlinjen eller att Rasheed ska greppa den. Oturligt nog så stannar bollen upp samtidigt som Ingason sprintar förbi Grozdanic och det leder till en målchans för islänningen där han kommer ensam mot keepern. Ingason hamnar dock i en dålig vinkel och Rasheed räddar.
Ungefär en kvart senare så blir en höjdboll slagen mot en yta bakom Grozdanic varpå mittbacken hamnar i en löpduell mot Granath. Anfallaren får tag på bollen men har Grozdanic framför sig och tvingas därför passa i sidled till Ingason. Den sistnämnde prövar med ett skott som blockeras av Steinwender. Farligheten är dock inte över utan andrabollen hamnar hos Boman som får en hyfsad chans men Rasheed räddar. Det är en småfarlig hörna efteråt där Granath nickar över.
Den första halvlekens offensiv bestod, som sagt, av mycket bollinnehav men det ledde inte nödvändigtvis till att det haglade chanser. Det var svårt för Värnamo mot Halmstads kompakta och tighta försvar. IFK spelade ofta centralt och där fanns många blåklädda försvarare. Angående kanterna så var den vänstra blek medan det var mer liv på den högra där Larsson och Alsalkhadi tog öppnande löpningar.
Det var tydligt att man sökte Kalu i straffområdet och med facit i hand så var det alltför
lättläst, rekordmannen Johansson och hans mittbackskollega Wallentin hade nämligen bra koll på nigerianen. Det är hårt att kritisera Kalu, han kämpade på, men han blev helt enkelt för ensam i boxen och fick relativt få bollar att jobba med.
Bland halv-farliga målchanser så hittar vi en i den tredje minuten där Grozdanic slår en bra passning till Kalu som är vid straffområdeslinjen. Anfallaren försöker placera bollen men det plockas enkelt av målvakten. Tre minuter därpå så har Lohikangas bollen centralt och han skjuter men träffar en motspelare. Andrabollen kommer till Alsalkhadi som levererar ett inlägg mot Zeljkovic. Den sistnämnde prövar med ett skott men det är från en dålig vinkel och räddas av Erlandsson. En liknande chans uppstod i den 20:e minuten där Alsalkhadi slår ett inlägg som går mot Kalu som testar med en volley som går utanför. Det är återigen från en dålig vinkel och Kalus träff är ingen vidare.
För sakens skull kan det nämnas att Värnamo faktiskt gör ett mål men det blir bortdömt för offside. Det är, återigen, ett inlägg från Alskahadi som Larsson nickar till Zeljkovic som i sin tur nätar. Det fanns således några chanser för IFK men ingen av dem kändes särskilt farlig.
HBK rivstartade den andra halvleken, man tog nämligen över mitten och tvingade Värnamo till försvar. Hemmalaget hade en del bra inlägg och inspel där IFK kändes osäkra. Även försvarsspelet på mittfältet brast, Värnamo hade nämligen svårt att vara kompakta och täppa till ytorna. Det var därmed det fysiskt tunga Halmstad som styrde spelet.
I den 63:e minuten så får Halmstad betalt för sitt övertag i form av ett ledningsmål. Det börjar med att en långboll blir slagen mot en yta varpå Granath och Grozdanic tampas om den. Grozdanic är steget före men han är stressad och bollen har en jobbig studs. Grozdanic passar bollen mot mitten och den kommer rakt till Ingason. Islänningen tar emot den men har både Steinwender och Grozdanic framför sig. Målskytten lyckas dock ta ett snabbt steg i sidled och hans skott får en klockren skruv och letar sig in i målet.
Det går att peka på ren otur i sekvensen. Ingason har nämligen en väldigt liten yta att sikta på och hade bollen gått lite mer åt sidled så hade den träffat stolpen. Samtidigt så kan Grozdanics försvarsspel kritiseras. Mittbacken väljer att spela centralt i sidled fastän han verkar vara osäker vilket gör att bollen kommer till Ingason. Med facit i hand borde han försökt spela bollen över inkast-linjen i stället.
Efter målet så ändras matchbilden på så sätt att Värnamo får tillbaka initiativet samtidigt som HBK försvarar. Tyvärr så är det en matchbild som passar hemmalaget och det känns aldrig som om Värnamo har ett momentum. Det är trögt i anfallsspelet och de offensiva försöken är lättlästa eftersom Kalu är den tydliga utgångspunkten.
