Värnamo-Hammarby: 0-3 (0-1)
Värnamo förlorade med 3-0 mot Hammarby. En av målskyttarna var Johansson Schellhas som har ett förflutet i Värnamos organisation.
Värnamo gick in i omgång 19 med förhoppningen att vända på den negativa trenden, resultatet blev dock det omvända. IFK föll nämligen med 3-0 och läget ser allt annat än bra ut. Även om Värnamo fortsatt är på negativt playoff och bara har två poäng upp till säker mark så känns situationen i klubben som ”uppgiven”.
Matchen, mot Hammarby, börjar på sämsta tänkbara sätt. Redan efter två minuter så nickar nämligen Erabi in 1-0. Det är ett tämligen enkelt mål. Toure slår ett inlägg och en ostörd Erabi nickar in baljan. Det är Steinwender som går bort sig, han missbedömer bollbanan samtidigt som han lämnar målskytten fri.
Under den inledande kvarten så är det Bajen som är bäst. De grönvita flyttar upp sina spelare och sätter press på IFK. Det skapas förvisso inga jättechanser (förutom målet) men Värnamos backlinje känns skakig i inledningen, man var nog skärade av baklängesmålet.
Värnamo äter dock sig in i matchen och i den 16:e minuten så kommer en fin kvitteringsmöjlighet. Thern, Zeljkovic och Engvall passar varandra som på ett snöre och det slutar med att Zeljkovic levererar ett fint instick in i boxen till Engvall. Den sistnämnde kommer ensam mot målvakten Hahn men keepern räddar.
Efter det så hamnar IFK i ett positivt flow. Man är bra med bollen, får upp många män i anfallen och tar en del bra initiativ men utan att lyckas med sista-passningen. Denna period varade dock i cirka tio minuter, därefter så jämnas det ut och matchen blir mer av ett ställningskrig.
Båda lagen har svårt att ta sig in i varandras straffområden och i stället sker det primärt försök utanför boxen. På så viss kan man säga att båda lagen gör det bra defensivt och därmed kan Värnamos backlinje få beröm. Bajen försökte luckra upp IFK med snabba kortpassningar men det var inget som bar frukt. Man prövade också med djupledsbollar mot Toure och Gul men dessa fick inte heller önskad effekt. Noterbart är att Hammarby endast har tre avslut i den första halvleken, varav ett går på mål. För Värnamos del så var antalet sju.
Trots det insläppta målet så skulle man därmed kunna påstå att Värnamos defensiv är godkänd under matchens första halva. Offensiven är dock blek, det är fantasilöst och spelarna är ofta stillastående. Vidare så är tempot i passningsspelet långsamt vilket gör att det blir svårt med speluppbyggnaden.
Hammarby kommer ut offensivt i den andra halvleken och redan under de första minuterna så kommer försök från Hammar, Erabi och Besara. Det är dock IFK som har halvlekens första farliga målchans. Den uppstår i den 53:e minuten när Adjei passar till Thern som står vid halvplansringen. Den sistnämnde förlänger i sin tur till Zeljkovic, som påbörjat en löpning, samtidigt som det är få grönvita backar på rätt sida.
Zeljkovic tar sig framåt och hamnar en-mot-en mot Skoglund. Ajdin försöker nog finta ytterbacken men får bollen lite långt ifrån sig. Skoglund vill i sin tur rensa men i samband med det så får han en felträff. Det slutar med att Skoglund, omedvetet, passar till Engvall som befinner sig omarkerad vid straffområdeslinjen med en öppen skottvinkel. Engvalls avslut är dock uselt, det saknat kraft och går rakt på Hahn.
Tre minuter senare så uppstår en ny kvitteringsmöjlighet för Värnamo. Det är Engvall som har bollen på kanten och han spelar i sidled till Thern som står vid halvmånen. Samtidigt som Thern får bollen så påbörjar Adjei en löpning in i boxen. I nästa sekvens passar Simon till Adjei som förvisso har Karlsson tätt i ryggen men ghananen lyckas vända bort försvararen och får ett skottläge. Avslutet från Frank går dock över ribban.
Det ville sig alltså inte för IFK, i stället för 1-1 så blir det 2-0 för Hammarby i den 63:e minuten. Fofana har bollen och lyfter in den i straffområdet. Den går mot den bortre ytan där Winsth står samtidigt som Toure kommer bakifrån. Winsth märker i sin tur motspelarens plötsliga närvaro och blir nog lite stressad. Det uppstår en tuff närkamp och det slutar med att Winsth styr in bollen i egen kasse.
Mravacs motdrag blir att göra tre byten men dessa får minimal effekt. Det är många tunga ben och huvuden som hänger, det känns inte som om IFK tror på det. Hammarby kan spela av matchen utan några större problem och det är inte mycket som Värnamo producerar framåt. Det blir primärt något långskott som är lättplockat Hahn.