Inne i boxen och centralt utanför straffområdet så fanns det många Halmstad-spelare och det övertaget utnyttjade de till sin fördel. Det finns en sekvens, i den 73:e minuten, som kommer till mitt minne. Det är en situation där Zeljkovic slår ett inspel in i boxen, där inne finns förvisso Kalu men också sex Halmstad-spelare.
Med facit i hand så borde Mravac spelat med två anfallare. Ett givet andranamn är Zeljkovic som är en bra avslutare. Om Ajdin sprungit mer i straffområdet, i stället för på kanten, så hade det varit svårare för hallänningarna att hålla nollan. För att luckra upp det täta samt låga försvaret så hade det också behövts mer snabbhet, rörlighet och kombinationer mellan spelarna. Med det i åtanke så var det olyckligt att Värnamo hade flera nya spelare på planen som inte brukar lira med varandra.
Angående målchanser så finns det knappt någon att tala om, det främsta som jag kommer på är ett försök i den 63:e minuten. Det är en situation där Zeljkovic hittar Alskahadi inuti boxen och den sistnämnde skjuter men skottet räddas. Troligen så var dock skytten i offside-position.
Med tanke på hur matchen blev så är det svårt att hylla någon, särskilt bland de offensiva namnen. Jag skulle dock vilja ge lite ros till Larsson som enligt mig är Värnamos bästa spelare. Han är trygg i det defensiva och var väldigt följsam mot Noguiera. Han tar också konstruktiva löpningar framåt och försökte kombinera med Alskahadi.
Om man ska säga något mer positivt så är det möjligen att man såg fina tendenser hos Le Roux. Även om han hade någon felpass här och någon förlorad duell där så gjorde han på det stora hela en godkänd insats. Han skulle kunna vara en hygglig ersättare till Wenderson, som sannolikt lämnar efter säsongen.
Grozdanic gör dessvärre ingen bra match och detta kan ha varit hans sämsta insats någonsin i Värnamos dress. Han kändes inte riktigt vän med bollen och förlorade flera dueller i luftrummet. Vidare så kan det nämnas att Kotto spelade, för första gången, i rollen som vänsterback. Det märks att det är en teknisk lirare som besitter individuella kvalitéer. Mot HBK så rör han sig uppåt men tyvärr så var han ganska blek i offensiv riktning, det som avses är att han sällan bidrog med något konkret på motståndarnas planhalva. Kanske kan det förklaras med att han är ovan vid att vara ytterback.
Läget i tabellen är knappast idealt för Värnamo. Förvisso är man på rätt sida av sträcket men det är med knapp marginal. Så här ser tabellen ut:
8. Sirius – 21 poäng (0)
9. Brommapojkarna – 21 poäng (-5)
10. Halmstad BK – 21 poäng (-7)
11. AIK – 20 poäng
12. Värnamo – 18 poäng (-4)
13. IFK Göteborg – 18 poäng (-8)
- - -
14. IFK Norrköping – 17 poäng (-17)
---
15. Kalmar FF – 16 poäng (-12)
16. Västerås SK – 12 poäng (-10)
Med tanke på att det fortsatt är jämnt och mycket fotboll kvar att spela så är det för tidigt att känna någon panik. Man kan också luta sig tillbaka och söka trygghet i det faktum att Värnamo spelat bra under hösten de senaste åren. Samtidigt så är det knappast någon naturlag, hösten skulle ju i teorin kunna vara sämre än våren.
Det är faktiskt svårt att identifiera någon tydlig nedflyttningskandidat i denna tabell. Innan den senaste omgången så hade det kanske kunnat vara Halmstad BK som hade svag form och dessutom har tappat flera spelare. Samtidigt så har Halmstad vunnit tre av tre matcher mot Värnamo detta kalenderår, då räknas också cupen in.
Ett annat lag hade kunnat vara Västerås som trots allt är sist och har varit det länge. Samtidigt så har VSK visat att man har ett grundspel som håller och det som saknats är offensiv och defensiv spets. Det är tyvärr inte otänkbart att deras debutsäsong skulle kunna se ut som Värnamos för två år sedan. Under våren´22 så spelade nämligen IFK bra men man fick inte med sig poängen och det talades om bristande spets samt avsaknad av erfarenhet. Under hösten´22 så växlade dock Värnamo upp, man vann flera matcher i följd och säkrade kontraktet med marginal.