I stället så är det Hammarby som hotar Värnamo. I den 81:a minuten så lyckas de grönvita spela sig ur IFK:s press när Karlsson passar till Besara som i sin tur spelar till en löpande Toure. Den sistnämnde är kvickare än Lohikangas och har mycket yta framför sig på offensiv planhalva. Några löpsteg senare så passar Toure i sidled till Erabi som är inne i boxen. Anfallaren är dock felvänd och passar därför till den rättvände Värnamo-bekantingen Johansson Schellhas som försöker placera in bollen men Rasheed räddar.
Sju minuter senare så skulle dock Johansson Schellhas få näta mot sin fd klubb. Det är ett riktigt ”skitmål”, Grozdanic försöker passa hem till Rasheed men passningen är för lös. Det inser Oscar som tar och sprintar förbi Grozdanic, och sedan lobbar in bollen över en utrusande Rasheed.
Det är svårt att säga något annat än att matchen är ett fiasko och den skara som tror att Värnamo spelar allsvenskt nästa år blir mindre och mindre. Samtidigt går det alltid att hitta nyanser. Defensiven har bra perioder, särskilt i den första halvleken, där man tidvis hade kontroll på Hammarbys anfall. Samtidigt är samtliga tre mål konsekvenser av relativt enkla individuella misstag, och misstag av den karaktären blir kostsamma på denna nivå. Vidare hade Värnamo problem med markeringsspelet vilket emellanåt utnyttjades av Hammarby.
Vidare så får det offensiva delarna av spelet betraktas som svaga. Det finns enskilda bra anfall, men dessa var dessvärre allt för få. Det kan delvis kopplas till att speluppbyggnaden inte höll måttet, Hammarby lyckades nämligen bra med sin press. Som tidigare skrivet så hade Värnamo problem med stillastående offensiva spelare och fantasilöshet.
En spelare som vek ner sig var Wenderson. Brasilianaren var slarvig i passningsspelet, passiv i pressingen och befann sig ibland i passningsskugga. Wenderson är viktig i speluppbyggnaden och hans svaga insats är en orsak bakom varför den delen av spelet inte fungerade. I efterhand har det kommit fram att Wenderson ska vara i långt gångna förhandlingar med just Hammarby. Det lär ha varit en svår situation för Wenderson, att möta en klubb som han kanske tillhör veckan efter. Går man verkligen ”all in” i en sån match?
En annan spelare som tyvärr kan kritiseras är Engvall, och det är inte första gången som besvikelse uttrycks över hans bristande effektivitet. Engvall har två bra lägen när det står 1-0 men bränner bägge. Förvisso var Hammarby bättre om man ser över 90 minuter, men det är ett välkänt faktum att mål förändrar matcher. Hade Engvall nätat så hade nog Hammarby känt sig lite stressade och kanske hade IFK kunnat kriga sig till minst en poäng. Det är hårt att klandra en individ för den situation som Värnamo är i, men Engvall har varit en sämre än förväntat. Hans ständiga missar är en faktor som förklarar varför IFK har hamnat så långt ner i tabellen.
Det är svårt att plocka ut någon Värnamo-spelare som gjorde en noterbar insats på ett positivt sätt, men eventuellt skulle det kunna vara Adjei. Han är rörlig och tar offensiva initiativ i form av löpningar och lagskärande passningar. Samtidigt så är också Adjei en spelare som brister i de avgörande lägena, han missade som bekant också en superchans.
Enligt Värnamonyheter så ska IFK Värnamos ledning ha samlats dagen efter matchen och Mravacs öde ska ha varit på agendan. Enligt tidningen så ska eventuellt Jonas Thern vara redo att ta över, det är dock oklart hur mycket substans det finns i de ryktena. Idag (19/8) så är fortfarande Mravac kvar som huvudtränare och det har inte heller kommit ut några uppgifter kring vad som har sagts på detta, så kallade, ”krismöte”.
Man kan diskutera om det vore rätt eller fel att låta Mravac gå. Historien visar att ett tränarbyte mitt i säsongen inte automatiskt leder till framgång. I många fall kan det få motsatt effekt, d.v.s. att situationen förvärras. En annan fråga man kan ställa är om Thern ens är intresserad? Och om han inte är det, finns det någon annan vettig kandidat?
Vidare så ska man påminna sig om att Värnamo är en liten klubb i sammanhanget trots femteplatsen i fjol. Att förvänta sig att IFK ska vara ett stabilt allsvenskt lag är kanske lite naivt. Vidare så tappade man Eriksson, Ademi och Johansson Schellhas inför i år, samtidigt som inga etablerade spelare togs in. I stället var fokus på att försöka hitta oslipade diamanter lägre ner i seriesystemet. Med det i åtanke så är kanske inte Värnamos tabellplacering helt orimlig.
Det är dock svårt att ge ett knivskarpt svar på frågan om Mravacs vara eller icke vara. Det som är det mest intressanta är hur han lyckas hantera den negativa trenden, kan han få spelarna att rycka upp sig och fortsätta tro på det? Eller har han ”tappat omklädningsrummet”? Sista halvtimmen mot Hammarby såg inte bra ut utifrån den aspekten. Undertecknad befinner sig dock inte dagligen på träningsplanen och kan därför inte uttala sig om Mravacs ledarskap.
